Vem ska man lita på?

Experterna verkar ganska överens om att en ny högkonjunktur har inletts, det visar till exempel veckans omgång av Merrill Lynch undersökning Global Fund Manager Survey (se ”Förvaltarna köper dyra IT-aktier”). Men ändå är det stor skillnad på köptipsen.

Igår råkade jag läsa tre olika ekonomitidningar som gav helt olika köptips, både jämfört med varandra och med mina egna. Först läste jag senaste numret av Sparöversikt (6/2003) och fastnade för ”Sitt säker med rätt andel aktier”. Baserat på Stockholmsbörsens utveckling de senaste 53 åren påstår Mats Wester att sannolikheter har varit 0 procent att förlora pengar på aktier om man sparat minst 7 år.

Jag läste vidare och hittade prognosen ”Börserna fortsätter upp ett tag till” (se länk). Själv ger jag helt annorlunda råd än Mats Wester. Jag varnade för en månad sedan för att bara spara i aktier även om spartiden är över 20 år, i ”Välj rätt andel aktiefonder”. Och förra veckan argumenterade jag för att årets börstopp är passerad i ”Lägre risk i PPM-portföljerna” (länkar till höger).

Olika åsikter

Sedan fortsatte jag att läsa det senaste numret av Affärsvärlden (47/2003) och en artikel om börserna i Asien, Latinamerika och Östeuropa med rubriken ”Konsten att kliva av i tid” (se länk). Rådet är att hålla utkik efter varningssignaler att spekulationsbubblor åter är på väg att spricka i Kina och Ryssland. Det är tvärt emot Mats Wester, som sätter glada gröna fondprognoser för alla tillväxtmarknader.

I senaste numret av Privata Affärers systertidning Placeringsguiden (11/2003) är tongångarna också positiva. Märtha Josefsson argumenterar för att den senaste tidens händelser i Ryssland är positiva långsiktigt. Peter Malmquist har rubriken ”Dags för ett lyft i Europa”. I mina marknadskommentarer den senaste månaden har jag givit delvis samma prognoser, delvis annorlunda. Jag håller med Malmquist, men inte Josefsson.

Nog med exempel, att det finns olika åsikter i media är väl inte så konstigt. Och det finns även totalt olika åsikter bland de professionella fondförvaltarna, även det syns tydligt i Merrill Lynch undersökning. Ofta är det 60 procent som ger en prognos och 40 procent som svarar motsatsen. Problemet är nog ofrånkomligt när man frågar om framtiden.

Vem ska man lita på?

Men vem ska man då lita på? Jag har diskuterat denna fråga tidigare, men problemet har blivit tydligare efter de senaste åtta månadernas börsuppgång. För ett år sedan var ”experterna” ofta stukade av att ha haft fel under tre års börsnedgång. Men nu börjar rådgivarna åter ge mer bestämda tips, stärkta av att nästan alla placeringar är på plus hittills i år. Det finns flera metoder att välja vilken "expert" man ska lita på:

(1) Har bäst argument. En rimlig metod är att granska vilka argument som ges för spådomarna. Ta som exempel Mats Westers prognoser ovan. Rådet att den som sparar minst 7 år ska placera alla pengar i aktier bygger på börsutvecklingen under 53 år. Men för det första är 53 år inte ens åtta skilda sjuårsperioder, i ett enda land, ett osäkert statistiskt underlag. För det andra har ingen hänsyn tagits till inflationen – justerat för ändringen i KPI föll Affärsvärldens Generalindex mellan 1960 och 1980. Därmed är argumentet svagt (se även ”62 dåliga år för aktier”).

Problemet med denna metod är att den kräver att man själv har ganska mycket kunskap. Annars är det ofta omöjligt att bedöma styrkan hos olika argument, särskilt som experter gärna svänger sig med facktermer och hänvisningar som är svåra att förstå och granska.

(2) Har haft rätt tidigare. En annan vanlig metod, både när det gäller utvärdering av fondförvaltare och andra experter är att granska hur de har lyckats med sina prognoser tidigare. De som har haft rätt några gånger framställs ofta som hjältar i media och får stort förtroende.

Problemet här är också det statistiska underlaget. Ofta har man bara tillgång till historiska resultat några få år eller några få prognoser. Därmed kan tidigare framgångar enbart vara tur. Ett klassiskt exempel är en tävling i slantsingling. Om några tusen människor deltar så kommer det efter 10 omgångar att finnas några som har lyckats singla krona 10 gånger i rad.

(3) Använder ett tänkande du tror på. En rimligt förutsättning för att våga lita på en rådgivare är att han eller hon använder ett sätt att resonera och analysverktyg som du tror fungerar. Rimligt är också att rådgivaren har samma grundläggande uppfattning om vilka krafter och samband som styr världen och om vilka grundläggande trender man kan lita på. Exempel på en uppfattning som jag tycker är viktig är att aktiebörsernas svängningar är överdrivna och att det därför lönar sig att gå mot strömmen.

I början på år 2001 diskuterade jag dessa frågor i krönikan ”Någon borde granska alla köptips”. Jag stack då ut hakan och påstod att en majoritet av de ”experter” som vanligt folk har tillgång till har mer fel än rätt. Min slutsats då var att det behövs en helt oberoende granskare, som enbart ägnar sig åt att utvärdera köptips. I USA finns redan många olika nyhetsbrev och internettjänster som är specialiserade på detta. Men jag gav också flera argument för att en sådan granskning i Sverige tyvärr skulle behöva vara en ganska dyr tjänst. Och den finns fortfarande inte.

Fast det grundläggande dilemmat är att framtiden är okänd. Redan första månaden jag jobbade på Morningstar (som då hette Fondstar) skrev jag krönikan ”Svårt att vara spågubbe” där jag påpekade att varken jag eller någon annan vet säkert vad som kommer att hända. Vi gissar, spår, tror, gör prognoser eller ”räknar med”. Men vi vet inte. Ändå är vi tvungna att försöka, antingen själva eller med hjälp av ”experter”, det är en del av livet. Och jag tycker att det är uppenbart att det med en kombination av de tre metoderna ovan går att hitta rådgivare som är bättre på att spå än andra.