Det går (ännu) att fondspara utan ID-kopia

Både många läsare och Banco Fonder har hört av sig efter mina artiklar förra veckan om Bancos krav på fotokopior på ID-handling från gamla kunder (se ”Onödig ID-begäran från Banco” och ”Banco har tappat bort etiken mot kunderna”, länkar till höger). Antagligen finns det fler som undrar vilka regler som egentligen gäller, så här är en sammanfattning:

Fondsparandet i Sverige är, precis som så mycket annat i vårt välreglerade land, helt uppbyggt kring våra svenska personnummer. Fondbolagen måste ha ditt personnummer som nyckel i sina datasystem och samkör det normalt med statliga register bland annat för att behålla korrekta adressuppgifter.

Namn och personnummer

Under 1990-talet räckte det alltid med att ange namn, adress och personnummer för att få sätta in pengar i en fond, via fondens eget bankgiro eller postgiro (så länge beloppet inte var mindre än minsta insättning). På senare år har det blivit vanligt att fondbolagen även önskar att du fyller i en blankett med ett par uppgifter till, men i praktiken är detta sällan ett absolut krav. Här är fyra stickprov, i bokstavsordning:

AMF Pension: Engångsinsättning går bra att göra på bankgiro – ange namn, personnummer och adress på avin. På en anmälningsblankett vill AMF ha ytterligare några uppgifter: e-postadress, bankkontonummer samt svar på tre frågor om information.

Bergsgård Petersson Fonder: Fyll först i ett kundavtal och skicka in (ytterligare uppgifter som önskas är främst e-postadress och bankkonto), sedan får du ett kundnummer med post och kan sätta in pengar i fonden.

Carnegie Fonder: Insättning på fondens bankgiro eller plusgiro, ”Uppge namn, adress, telefon och personnummer vid inbetalning.”

Didner & Gerge: Insättning på fondens bankgiro eller plusgiro, ”det räcker med att på insättningsavin skriva namn, adress, personnummer, samt ditt bankkontonummer dit likviden skall gå vid en framtida försäljning.”

Varken dessa fyra eller majoriteten av svenska fondbolag kräver att även få en fotokopia på ID-handling. Men jag har hittills fått tips om tre som gör det: Banco Fonder, Erik Penser Fonder och HQ Fonder. Banco kräver även in fotokopior från gamla kunder, inklusive omyndiga barn.

Erik Penser går längst och kräver även med röd fet stil att fotokopian ska vara vidimerad av någon annan med namnförtydligande, adress, telefonnummer eller personnummer (ordet ”eller” gör begäran oklar, länk ovan till höger). HQ begär också vidimering, men i det finstilta. Ännu så länge krävs dock inte vidimerad fotokopia även på den vidimerandes ID-handling, men det kravet kommer kanske (kopia 2 måste i så fall förstås vidimeras av personen på kopia 1). Detta kan krångla till fondsparandet, kanske så mycket att det aldrig blir av.

Barnsparande blir krångligare

Ett tänkvärt exempel är barnsparande. Det är vanligt med fondsparande som gåva, ofta från äldre släktingar till barnbarn eller syskonbarn. Särskilt sedan förra året, när arvs- och gåvoskatten försvann, borde det vara enkelt att till exempel mormor och morfar väljer ut en fond de tror på och sätter in pengar åt barnbarnen. Hittills har det som sagt räckt med namn, adress och personnummer.

Men om mormor eller morfar först måste ta kontakt med föräldrarna och få en fotokopia på barnens pass, då blir det förstås mycket krångligare. Kanske menar Banco och Erik Penser att det istället är mormor eller morfar som ska åka iväg någonstans där de kan fotokopiera sitt pass eller körkort? Fast varken Banco eller Erik Penser skriver vems ID-handlings som måste kopieras, insättarens eller innehavaren. Men rimligen är det ägaren, barnet, som fondbolaget behöver kontrollera eftersom barnet har rätten att i framtiden ta ut pengarna.

Storbankerna tjänar på ID-krångel

Dessa ID-krav gör det krångligare att fondspara hos de fristående fondbolagen, där kontakten enbart sker via telefon och post. Man skulle därför kunna misstänka att de nya kravet på fotokopierade ID-handlingar är påhittat av storbankerna (som har mer kundkontakt över disk), men då borde det inte ha varit Banco och Erik Penser som börjat. För de mindre fondbolagen samt för de som värnar om ökad konkurrens och lägre avgifter är det rimligen viktigt att bekämpa en framväxande ID-hysteri.

De fristående fondbolagen har redan ett närliggande problem, nämligen att när deras kunder säljer fondandelar och fondbolaget ringer för att kontrollera att kundens personnummer och bankkonto hör ihop, så vägrar storbankerna allt oftare att svara på frågan. Därmed skapas helt i onödan en risk för bedrägeri. Mitt förslag är att de fristående fondbolagen spelar in sina telefonsamtal med banker som vägrar och tydligt förklarar ”OK, jag har spelar in detta samtal och nu är det ni som har ansvaret om pengarna hamnar hos fel person.”

Fast så länge kunden har ett svenskt personnummer och inte försöker sätta in kontanter eller ta ut kontanter direkt ur en svensk fond (vilket normalt är omöjligt), så räcker det för fondbolagen att ha personnumret – så länge uttag ur fonderna bara går till konton med samma personnummer (vilket normalt är ett krav). ID-kontrollen måste ändå skötas av de banker som hanterar de bankkonton som insättningar i fonderna kommer från, respektive uttag från fonderna går till. Utländska kunder kanske behöver hanteras annorlunda – men det är inget bra skäl att krångla till fondsparandet för hela svenska folket. Särskilt inte för de barn som inte har någon ID-handling.

Framtiden dyster

I dag har jag talat med Linda Hedvall, enhetschef på Marknadsövervakningen vid Finansinspektionen. Hon säger att jag har fel, att enligt experterna på internationell penningtvätt är riskerna extra stora med just mellanhänder som fondbolag, samt att det kommer ett tredje EU-direktiv mot penningtvätt med hårdare krav på finansbranschen. Om Linda Hedvall har rätt, så ser framtiden dyster ut för oss som tycker att det ska vara enkelt att spara i fonder.

Ganska roligt är dock Linda Hedvalls förslag till fondbolagen, om de råkar ut för föräldrar som har barn med fondsparande men utan ID-handling: Om fondbolagen vill kan de istället lösa identifieringen via "motringning".

Jag vet hur förvirrade små barn brukar vara i telefon och försöker föreställa mig hur identifieringen via telefon skulle gå till: "Hej, det här är från Banco... Vad heter du?... Men din mamma säger att du heter Lisa, stämmer inte det?"