Adjö Sparöversikt
Fjorton år gammal läggs tidningen Sparöversikt ned, trots börsuppgång de senaste två åren. Svenska folket har bevisat sitt ointresse att betala för fondtips.
Det borde finnas ett stort intresse för information om fonder i Sverige. Både Stockholmsbörsen och nästan alla aktiefonder har stigit kraftigt de senaste två åren, plus att PPM har gjort att de flesta som är mellan 20 och 60 år har ett växande fondsparande.
Men förra veckan kom beskedet att Sparöversikt, den enda tidningen i Sverige med tydligt fokus på information om fonder, har lagts ned. Mats Wester har varit chefredaktör och huvudägare ända sedan starten i början på 1990-talet och har länge varit Sveriges mest kända fondexpert. Nu har han ”bytt sida” och tagit anställning hos Länsförsäkringar med uppgift att ansvara för fondsortiment samt vara talesman i pensions- och placeringsfrågor.
Jag fick veta i våras att Mats Wester hade bestämt sig för att sluta och att han letade efter någon som ville ta över Sparöversikt. Men i går berättade han att det inte gått att hitta någon som var tillräckligt intresserad av att driva tidningen vidare. Därmed återstod bara branschbjässen Bonniers, som har den betydligt bredare konkurrenten Privata Affärer. Den enda betalning Mats Wester fick är att han behåller de pengar som betalats i förskott för prenumerationer, medan prenumeranterna istället får lika många nummer av Privata Affärer. Bonniers vinner dubbelt, de har både blivit av med en konkurrent och ökat sin egen upplaga.
Jag tycker nedläggningen är trist, för Sparöversikt har varit den bästa svenska tidningen för att få privatekonomisk information. Det är Sparöversikt som oftast har haft de heltäckande tabellerna och artiklar med alla argument för och emot. Privata Affärer har varit mer ”pratig”, haft fler vackra färgbilder och mer om olika sätt att spendera sina pengar.
Bara 5.400 fullbetalande
En granskning av tabellerna hos Tidningsstatistik för 2004 visar att Sparöversikt bara hade 5.400 fullt betalande prenumeranter. Resten av den totala upplag på 18.300 fördelar sig mellan rabatterade exemplar och utskick betalda av företag i finansbranschen. Det betyder att bara 0,1 procent av den vuxna befolkningen i Sverige har varit trogna prenumeranter, medan 99,9 procent inte har varit tillräckligt intresserade. Ändå var Sparöversikt ingen dyr tidning, bara 368 kronor per år.
Kanske var Sparöversikt för smal och för mycket inriktad på normalinkomsttagarnas ekonomi. Privata Affärer hade förra året 90.800 i upplaga och 42.600 fullbetalande prenumeranter, troligen delvis tack vare mer information om enskilda aktier, skatteplanering och lyxkonsumtion.
Fast liten upplaga och därmed dålig ekonomi var inte den enda förklaringen till nedläggningen. Den inledande ledarspalten i sista numret avslutar Mats Wester med att berätta att han fått ett barn till och att han nu har fyraveckors Ture och 16-månaders Erik som konkurrerar om uppmärksamheten. Nog är denna konkurrens en viktig del av förklaringen till att Sparöversikt läggs ned. Själv jobbade jag ungefär dubbelt så många timmar per vecka för tio år sedan, innan jag gifte mig och fick tre barn.
Nöjda med gratis information
Men vad beror det på att så få svenskar vill betala för en tidning som Sparöversikt?
En förklaring är säkert internet, här finns numera ett överflöd av information utan extra kostnad. Många tidningar ger bort privatekonomiska tips gratis och hemsidor som Morningstar har en affärsidé där annonser och ett starkare varumärke ger tillräckligt för att täcka kostnaderna. Dessutom ger banker, försäkringsbolag och fondbolag mycket fondtips och annan gratis rådgivning via internet.
Fast det förklarar inte varför andra länder i förhållande till sin folkmängd har fler och populärare tidningar om privatekonomi. Både i våra grannländer och i England och USA är tidningar som liknar Sparöversikt betydligt starkare.
Jag tror att en viktig förklaring kan vara den helt dominerande ställning som de fyra svenska storbankerna och de fyra stora försäkringsbolagen har. En bred majoritet svenskar är nöjda och litar på de råd de får ”gratis” från banken eller försäkringsbolaget, så därmed tycker de inte att det är värt att betala en utomstående rådgivare som Sparöversikt. Dessutom har storbankerna en marknadsföring som nästan helt går via bankkontor och direktreklam till befintliga kunder. Det betyder att mängden privatekonomiska annonser är betydligt mindre än i andra länder.
Sverige har också är mindre andel rika än de flesta andra länder. Och en normalinkomsttagare behöver inte så mycket finansiell rådgivning – det räcker med att undvika kreditkortsskulder, ett månadssparande i en bred fond, amortering på bostadslånen och påminnelser då och då att det lönar sig att jämföra priserna på försäkringar och andra finansiella produkter.
Om 5 år
Även vi på Morningstar har ett liknande dilemma. Som jag berättat tidigare har Morningstar i USA en betaltjänst som heter ”Premium” där över 100.000 användare får tips om både fonder och aktier. Att starta samma typ av mer heltäckande information i Sverige är dock troligen inte lönsamt ännu (se ”Inom fem år har vi fondanalys” och ”Fondstar fyller 5 år”, länkar ovan till höger).
Jag hoppas dock fortfarande att i takt med att sparkapitalet i fonder hos PPM och i tjänstepensioner växer, så kommer ett ökande intresse att betala för fondtips. Mats Wester och Sparöversikt orkade inte vänta längre. Men avsättningarna på 2,5 procent av lönen till PPM och i snitt 4 procent av lönen till tjänstepension gör att de flesta vuxna svenskar om fem år kommer att ha mer än 200.000 kronor i sammanlagt fondsparande. Då borde underlaget även i Sverige vara tillräckligt stort för både en betaltjänst hos Morningstar och en efterföljare till Sparöversikt.
