Amatörerna struntar i Iran
Risken för ett amerikanskt anfall på Iran ökar, men aktiemarknaderna verkar inte bry sig. Amatörerna dominerar, vilket förklarar bristen på börsreaktion.
Nio amerikanska krigsfartyg med 17.000 soldater ombord stävade i dagsljus i går, onsdagen 23 maj, längs Irans kust in genom Hormuzsundet till Persiska viken. Enligt New York Times ingår två hangarfartyg och ansamlingen är en av de största sedan 2003, då Irak invaderades. Syftet är att visa arabiska allierade att de kan lita på Washingtons beskydd.
Internationella media verkar överens om att tidpunkten för styrkedemonstrationen inte är någon slump. Samma dag publicerade nämligen FN:s bevakningsorgan IAEA en rapport som visar att Iran har struntat i kraven från FN:s säkerhetsråd i mars att sluta med anrikningen av det uran som behövs för att bygga en atombomb.
Krigsrisk ger stigande oljepriser
Istället har Iran ökat takten och har nu enligt IAEA ungefär 1300 centrifuger som anrikar uran i ett underjordiskt laboratorium i Natanz. Ytterligare 600 centrifuger kan vara klara vid halvårsskiftet, men totalt beräknas 3000 centrifuger behövas för att på ett år producera tillräckligt med 90-procentigt uran för en atombomb.
Med 17 månader kvar till nästa presidentval i USA finns dessutom en tidtabell. George W Bush har redan blivit vald två gånger och kan inte bli omvald, vilket betyder att han fokuserar på att använda sin återstående tid med makt för det han tror på. The Economist varnade tidigare i år för att Bush lockas av att gå till historien med ett dramatiskt slut på sin presidentperiod.
Lägg till detta att USA påstår sig ha fångat iranska agenter inne i Irak när de levererat vapen till terrorister, så är det inte konstigt att oljepriserna har återhämtat sig brant under våren, efter en trend nedåt från augusti till februari. Ett fat Brent har den här veckan stigit till 71 dollar, en uppgång på 34 procent sedan i början av februari. En viktig förklaring är rimligen ökad krigsrisk.
Nya rekord
Samtidigt har aktiemarknaderna de senaste två månaderna klättrat brant uppåt och både S&P 500-index och MSCI World har nått nya rekord den senaste veckan (dessa index är dock räknade i dollar – omräknat i kronor är det långt kvar till toppen år 2000).
Aktiemarknaderna påstås reagera på all tillgänglig information, men de flesta proffs jag diskuterat detta med håller med om att den sammanlagda börsutvecklingen, mätt som världsindex, ofta antingen överreagerar på eller struntar i nyheter.
Fyra nivåer
Aktiemarknaden reagerar på olika nivåer, med olika andel professionella placerare med rationella kalkyler (proffs) jämfört med andelarna privatpersoner och politiska beslutande organ (amatörer). Grovt sett finns fyra nivåer:
Val av enskilda aktier –proffs dominerar aktiehandeln, vilket ger hyfsat korrekta relativpriser mellan aktier i samma bransch och samma land. Vissa stora ägare agerar inte rationellt (till exempel företagets grundare som har en känslomässig bindning eller statliga ägare som tar politisk hänsyn), men de enskilda aktiekurserna reagerar ändå tydligt på händelser som stigande oljepriser.
Val av bransch – även här är andelen proffsen stor, men amatörer som hoppar på trender (till exempel genom att spara i nischfonder), kan tidvis dominera flödet av pengar. Ett tydligt exempel är IT-bubblan år 2000.
Val av land – på denna nivå agerar betydligt fler amatörer och fattar beslut utan kunskap om aktievärdering eller vinstutveckling. Främst är det vanligt att placera merparten på hemlandets aktiemarknad, utan hänsyn till fakta om de aktier som köps. Men på senare år har det blivit allt vanligare att amatörer spekulerar i till exempel Indien- och Kinafonder.
Val av andel aktier – här är amatörernas dominans störst. Enkla tumregler, som att ”aktier ger alltid i längden högst avkastning”, används mer i goda tider (när aktierna är som dyrast), medan kortsiktig rädsla ger onödiga försäljningar när aktiekurserna står lågt. Resultatet är att aktiemarknaderna ofta svänger orimligt kraftigt totalt sett, mer än skillnaden mellan olika länder eller olika branscher.
Snart omöjligt att backa
Men minst lika ofta är resultatet det motsatta – ingen reaktion alls. Amatörerna struntar i information som är komplex att bedöma. Bristen på börsreaktion på de stigande oljepriserna och den ökade risken för ett amerikanskt anfall på Iran är ett tydligt exempel.
När jag läste nyheten om de nio krigsfartygen som igår stävade in i Persiska viken, så fick jag samma känsla som under år 2002 när en amerikansk invasion av Irak diskuterades: Snart passeras en gräns där det blir politiskt omöjligt att backa (vilket jag skrev om i ”Se bortom invasionen i Irak”).
Slutsatsen för fondspararen är att risken har ökat för ett brant börsras framöver, när de komplexa nyheterna plötsligt blir enkla att förstå även för amatörerna. Ingen vet när, men slutsatsen stärker min övertygelse att det är klokt att minska andelen aktiefonder och vänta på ett bättre köptillfälle (se ”Tre nya förvaltare i PPM-portföljerna”, länk ovan till höger).
