Omvärdering av Putin slår mot Rysslandsfonderna
Ryssland verkar vara på väg bort från demokrati, äganderätt och marknadsekonomi. Nu omvärderas president Putin och det slår mot Moskvabörsen.
Flera av Rysslandsfonderna har nått ett nytt årslägsta den senaste veckan och nedgången är över 20 procent på två månader. HQ Fonder som har en av de största svenska Rysslandsfonderna publicerade igår en analys med titeln ”Varför faller den ryska börsen?” som ger sex förklaringar (länk till höger).
HQ Fonder är ändå försiktigt positiva till ryska börsen, trots att årets utveckling har skrämmande likhet med IT-bubblan år 2000. Även då nådde börsindex två toppar, en högre på våren och en lägre på hösten. Även då kom avgörande negativa nyheter mellan de två topparna. För Moskvabörsen tror jag den avgörande nyheten var att den ryska regeringen under våren fick igenom en skattehöjning (länge blockerad av ”lobbying” från Yukos och andra oljebolag) som bland annat innebär att nästan 90 procent av intäkter över 28 dollar per sålt fat olja går direkt i skatt.
Vän eller fiende till Väst?
Men precis som de dagliga nyheterna från Moskvabörsen så är HQ:s förklaringar bara en beskrivning av det som sker på ytan. De avgörande förändringarna sker gradvis, under den politiska och ekonomiska fasaden i Moskva, och handlar om makthavarnas inställning till demokrati, äganderätt och marknadsekonomi. I fokus är frågan om president Vladimir Putin i grunden är vän eller fiende till Västvärlden och de liberala idéer som byggt vårt välstånd.
Den frågan ställs i senaste numret av den ansedda brittiska tidningen The Economist, som på sin ledarsida argumenterar för att den senaste månadernas händelser (hanteringen av Yukos, fientliga uttalandet mot Väst och inblandningen i valet i Ukraina) talar för att det är dags för Väst att omvärdera sin inställning till Putin. Och tonen från Västvärldens politiker har redan blivit kyligare.
Senaste nytt är att Yukos idag desperat söker skydd mot konkurs och tvångsförsäljningen av sina tillgångar hos en domstol i Texas, USA. Skattekraven på Yukos är nu uppe i ungefär 180 miljarder kronor, lika mycket som företagets totala intäkter under tidsperioden, vilket är uppenbart orimligt. Kraven på ett antal andra ryska börsföretag är ännu små, men det var kraven på Yukos också för ett år sedan.
Hittills har de politiska ledarna i Väst ofta avstått från att kritisera Putin för hans hantering av kriget i Tjetjenien, för bristen på mäskliga rättigheter och för strypt pressfrihet i Ryssland. Alla oberoende TV-kanaler och flertalet fristående tidningar har kvävts av Putin, enligt The Economist. Dessutom har korruptionen blivit värre och flertalet av de ekonomiska reformer som Putin lovade när han omvaldes i mars har ännu inte ens närmat sig verklighet.
Svårt att åter lyfta
Personligen har jag länge varit skeptisk till möjligheterna för Ryssland att omvandlas till en demokratisk marknadsekonomi. För ett par veckor sedan träffade jag en Östeuropaförvaltare, Yuli Stein hos Griffin, som uttryckte detta kärnfullt: ”Ryssland är den del av Asien, inte en del av Europa, och jag tror att Moskva under det närmaste decenniet allt mer kommer att närma sig Peking.”
Rysslandsfonderna tror jag får svårt att åter lyfta efter det senaste årets oroliga utveckling, med en topp i mars 40 procent högre än idag. Som sagt, likheten med IT-bubblan år 2000 är skrämmande. Långsiktiga investerare kanske stannar, men både spekulanter och de som sysslar med teknisk analys har rimligen lätt att hitta andra fondkategorier med mer lockande utveckling. Det gäller särskilt om oljepriserna fortsätter att backa tillbaka de närmaste månaderna, för då försvinner den grundläggande orsaken till det senaste årets höga ryska tillväxt.
HQ Fonder är ändå försiktigt positiva till ryska börsen, trots att årets utveckling har skrämmande likhet med IT-bubblan år 2000. Även då nådde börsindex två toppar, en högre på våren och en lägre på hösten. Även då kom avgörande negativa nyheter mellan de två topparna. För Moskvabörsen tror jag den avgörande nyheten var att den ryska regeringen under våren fick igenom en skattehöjning (länge blockerad av ”lobbying” från Yukos och andra oljebolag) som bland annat innebär att nästan 90 procent av intäkter över 28 dollar per sålt fat olja går direkt i skatt.
Vän eller fiende till Väst?
Men precis som de dagliga nyheterna från Moskvabörsen så är HQ:s förklaringar bara en beskrivning av det som sker på ytan. De avgörande förändringarna sker gradvis, under den politiska och ekonomiska fasaden i Moskva, och handlar om makthavarnas inställning till demokrati, äganderätt och marknadsekonomi. I fokus är frågan om president Vladimir Putin i grunden är vän eller fiende till Västvärlden och de liberala idéer som byggt vårt välstånd.
Den frågan ställs i senaste numret av den ansedda brittiska tidningen The Economist, som på sin ledarsida argumenterar för att den senaste månadernas händelser (hanteringen av Yukos, fientliga uttalandet mot Väst och inblandningen i valet i Ukraina) talar för att det är dags för Väst att omvärdera sin inställning till Putin. Och tonen från Västvärldens politiker har redan blivit kyligare.
Senaste nytt är att Yukos idag desperat söker skydd mot konkurs och tvångsförsäljningen av sina tillgångar hos en domstol i Texas, USA. Skattekraven på Yukos är nu uppe i ungefär 180 miljarder kronor, lika mycket som företagets totala intäkter under tidsperioden, vilket är uppenbart orimligt. Kraven på ett antal andra ryska börsföretag är ännu små, men det var kraven på Yukos också för ett år sedan.
Hittills har de politiska ledarna i Väst ofta avstått från att kritisera Putin för hans hantering av kriget i Tjetjenien, för bristen på mäskliga rättigheter och för strypt pressfrihet i Ryssland. Alla oberoende TV-kanaler och flertalet fristående tidningar har kvävts av Putin, enligt The Economist. Dessutom har korruptionen blivit värre och flertalet av de ekonomiska reformer som Putin lovade när han omvaldes i mars har ännu inte ens närmat sig verklighet.
Svårt att åter lyfta
Personligen har jag länge varit skeptisk till möjligheterna för Ryssland att omvandlas till en demokratisk marknadsekonomi. För ett par veckor sedan träffade jag en Östeuropaförvaltare, Yuli Stein hos Griffin, som uttryckte detta kärnfullt: ”Ryssland är den del av Asien, inte en del av Europa, och jag tror att Moskva under det närmaste decenniet allt mer kommer att närma sig Peking.”
Rysslandsfonderna tror jag får svårt att åter lyfta efter det senaste årets oroliga utveckling, med en topp i mars 40 procent högre än idag. Som sagt, likheten med IT-bubblan år 2000 är skrämmande. Långsiktiga investerare kanske stannar, men både spekulanter och de som sysslar med teknisk analys har rimligen lätt att hitta andra fondkategorier med mer lockande utveckling. Det gäller särskilt om oljepriserna fortsätter att backa tillbaka de närmaste månaderna, för då försvinner den grundläggande orsaken till det senaste årets höga ryska tillväxt.
