Dumt välja bundet pensionssparande
Barnen har ofta inte flyttat hemifrån förrän vi är 55, först då är det vettigt att föräldrarna börjar pensionsspara. Dessutom finns fem skäl att inte binda pengar i en pensionsförsäkring.
Under fjärde kvartalet är det högsäsong för försäljningen av pensionssparande både i livbolag, fondförsäkringar och IPS. "Passa på att utnyttja årets skatteavdrag innan sista december!" lockar säljarna.
Igår var jag en av talarna på "Rådgivardagen" i Stockholm, ett evenemang för licensierade sparsäljare. Mitt ämne var "Pensionsrådgivning efter tre års börsras" och jag kom fram till flera slutsatser som även borde intressera Morningstars läsare.
Första barnet vid 30
Men först några basfakta. Förutom börsraset sedan toppen år 2000 är det flera andra trender som påverkar behovet av pensionssparande. En är att den förväntade livslängden ökar. 1975 kunde vi enligt SCB i snitt räkna med att den som var 50 skulle leva 28 år till, idag förväntas en 50-åring i snitt leva 31,5 år. Samtidigt har dock föräldrarnas snittålder när barnen föds ökat lika mycket.
Den sistnämnda trenden, att människor i Sverige idag får sina barn allt senare i livet, tror jag är den viktigaste för möjligheten att pensionsspara. Enligt SCB är medelålder hos föräldrarna när första barnet föds numera 30 år. Lägg därtill att de flesta barnfamiljer innehåller mer än ett barn och att barnen ofta bor hemma långt efter att de fyllt 20, så betyder det att föräldrar i Sverige idag inte kan räkna med att vara "barnfria" förrän de är ungefär 55 år. Själv är jag 40 och fick i våras mitt tredje barn, så jag är troligen över 60 innan alla mina barn har flyttat.
Samtidigt finns fortfarande statliga regler som säger att vi har rätt att börja använda vårt pensionssparande när vi har fyllt 55 år. Det är kanske en rimlig prioritering för de som inte har barn. Men för barnfamiljer är det en orimlig fördelning att gå i pension strax efter att barnen flyttat hemifrån. Tvärtom är det först då som ekonomin verkligen ger utrymme att pensionsspara.
Men för samtliga, både barnlösa och föräldrar, finns fem skäl att ifrågasätta nyttan med att falla för säljarnas lockrop och binda pengar i en pensionsförsäkring eller IPS. Här är mina slutsatser:
(1) Skatteförmånerna är på väg att försvinna. Trots försämringar under de senaste 20 åren så är pensionssparande idag gynnat av skattesystemet på tre sätt: Avdragsrätten innebär att höginkomsttagare tappar mindre om inkomstskatten är lägre när pensionen betalas ut. Avkastningsskatten blir troligen lägre än reavinstskatten på motsvarande normalt sparande. Byten mellan fonder kan göras utan skatt.
Men skattebasutredningen under P-O Edin föreslog i november 2002 (SoU 2002:47) att flera andra reformer ska bekostas genom att dessa förmåner för pensionsförsäkringar tas bort. Just nu pågår förhandlingar i Egendomsskattekommittén, som kommer att redovisa sitt förslag senast 31 mars 2004. Till dess är det vettigt att vänta med att binda pengar i pensionsförsäkringar. Och frestelsen för politikerna att försämra villkoren för det redan inlåsta sparandet kommer att fortsätta vara stark, särskilt så länge räntorna fortsätter att vara låga.
(2) Den redan utlovade pensionen ger föräldrar en rimlig levnadsstandard. Om man tar hänsyn till levnadsstandarden gradvis ökar (i takt med BNP/capita) och att kostnaderna är betydligt högre så länge barn bor hemma, så är summan av statlig pension och avtalspension normalt så stor att heltidsarbetande föräldrar behåller samma levnadsstandard som genomsnittet mellan 24 och 64 år. Dessutom brukar pensionärer ofta klara sig med lägre levnadsstandard tack vare förändringar som lägre bilkostnader, flytt från villa till lägenhet och mindre slit-och-släng.
(3) Frivilligt pensionssparande går lätt i arv. Vi eftersträvar en jämn fördelning av konsumtionen under livet, det är kärnan i livscykelhypotesen som gav nobelpriset i ekonomi till Franco Modigliani år 1985. Enligt honom är det viktigaste sparmålet pensionen, men det är rationellt att spendera alla pengar innan man dör. Men i Sverige är "tvångssparandet" hos staten och via avtalspension så stort att den som dessutom både äger sin bostad och sparar frivilligt till pensionen i de flesta fall lämnar ett stor arv till barn och barnbarn.
(4) Högre kostnader i pensionsförsäkringar. Att spara via en pensionsförsäkring ger alltid extra kostnader, som går att undvika vid annat sparande. Det bästa exemplet är människor som har lån på sin villa eller bostadsrätt och samtidigt räntesparar i en pensionsförsäkring (i en räntefond eller delvis via en blandfond eller ett livbolag). Kostnader i flera led, inklusive den högre räntan på bostadslån, gör att räntebaserat pensionssparande garanterat lönar sig sämre än amorteringar. Eller uttryckt på ett annat sätt: det är dumt att ta bostadslån och samtidigt köpa bostadsobligationer via en pensionsförsäkring.
(5) Dumt låsa in pengar till efter 55. Om någon oväntat kris inträffar, antingen privat (sjukdom eller skilsmässa) eller på finansmarknaden (hos försäkringsbolaget eller allmänt) är det onekligen en stor nackdel att pengarna är inlåsta. Det är extra tydligt just nu när politikerna diskuterar att höja beskattningen av pensionssparande (se punkt 1).
Men, som sagt i början av krönikan, utgångspunkten för alla bör vara att försöka få en jämn levnadsstandard under hela livet. En viktig del av det tycker jag är att eftersträva en jämnare arbetsbelastning, till exempel att hellre jobba deltid under småbarnsåren och kompensera det med en senare pensionsålder, kanske kombinerat med deltid och ett mindre krävande yrke under slutet av arbetslivet. Med en senare pensionsålder minskar förstår behovet av extra pensionssparande ytterligare, och vi föräldrar hinner pensionsspara efter att barnen flyttat hemifrån.
