Fler än Kaupthing borde skämmas
Vad gjorde SEB då? Vad gjorde revisorerna? Och varför reagerar FI så sent? Det finns flera syndare i skandalen hos Kaupthing Fonder.
I kronor räknat är detta en liten skandal, de två fonderna köpte hösten 2000 aktier i Airsonett för sammanlagt 1,5 miljoner kronor. I procent räknat är det dock en större skandal, innehavet i Airsonett var per 31 december 2002 det femte största innehavet i Aragon Aktiefond Sverige, med 5,67 procent av fondförmögenheten.
Det verkligt intressanta med denna skandal är dock att det är så många andra som borde ha reagerat, men inte gjorde det: SEB borde ha kontrollerat. Revisorerna borde ha reagerat. Finansinspektionen borde ha reagerat långt tidigare.
SEB har inte kontrollerat
Det är hela tiden SEB som har varit förvaringsinstitut åt fonderna hos Aragon/Kaupthing. Enligt fondlagen har SEB därmed ett strikt ansvar att bevaka fondspararnas intressen och kontrollera att fondbolaget följer lagen och fondbestämmelserna. Och där ingår att kontrollera att fondernas andelskurser beräknas korrekt.
Detta har SEB uppenbart inte gjort under perioden 2002 och 2003. Ändå nämner Finansinspektionen inte alls förvaringsinstitutet eller SEB i sitt beslut. Men aktierna i Airsonett har faktiskt funnits i en depå hos SEB i tre år och SEB har haft i uppdrag att kontrollera att dessa är rätt värderade vid beräkningen av fondernas andelskurser.
Jag har tidigare påpekat att svenska fondsparare enligt lagen har ett starkt skydd av förvaringsinstitutet (se ”Bra skydd av förvaringsinstitutet”). Det är dock först om fondbolaget går i konkurs och en eventuell ansvarsförsäkring inte täcker skadorna som ett skadestånd kan utkrävas av förvaringsinstitutet. Kanske gör det att SEB tar lätt på sitt ansvar.
Revisorerna har missat helt
Innehavet i Airsonett är upptaget som största försäljning i årsberättelsen 2001 för Aragon Aktiefond Sverige. Ett år senare finns det med som största köp, med exakt samma anskaffningsvärde som två år tidigare. Detta är ett exempel på det revisorerna borde ha regerat på, för dessa två stora affärer kan inte gärna ha korrekta underlag i bokföringen. Andra revisorer jag varit i kontakt med berättar att de gör en noggrann kontroll av fondernas värdering vid varje årsskifte.
Ingemar Rindstig på Ernst & Young var fondbolagets revisor enligt fondernas årsberättelser 2000, 2001 och 2002. Därefter bytte Kaupthing till KPMG, vilket kan tolkas som missnöje med Ernst & Young, eller som en samordning eftersom moderbolaget på Island redan anlitade KPMG.
Även Finansinspektionen (FI) tillsätter revisorer, först KPMG och från 2002 Jan Larsson på Deloitte & Touche. Men i dagens beslut från FI nämns revisorerna inte alls. En rimlig tolkning är att dessa helt har missat problemet med värderingen av Airsonett, för annars borde det vara lätt att damma av deras rapporter till fondbolaget och/eller finansinspektionen.
FI en månad efter
Finansinspektionen själv har förstås det direkta ansvaret att övervaka fondbolagen i Sverige. Men enligt dagens rapport upptäckte FI inte skandalen förrän i november 2003, drygt en månad efter att fondbolaget hade skrivit ned värdet på Airsonett och ansvarig förvaltare hade slutat.
Ändå har finansinspektionen haft ett liknande ärende tidigare, som medförde att Banco Fonder varnades i december 2002. Detta ärende tog Banco upp med FI redan i slutet av år 2001 (se ”Orättvist påhopp på Banco”, länk ovan till höger). Det förefaller självklart att därefter göra en bredare kontroll av värderingen av onoterade innehav hos övriga svenska fondbolag, eller att begära detta av de revisorer som FI tillsätter för varje fondbolag. Men istället upptäckte FI inte den felaktiga värderingen hos Aragon/Kaupthing förrän den upphört.
Enligt det beslut som FI offentliggjort i dag, skedde en skriftväxling mellan Kaupthing och FI fram till mars 2004. Därefter hände ingenting i 16 månader, först i augusti 2005 tog FI åter upp ärendet. Nog hade varningen till Kaupthing haft större effekt, både direkt och indirekt på resten av branschen, om den hade kommit snabbare.