Orimlig uppgång för Kinafonder
Financial Times varnar att kinesiska aktier har stigit orimligt brant. Likheten med IT-bubblan i början av år 2000 år tydlig.
A-aktier på Shanghaibörsen har i genomsnitt stigit 268 procent de senaste sexton månaderna. B-aktierna, som utlänningar får köpa, har i snitt stigit 324 procent. Uppgången har dessutom blivit allt brantare, vilket är mycket likt uppgången hos den amerikanska IT-börsen Nasdaq, som steg 261 procent under de sista sexton månaderna innan toppen i mars år 2000.
38 procent på sju veckor
De Kinafonder som säljs i Sverige har dragits med av uppgången och har i snitt klättrat 105 procent på ett år och 394 procent på fem år. I brittiska tidningen Financial Times skriver investeringsredaktören John Authers att den kortsiktiga uppgången på Hongkongbörsen är orimligt stor (länk till höger).
Aktiekurserna i Hongkong backade under första halvan av augusti på grund av den globala kreditoron, men sedan kom två nyheter som vände utvecklingen. 17 augusti sänkte den amerikanska centralbanken Fed sitt diskonto för banker med inlåningsproblem och 20 augusti kom nyheten att Kina kommer att tillåta landets medborgare att köpa aktier noterade i Hongkong.
På bara sju veckor har kinesiska aktier noterade i Hongkong stigit med 62 procent, medan Hang Seng Index som mäter hela Hongkongbörsen har stigit 38 procent.
Utländska investerare som grupp verkar oroliga att de kinesiska aktierna på börserna i Shanghai och Shenzhen har stigit för högt. John Authers hänvisar till statistik från Emerging Portfolio Fund Research som visar att Kinafonder som enbart investerar i kinesiska aktier har haft utflöden på motsvarande 19 miljarder kronor under de första tre kvartalen 2007, medan bredare Kinafonder som även investerar på de närliggande marknaderna i Hongkong och Taiwan fram till 30 september haft inflöden på 16 miljarder kronor.
Försök inte fånga en fallande kniv
Myndigheterna i Kina har försökt bromsa den snabba tillväxten hos investeringar och aktiekurser, bland annat med höjda räntor och en ny skatt på aktieaffärer. Hittills har dock inflödet av pengar, både från det stora inhemska sparandet och från utländska investerare, varit för stort.
Men i takt med att den branta uppgången för Kinafonder allt mer liknar tidigare ”bubblor” på aktiemarknaden så blir de grundläggande ekonomiska krafterna starkare. Vinsthemtagning för att göra något annat med pengarna blir allt mer frestande ju längre upp aktiekurserna stiger, och både den ökade frestelsen och den högre kursnivån gör att mer nya pengar behövs för att köpa de aktier som säljs.
För att försvara en så brant börsuppgång som i Kina, mer än 200 procent på sexton månader, behövs stora nyheter som dramatiskt ändrat värdet på kinesiska aktier. Men jag kan inte komma på vad det skulle vara som har hänt sedan våren 2006 som motiverar att det som då var värt 1 miljard nu skulle vara värt mer än 3 miljarder.
Historiskt har denna typ av orimligt branta uppgångar alltid slutat med stora ras. De som köper nära toppen förlorar mest, men även övriga ägare har svårt att rädda sina vinster genom att sälja, eftersom flertalet andra investerare följer ordspråket ”Försök inte fånga en fallande kniv”.
38 procent på sju veckor
De Kinafonder som säljs i Sverige har dragits med av uppgången och har i snitt klättrat 105 procent på ett år och 394 procent på fem år. I brittiska tidningen Financial Times skriver investeringsredaktören John Authers att den kortsiktiga uppgången på Hongkongbörsen är orimligt stor (länk till höger).
Aktiekurserna i Hongkong backade under första halvan av augusti på grund av den globala kreditoron, men sedan kom två nyheter som vände utvecklingen. 17 augusti sänkte den amerikanska centralbanken Fed sitt diskonto för banker med inlåningsproblem och 20 augusti kom nyheten att Kina kommer att tillåta landets medborgare att köpa aktier noterade i Hongkong.
På bara sju veckor har kinesiska aktier noterade i Hongkong stigit med 62 procent, medan Hang Seng Index som mäter hela Hongkongbörsen har stigit 38 procent.
Utländska investerare som grupp verkar oroliga att de kinesiska aktierna på börserna i Shanghai och Shenzhen har stigit för högt. John Authers hänvisar till statistik från Emerging Portfolio Fund Research som visar att Kinafonder som enbart investerar i kinesiska aktier har haft utflöden på motsvarande 19 miljarder kronor under de första tre kvartalen 2007, medan bredare Kinafonder som även investerar på de närliggande marknaderna i Hongkong och Taiwan fram till 30 september haft inflöden på 16 miljarder kronor.
Försök inte fånga en fallande kniv
Myndigheterna i Kina har försökt bromsa den snabba tillväxten hos investeringar och aktiekurser, bland annat med höjda räntor och en ny skatt på aktieaffärer. Hittills har dock inflödet av pengar, både från det stora inhemska sparandet och från utländska investerare, varit för stort.
Men i takt med att den branta uppgången för Kinafonder allt mer liknar tidigare ”bubblor” på aktiemarknaden så blir de grundläggande ekonomiska krafterna starkare. Vinsthemtagning för att göra något annat med pengarna blir allt mer frestande ju längre upp aktiekurserna stiger, och både den ökade frestelsen och den högre kursnivån gör att mer nya pengar behövs för att köpa de aktier som säljs.
För att försvara en så brant börsuppgång som i Kina, mer än 200 procent på sexton månader, behövs stora nyheter som dramatiskt ändrat värdet på kinesiska aktier. Men jag kan inte komma på vad det skulle vara som har hänt sedan våren 2006 som motiverar att det som då var värt 1 miljard nu skulle vara värt mer än 3 miljarder.
Historiskt har denna typ av orimligt branta uppgångar alltid slutat med stora ras. De som köper nära toppen förlorar mest, men även övriga ägare har svårt att rädda sina vinster genom att sälja, eftersom flertalet andra investerare följer ordspråket ”Försök inte fånga en fallande kniv”.
