Vårt val handlar inte om sparande
Söndag 17 september är det valdag. Fonder och annat sparande är dock inte alls en viktig valfråga hos något parti. Spararna är en för liten minoritet.
Jag har i dag letat runt på de politiska partiernas hemsidor efter information om vad de vill förändra för att gynna sparande. Men jag hittar ingenting som direkt handlar om fonder eller annat sparande.
Ändå finns starka argument för ett ökat individuellt sparande – främst att människor får ökad frihet, ökad trygghet och fler möjligheter i livet om de har ett sparkapital. Ann Wibble, som var finansminister 1991 till 1994, fick mycket kritik för sitt uttalande ”Alla borde ha en årslön på banken”. Men jag tycker att det är ett bra mål (en politik som gör det möjligt för alla att spara ihop en årslön), som jag gärna skulle rösta för. Fast jag hittar det inte hos något parti.
Sparande saknas i manifestet
Den borgerliga Alliansen för Sverige har ett detaljerat valmanifest på 30 sidor. Det avsnitt som ligger närmast sparande har rubriken ”Fler jobb och fler företag” där de fyra partierna är överens om att ta bort förmögenhetsskatten samt införa uppskjuten reavinstskatt och riskkapitalavdrag. Detta är indirekt åtgärder som gynnar sparande.
Men det är tänkvärt att dessa förslag inte presenteras under en rubrik som handlar om sparande. Nej, någon sådan rubrik finns inte på de 30 sidorna. Samma sak hos de enskilda politiska partierna – om de säger något alls om förbättrade villkor för sparande så ligger det under rubriken ”Skatter”. Även hos moderaterna, som historiskt har varit mest positiva till bättre villkor för sparande, kommer sparande numera allra sist:
Vilka skatter är viktigast att sänka?
Svaret är: Först och främst inkomstskatten. Det måste löna sig bättre att leva på arbete än på bidrag och det måste löna sig bättre att arbeta mer. Sänkta skatter för företagande och företag är viktiga för att rädda jobben och skapa fler jobb. Fastighetsskatten, så alla har råd att bo kvar. Och de skatter som gör det olönsamt att utbilda sig eller arbeta extra eller straffar företagande och sparande.
(från sidan ”Skatter” på moderaternas hemsida)
Historiskt har pensionssparande ibland varit en centrala stridsfråga: ATP på 1950-talet, löntagarfonderna kring 1980 och strax därefter engångsskatten på pensionssparande. När Sverige senast hade en borgerlig regering så sänktes skatten på sparande, den tydligaste förändringen var att reavinstskatten halverades 1994. Hösten det året vann socialdemokraterna valet och bland de första åtgärderna var att höja reavinstskatten till dagens nivå på 30 procent.
De senaste tolv åren har villkoren för sparande återkommande diskuterats. Den mest genomarbetade utredningen kom i november 2002, då LO-ekonomen P-O Edin överlämnade ”Skattebasutredningen” (SoU 2002:47) till Bosse Ringholm. Av de skattesänkningar som Edin föreslog är det bara slopandet av arvs- och gåvoskatten som har genomförts. Sänkt förmögenhetsskatt och sänkt bolagsskatt återstår.
För liten minoritet
Ändå är det uppenbart att bättre villkor för sparande är ointressant som valfråga. Och jag tror att förklaringen helt enkelt är att spararna är en för liten minoritet. Dessutom finns säkert politiker och ekonomer som anser att det faktiskt inte finns något behov av att svenska folket sparar, tvärtom tycker de att det vore bättre om folket konsumerar ännu mer så att tillväxten ökar.
Men jag gissar att även de politiker som vill gynna sparande inser att fonder och annat sparande knappast kan bli en valfråga som hjälper till att ge valseger. Det är visserligen många svenskar som har ett stort sparande – problemet är att majoriteten svenskar har ett väldigt litet sparande och därmed känner sig som förlorare om fondspararnas villkor förbättras.
Och ett tydligt mönster hos politiker inom alla partier är att de enbart argumenterar offentligt för sådant som de tror vinner medhåll hos en majoritet av publiken. För att vinna valet gäller det att företräda de åsikter som ligger i mitten i varje fråga. ”Säkra väljare” som är långt till vänster eller långt till höger behöver politikerna inte bry sig om, för de kommer ändå inte att byta sida. Det avgörande är att locka flest marginalväljare, de som ligger nära mitten politiskt. Och då är sparande uppenbart inte en intressant valfråga.
En bättre skola
Nåja, du som är intresserad av sparande och fonder ska förstås ändå gå och rösta på söndag. Men det är nog lättare att välja parti om du fokuserar på andra frågor. Själv har jag tre små barn och tänker rösta på det parti som jag tycker tydligast lovar en bättre grundskola – en skola som präglas av kunskap, ger fler läxor och tidigare betyg.