Sju problem med momentum
De senaste 12 månaderna har många fondsparare tjänat stort på att flytta sitt fondsparande till vinnarfonder. Strategin är enkel, men den ger sju problem.
Många läsare som hör av sig till Morningstar passar på att berätta om den stora värdestegring de lyckats få på sitt fondsparande det senaste året. Ofta har de använt en enkel strategi: Köp de fonder som stiger mest. Särskilt nöjda är de läsare som har satsat stort på Rysslandsfonder.
Strategin kallas ”momentum” i USA. Den är enkel och fungerar bättre ju fler som använder den. Vanliga fondtabeller (som hos Morningstar) där man kan se vilka fonder som har stigit mest är den enda information som behövs. Strategin fungerar bäst under tidsperioder med långvarig uppgång, som andra halvan av 1990-talet, eller när aktiemarknaderna styrs mer än vanligt av känslor och därför rör sig kraftigt.
För två år sedan diskuterade jag för- och nackdelar med detta sätt att investera i krönikan "Fem regler för momentum" (länk till höger). Här är de fem regler jag då rekommenderade:
(1) Använd momentum enbart i sparformer där du kan byta snabbt mellan många fonder hur ofta som helst, helt utan skatt och avgifter.
(2) Bestäm vilka regler du investerar efter och följ reglerna, både i medgång och i motgång.
(3) Vilka fonder som har stigit mest beror på vilken tid bakåt du studerar. Välj en tidsperiod och håll fast vid den.
(4) Fördela pengarna mellan minst tre olika fonder, som alltid ska höra till olika fondkategorier.
(5) Kontrollera utvecklingen minst en gång per vecka.
Min slutsats då var att långsiktigt sparande är bättre för vanliga fondsparare. Dessutom varnade jag för likheterna med ett pyramidspel (där individens vinst bygger på att andra lockas in efteråt).
Dags att varna
Både under 2000, 2001 och 2002 var svängningarna på aktiemarknaderna kraftiga och kortsiktiga, med minst två breda börsras per år. Det gjorde nackdelarna med momentum uppenbara. Men idag, efter 12 månader med nästan oavbruten uppgång för de flesta typer av aktiefonder (särskilt räknat i svenska kronor), är det dags att varna igen:
Problem 1 – Det grundläggande problemet är att den som följer momentum ofta köper dyrt och säljer efter en nedgång. Det är tvärtom mot normala ”fundamentala” investerare, som försöker köpa billigt och sälja dyrt. Momentum fungerar därför bara bra om svängningarna på aktiemarknaden är tillräckligt stora. Till slut kommer dock alltid de fundamentala investerarna att dominera (vilket brukar kallas att ”bubblan spricker”).
Problem 2 – Professionella investerare vinner betydligt mer på momentum än vanliga fondsparare. Proffsen får information snabbare och är med redan när enskilda aktier börjar röra sig kraftigt, medan fondspararna reagerar först när hela marknader har börjat stiga. Dessutom kan proffsen tjäna lika mycket på nedgångar, genom att "blanka". Till det kommer att fonder bara handlas en gång per dag (och ofta med fördröjning, som hos PPM), medan proffsen kan reagera betydligt snabbare. Samvetslösa proffs gör också sitt bästa att locka in småsparare när de tror att toppen är nära. År 2000 var det många IT-fonder som startade och småsparare som hoppade på först efter att toppen var passerad.
Oerfarna småsparare hamnar också lätt i psykologiska fällor. Förutom risken att hoppa på för sent är det svårare än det kan verka att hålla fast vid strategin ”Köp vinnarfonderna”. Den störta faran kommer av att investeringarna görs efter en brant uppgång, som ofta följs av en nedgång. Men är nedgången tillfällig eller permanent? Strategin kräver att man säljer så fort en fond inte längre finns bland vinnarna, men många människor har svårt att acceptera en förlust och väljer att vänta, med förhoppningen att nedgången är tillfällig.
Problem 3 – De fonder som stiger mest under en kort tidsperiod är nästan alltid smala fonder, inriktade på ett enda land eller en enda bransch. Dessa fonder ger betydligt högre risk att förlora pengar, om det kommer oväntade dåliga nyheter. Momentum innebär alltså ofta att enbart investera i högriskfonder.
Problem 4 – Under perioder med oro på aktiemarknaderna ger momentum många byten och dels kan de ge extra kostnader (avgifter och skatt), dels tar det förstås tid att kontrollera utvecklingen och göra alla byten. Normala långsiktiga investerare slipper dessa kostnader.
Problem 5 – Under branta nedgångar, när nästan alla fonder faller, kommer pengarna att flyttas till räntefonder. När utvecklingen vänder sker ofta en brant första uppgång, men det dröjer innan aktiefonder åter är vinnare senaste månaden eller senaste tre månaderna. En fundamental investerare har troligen köpt redan på väg ned mot botten, medan den som följer momentum missar den första branta uppgången.
Problem 6 – Ett moraliskt problem är som sagt att momentum liknar ett pyramidspel. Investerare kan öka sin egen avkastning genom att locka in ännu fler människor efter sig. Det är frestande att skryta med hög avkastning för att locka vänner och bekanta att också ska börja med momentum. Men de som hoppar på strax innan bubblan brister kommer alltid att förlora.
Problem 7 – Slutligen är momentum ett exempel på svagheterna hos ”den osynliga handen” i marknadsekonomin (begreppet ”the invisible hand” skapades av Adam Smith för att beskriva att även om alla individer på en marknad agerar egoistiskt, så gynnas ofta samhället som helhet). Men även om de individer som använder momentum blir vinnare, så är effekten på ekonomin som helhet uppenbart negativ. De kraftiga svängningar som skapas på aktiemarknaderna om många använder momentum leder nämligen till felaktiga realinvesteringar. Företag med för högt värderade aktier tenderar att investera för mycket, medan företag med för lågt värderade aktier hindras från investeringar. De extrema investeringarna i mobiltelefoni år 2000 är ett bra exempel på sådan kapitalförstörelse.
