Gör som min pappa, välj själv

Imorgon ska jag på begravning. Min pappa är död. Han fortsatte röka trots att hjärta och lungor inte orkade. Därför blev han bara 63 år.

Jag har funderat på vilka lärdomar en fondsparare kan dra av min pappas liv. Ofta höll pappa på att spara till något speciellt mål, men han hade även en buffert och lockades ett par gånger att spekulera. Däremot pensionssparade han aldrig, vilket var klokt med facit i hand.

1. Målsparande

Pappa var bra på att spara för att kunna köpa bilar, hemelektronik och diverse andra "leksaker". När han sparade snålade han med vardagsutgifterna, köpte sällan nya kläder, läste tidningar på biblioteket och åt billig mat. Sedan köpte han det efterlängtade och var lycklig som ett barn på julafton.

Både jag själv och andra släktingar tyckte ofta att han la för mycket pengar på "onödiga prylar". Men jag tror att han faktiskt valde rätt, utifrån vad han själv såg som viktigast i livet. Lärdomen är att tänka själv och inte automatiskt välja samma sparform och sparmål som majoriteten runt omkring dig.

2. Buffert

Den enda fond min pappa någonsin sparande i, så vitt jag vet, var Robur Exacta Mars. När han sålde sin sommarstuga 1995 satte han in de pengar som blev över i denna fond, en kort räntefond. Det var jag som föreslog det, han behövde en buffert för oförutsedda utgifter och då är det dumt att riskera att känna sig låst om aktier eller obligationer plötsligt rasar. De flesta människor drar sig för att sälja efter ett ras, de vill vänta till kurserna stiger igen, och en buffert som man kanske inte vill använda är en dålig buffert.

När IT-fonderna drog iväg uppåt i slutet på 1990-talet minns jag att pappa en gång frågande om sitt fondsparande. Han klagade inte, men han undrade om han inte borde flytta sina sparpengar till en fond med bättre avkastning. Jag svarade att det var för sent att flytta, det skulle rimligen komma ett börsras snart. Och några månader senare började luften pysa ur IT-bubblan.

Idag har pengarna gått åt, allihop. Jag vet inte exakt till vad, men bland annat köpte pappa en av de första digitala videokamerorna och en gammal husbil. Och han kunde använda sin buffert utan att behöva oroa sig för att han sålde sina fondandelar vid ett dåligt tillfälle. Lärdomen är att du bör se pengar som medel att nå annat, inte ett självändamål.

3. Spekulation

Första gången pappa lockades att spekulera var när han köpte köpoptioner i bankaktier 1994. Jag varnade för riskerna, men han var bergfast övertygad om att bankerna skulle fortsätta att återhämta sig. De första månaderna hade han rätt och depån steg i värde. Men så kom dåliga nyheter, optionerna blev värdelösa. Och pappa deppade länge.

Andra gången var i höstas, då pappa köpte aktier i Ericsson. Den här gången har investeringen gått bättre, när pappa dog hade aktierna dubblats i värde. Fast någon egentlig nytta av sina spekulationer hade han inte. Om pengarna hade stannat på banken hade han troligen köpa något kul för dem. Visst kan man se spekulation på börsen som ett kul spel, och många människor är minst lika intresserade av spänningen i spelet som av möjligheten att tjäna pengar. Men pappa mådde mer dåligt av förluster, än han gladde sig åt vinster. Lärdomen är att bara spekulera med pengar du verkligen tål att förlora.

4. Pensionssparande

Enligt statistiken är det många svenskar under 30 år som pensionssparar. Ofta sätter de av 300 eller 500 kronor per månad, som är inlåsta till de har fyllt 55 år. Alltså mer än 25 år innan pengarna är tillgängliga igen. Min pappa skulle aldrig ha gått med på att spara så långsiktigt, han hade sina sparmål mycket närmare i tiden. I ett land som Sverige, där både staten och arbetsgivarna har skapat generösa skyddsnät för alla fast anställda, tycker jag att han gjorde rätt.

Visst finns undantag, människor under 30 som gör klokt i att pensionsspara. De tydligaste är artister och elitidrottare som tjänar stora summor tidigt i livet, självklart gör de klokt i att jämna ut sin konsumtion så att pengarna räcker hela livet. Även de som har egna företag eller hoppar mellan tillfälliga jobb behöver planera själva för en trygg ålderdom. Men "vanliga" människor under 40 år har rimligen viktigare sparmål som ligger närmare i tiden än en tryggare ålderdom (en bra bostad, bröllop, barn och fritidsintressen).

Många svenskar har ett splittrat sparande, lite till allt. Risken med det är att resultatet blir att inget sparmål får tillräckligt. Lärdomen är att tänka själv och våga prioritera rätt sparande, det som är viktigast för just dig.

5. Skyll på dina föräldrar

Pappa var en drömmare, han hade alltid en mängd framtidsplaner som var mer eller mindre realistiska. Vare sig han sparade på bankkonto eller spekulerade i aktier, så tror jag aldrig han gjorde det för att nå ett mål som låg mer än ett år framåt.

Många andra som sparar pengar verkar tänka helt annorlunda. De sparar för säkerhets skull och funderar sällan på vad pengarna kommer att behövas till. Därmed gör det inget om det dröjer många år innan de får tillbaka pengarna, för deras mål med sparandet är i första hand att samla mer för att öka den trygghet en förmögenhet ger.

Även jag har målsparat för att kunna köpa lägenhet och bil, möbler och resor. Men jag har aldrig satt in egna pengar i pensionssparande (däremot har de företag där jag jobbat satt in pengar i pensionsförsäkringar åt mig, vare sig jag velat det eller inte). Visst bor jag i villa och det är ett bra pensionssparande – ungefär som sommarstugan pappa sålde när han fyllt 55. Och jag har köpt aktier när jag tyckt att de var billiga, men jag har aldrig tvekat att sälja när jag behövt pengarna till annat.

Så min personliga lärdom är att när det gäller sparande är jag väldigt lik min pappa. Kanske gäller detta de flesta människor? I så fall finns en bra ursäkt om ditt sparande går dåligt: Skyll på dina föräldrar. Och om det går bra: Tacka mamma och pappa.