Aktiemarknaden saknar tålamod
Aktiefondernas oroliga svängningar styrs av girighet och rädsla. Som tur är har de flesta fondsparare andra känslor, vilket ger tålamod och lönar sig bättre i längden.
Börsåret 2002 har börjat nästan lika trist som 2001, men nu i maj verkar köpintresset ha piggnat till. Många hoppas nog att botten är passerad och optimisternas argument är många.
Fast bara de som behöver sälja för att få pengar till något den närmaste tiden och de som vill försöka tjäna på de kortsiktiga svängningarna har anledning att bry sig. Alla övriga, en majoritet av svenska folket, kan lugnt strunta i de växlande känslorna på aktiemarknaden. Men ni som bryr er, och jag gissar att ni är i majoritet bland Morningstars besökare, er ska jag dels ge min syn på resten av börsåret 2002, dels ge lite tankar kring fördelarna med tålamod.
1. Resten av år 2002
För att få en varaktig uppgång på aktiemarknaderna krävs att tillväxten i USA:s ekonomi tar fart, det verkar alla ekonomer vara överens om. Men USA har under 1990-talet haft sin längsta högkonjunktur någonsin, följt av en ovanligt mild recession. Efter nio år med hög vinsttillväxt i börsföretagen och bara ett år då vinsterna föll, så tror optimisterna att 2002 blir ett bra år. Visst är det möjligt. Men jag tvivlar.
Jag tror att världens aktieinvesterare skulle tjäna på att ha betydligt mer tålamod. Det grundläggande problemet, som även de mer välinformerade optimisterna brottas med, är att aktier i dag inte är billiga. Det visar Merrill Lynch undersökning ”Global Fund Manager Survey” med stor tydlighet (se länk ovan till höger).
För trots att aktiebörserna har fallit de senaste två åren, så är aktier i snitt högt värderade. För det första står världsindex fortfarande högre än för fem år sedan, våren 1997, då USA var på toppen av sin högkonjunktur och optimismen var stor om framgångar i både Europa och Asien. För det andra är det därefter främst IT-aktier som har haft en extrem utveckling. Aktier i de flesta andra typer av börsföretag steg nästan inte alls under perioden 1997 till 2000 och de föll inte heller (mätt som MSCI World Value, i svenska kronor), förrän i september 2001 (då syntes tydligt att det skulle bli en lågkonjunktur i USA, plus terrorattacken i New York).
Bättre än 21 september?
Samtidigt är det tydligt att placerarnas köpintresse piggnade till när aktiebörserna förra veckan föll ned i närheten av bottennivån den 21 september förra året. Många resonerade nog helt enkelt ungefär så här: ”Situationen i dag är uppenbart bättre än strax efter terrorattacken mot World Trade Center i New York, då osäkerheten om framtiden var större, så aktiekurserna kommer inte att falla lägre än då.”
Plus att ekonomisk statistik tyder på att den efterlängtade uppgången i USA-konjunkturen är på väg. Men den milda lågkonjunkturen gör att även uppgången troligen blir trögare än normalt. Den amerikanska centralbanken, Fed, behåller därför den lägsta korta räntan på 40 år, vilket är rimligt att tolka som att de ansvariga anser att konjunkturen är så ömtålig att stigande inflation är ett mindre problem.
Tyvärr är det inte alls självklart att osäkerheten är mindre i dag än den 21 september. Den ekonomiska utvecklingen i Japan och Europa har varit dålig, samtidigt som konflikterna mellan Israel och palestinierna samt mellan Indien och Pakistan hotar att förvärras. Läget totalt sett i världen är ganska dystert.
Fler lik i garderoberna
Jag tror inte att vi har sett alla dåliga nyheter från den globala lågkonjunkturen ännu. Det finns nästan alltid betydligt fler som tjänar på att försöka övertyga omvärlden att vara optimister, vilket betyder att negativa nyheter döljs så länge det går. Fler ”lik i garderoberna” återstår nog tyvärr. Och tålamod lönar sig troligen.
Huvudskälet till att jag tvivlar på att vi redan sett lägstanoteringarna år 2002 är att snart kommer nästa prövoperiod: börsföretagens rapporter för andra kvartalet, som presenteras i juli. Det är stor risk att de blir lika torftig läsning för optimisterna som första kvartalet (som medverkade till att både Stockholmsbörsen och börserna i New York föll kraftigt under april). I dagens aktiekurser är redan intecknat att vinsterna stiger kraftigt andra halvåret i år. Och då behöver uppgången inledas under andra kvartalet. Men risken är stor att en trevande ökning av tillväxten inte räcker för att företagens vinster ska öka.
Dessutom är den svenska kronan fortfarande onormalt svag. Om kronan stärks så kommer utländska aktier att falla i värde, allt annat lika. Och eftersom de stora aktierna på Stockholmsbörsen i första hand prissätts jämfört med aktier i liknande börsföretag på andra aktiebörser, så kommer även Stockholmsbörsen att påverkas negativt om kronan stärks. Främst är det en försvagning hos dollarn som vore farlig, eftersom USA är vår största handelspartner och eftersom amerikanska placerare dominerar på de flesta av världens aktiemarknader. Dessutom är det många exportföretag som får sämre marginaler om kronan stärks.
2. Fördelarna med tålamod
Så till del två av denna krönika, fördelarna med tålamod. De som funderat kring vilka mänskliga känslor som ligger bakom aktiekursernas svängningar brukar peka ut två: girighet och rädsla. Girigheten föds ur önskningar att tjäna pengar utan ansträngning, och mycket vill ha mer. Rädslan är mer komplicerad, från att förlora pengar till att missa plötsliga uppgångar. Det senaste året har det blivit allt mer uppenbart hur dessa känslor får aktiemarknaderna att stiga och falla orimligt mycket med några månaders mellanrum.
Däremot har den stora majoriteten fondsparare gott om tålamod, vilket visas av att nettoflödet per månad till eller från aktiefonder nästan alltid är mindre än en procent av det totala sparandet. Och fondbolagen påpekar ofta att bara ett fåtal fondsparare reagerar på dramatiska händelser.
Kärlek och längtan
Vanliga fondsparare tror jag drivs mer av andra känslor, till exempel kärlek och längtan – kärlek till barnen ger sparande för deras framtid, längtan efter att kunna göra något (en resa, ett inköp, trappa ned vid 55) ger månadssparande.
Men de som har som arbete eller brinnande fritidsintresse att investera i aktier, de verkar ofta ha mindre tålamod. De jagar de svårberäkneliga kurssvängningarna enskilda dagar eller enskilda veckor, i förhoppningen att kostnaderna för alla korta affärer ska vara mindre än vinsterna. Tyvärr är korta affärer ett ”minus-summespel” eftersom det alltid finns en köpare och en säljare i varje affär och någon ska betala kostnaderna (mellanhändernas löner). Därmed är det i snitt alltid bättre att investera långsiktigt.
Sålt och fått betalt
Och det är faktiskt bara kursen när man köper och kursen när man säljer som avgör resultatet av ett sparande i aktier eller aktiefonder. Det spelar ingen roll för resultatet hur kursen har svängt däremellan. Fast tidningarna skriver ofta om marknadsvärdet på ett innehav, som om det vore samma sak som riktiga pengar. Vem minns inte alla ”IT-miljardärer” för två år sedan? Sanningen var förstås redan då att dessa inte hade kunnat få så mycket betalt för sina aktier, för så fort en huvudägare försöker sälja så blir omgivningen misstänksam och kursen rasar.
Och samma sak gäller även vanliga fondsparare. Om vi allihopa skulle försöka sälja just i dag, så skulle vi inte få betalt. Det finns bara köpare så länge andelen säljare är liten, men tar rädslan överhanden och många vill sälja så rasar kurserna.
Solen och blommorna
Det positiva med att svängningar mellan köp och försäljning inte påverkar resultatet är att man inte behöver bry sig om dem. Om man tror att en viss investering kommer att löna sig långsiktigt, så kan man strunta i om vägen dit är krokig.
Fast alla håller inte med. När jag skrev ”Ericsson plötsligt köpvärd aktie” för tre veckor sedan så var det flera som hörde av sig. Jag hade skrivit att Ericsson för under 30 kronor borde ge hyfsad avkastning på fem års sikt. Fem år? De tyckte att det var ett värdelöst råd. Kanske beror det på att girighet och tålamod är svårförenliga.
Så här års tycker jag personligen att det är ännu lättare att ha tålamod med aktiemarknaderna. När solen skiner och blommorna slår ut, då finns så mycket annat som lockar. Som inte kostar pengar och inte går att spara.