Rekordlåga räntor, köp aktiefonder
Om dominerande länder som Storbritannien, Tyskland och USA drar lärdom av Japans misslyckande och följer det svenska exemplet, så är aktiefonder köpvärda idag. Särskilt jämfört med räntefonder som framöver ger under 2 procent per år.
Räntan på långa statsobligationer är viktig för ekonomin på flera sätt. Dels brukar det anses ”riskfritt” att låna ut pengar till stora starka ekonomier som USA, Storbritannien och Sverige så länge deras upplåning sker i landets egen valuta eftersom statsmakten har möjligheten att ta ut ökad skatt från invånarna. Kalkylen som görs för att fatta beslut om andra tänkbara investeringar görs därför jämfört med alternativet statsobligationer, så låga statsräntor lockar fler att göra andra investeringar.
Dels är räntorna på långa statsobligationer en tydlig mätare på framtidstron hos investerarna, eftersom rationella investerare utgår från sina förväntningar om framtiden (ekonomisk tillväxt, inflation, börsutveckling, med mera) när de väljer om de ska öka eller minska sina innehav av statsobligationer.
Under senare år verkar den naturliga balansen mellan utbud och efterfrågan dock delvis ha satts ur spel av extremt stora köp från investerare med andra prioriteringar, till exempel Kinas riksbank som köpt för att hålla ned växelkursen mot dollarn och oljeexportländer som fått enorma överskott på grund av de höga oljepriserna.
En av 4 vägar ur finanskrisen
Men de låga räntorna tolkas ändå av många som en prognos för hur världsekonomin kommer att utvecklas. En väg för att hantera sviterna efter finanskrisen hösten 2008 och dagens höga belåning är att de flesta länder ganska snart återvänder till hög tillväxt. Men i så fall skulle även inflationen öka framöver och investerarna borde som kompensation kräva högre långräntor.
Motsatsen är att banker går i konkurs och länder vägrar att betala sina skulder. De höga räntorna på grekiska statspapper visar att oron för inställda betalningar är stor på vissa håll. Men uppenbart litar de flesta på att länder som Storbritannien, Tyskland och USA kommer att lösa in alla obligationer, vilket är rimligt eftersom de flesta länder kan låna i sin egen valuta och därför alltid kan skapa mer pengar att betala med (gäller inte Grekland, som är beroende av den europeiska centralbanken ECB).
En tredje väg är riktigt hög inflation, som på 1970-talet, vilket även med låg tillväxt efter en 10-årsperiod skulle radera bort det mesta av skulderna (så länge lånen är tagna i landets egen valuta). Om stora grupper investerare trodde på brant ökad inflation så borde dock räntorna vara mycket högre.
Slutligen kan länders ekonomi fastna låg tillväxt och låg inflation, så att skulderna under lång tid skjuts framåt och gradvis ökar. Det mest oroande exemplet är Japan, som ända sedan fastighetsbubblan där sprack för 21 år sedan har brottats med svag tillväxt och fallande tillgångsvärden, som orsakat låg inflation men också allt lägre långräntor.
Sverige visar vägen
Sverige upplevde också en fastighetsbubbla som sprack i början på 1990-talet, men tack vare snabbare och mer effektiva åtgärder från politiker och myndigheter tog det bara 3-4 år att åtgärda problemen och återvända till hög tillväxt. Rimligt är att övriga länder har lärt sig mycket av skillnaden i utveckling mellan Sverige och Japan och väljer en politik som liknar den svenska.
Jag tycker att det finns starka argument för att den underliggande styrkan hos både företag och resten av den verkliga ekonomin finns kvar i USA och Europa, så att de finansiella problem som orsakats av spekulativa banker och överdriven belåning går att lösa. Stämmer det, så kommer inom ett par år en ny högkonjunktur att börja och då kommer aktiefonder åter att visa sig vara en bra placering – särskilt jämfört med räntefonder som stiger mindre än 2 procent per år. Skulle världsekonomin istället ta den tredje vägen, brant ökad inflation, så är också aktiefonder ett bättre alternativ.
