Mörk höst i Stockholm
Svenska aktier har varit förlorare hittills under fjärde kvartalet. Nästan alla utlandsfonder har utvecklats bättre och det finns tre tänkbara förklaringar.
Samtidigt har den svenska kronan försvagats kraftigt, särskilt mot USA-dollarn. Sedan 30 september har dollarkursen klättrat från 7,74 till 8,22 kronor, en uppgång på 6 procent. Det betyder att ur svenskt perspektiv är det istället de flesta utlandsfonder som har klättrat, medan Sverigefonderna har stått still.
Svagare krona borde gynna börsen
Ser man på de direkta effekterna av en svagare krona, så innebär lägre kostnader för verksamhet i Sverige att många börsföretag borde få en bättre vinstutveckling. Särskilt gäller det förstås företag med export till USA. Även indirekt borde svenska aktier gynnas, eftersom börsföretagens verksamhet utomlands (allt annat lika) borde bli mer värd räknat i svenska kronor om kronan faller.
Därmed finns inte något logiskt orsakssamband mellan att svenska kronan faller och att Stockholmsbörsen utvecklas sämre än aktiemarknaderna i omvärlden. Fast sambandet kan förstås se annorlunda ut. Om den grundläggande orsaken är att fler investerare har blivit skeptiska till Sverige, så skulle deras försäljningar av svenska tillgångar förstås sätta press både på kronan och sänka värdet på svenska aktier.
Tre tänkbara förklaringar
Frågan är då om det inträffat några negativa nyheter under de senaste två månaderna som skrämt investerare att sälja svenska värdepapper. Närmast till hands ligger kanske börsföretagens rapporter för tredje kvartalet, som presenterades under andra halvan av oktober. Men de summeringar jag har sett visar på stigande vinster och god framtidstro.
En spekulationsvåg mot kronan behöver ingen stor vindpust, det räcker med ett tillfälligt säljtryck som förstärks när allt fler hungriga spekulanter hoppar i. Men för att även Stockholmsbörsens aktier ska påverkas borde det krävas något mer. Här är tre tänkbara förklaringar:
Ett alternativ är att svenska placerare har varit snabbare att ta hem vinster än andra, och efter 31 månader med obruten börsuppgång (ingen svacka för Generalindex har varit ens 10 procent) är det fullt rimligt att passa på. Svenska aktier har stigit mer än dubbelt så mycket som världsindex de senaste tre åren och det är bara i Latinamerika och Östeuropa som det finns aktiemarknader som varit klart bättre.
Ett annat alternativ ligger därmed nära till hands, nämligen att svenska aktier blev övervärderade under år 2004 och att andra aktiemarknader nu är på väg att ta igen försprånget. Motsvarande övervärdering har hänt tidigare, svenska aktier föll klart mer än världsindex under åren 2000, 2001 och 2002.
Ett tredje alternativ är att besvikelse i resten av Europa har smittat av sig på Sverige. Euron har också tappat mot dollarn under hösten och aktiemarknaderna i Frankrike, Italien, Norge, Spanien och Österrike har tappat rejält mot världsindex hittills under fjärde kvartalet. Tyskland har klarat sig bättre, vilket är märkligt med tanke på den politiska låsning som skapats av valet i september.
Ihärdig övervikt Sverige
Ärligt talat vet jag inte alls vilken förklaring som träffar mest rätt. Och de stora placerare som tryckt på säljknappen lär inte berätta sanningen i onödan. Det som återstår att konstatera är att Stockholmsbörsen historiskt har klarat sig dåligt under börsras, vilket efter en lång börsuppgång talar för att balansera med utlandsfonder.
Samtidigt är det förstås lättare för oss svenskar att hitta duktiga förvaltare av svenska aktier. Och i längden brukar det spela det större roll om förvaltaren överträffar index än vilken marknad man valt. Därför har jag ihärdigt rekommenderat en övervikt Sverigefonder i mina förslag på PPM-portföljer, även när jag har varit skeptisk till Stockholmsbörsen.