Glöm inte att rebalansera
Att flytta pengar från de fonder som gått bäst – rebalansering – är ibland nödvändigt för att hindra ett omedvetet ökat risktagande. Och det ger chans att köpa billigt, samt att välja bättre förvaltare.
Att bestämma fördelningen mellan olika typer av investeringar som aktier och räntebärande – allokera – är den viktigaste delen av att välja en strategi för sitt sparande. Alla experter på sparande verkar vara överens om att allokeringen troligen har större effekt på framtida avkastning och risktagande än övriga beslut (till exempel val av sparform och förvaltare).
Tre grupper
För fondsparare var det tidigare vanligt att en grov allokering gjordes mellan tre grupper: räntebärande, Sverigefonder och utlandsfonder. Nu har hedgefonder blivit populärare, samtidigt med en ökning av antalet olika typer av högriskfonder (till exempel Afrikafonder, Balkanfonder och Kinafonder). Därför tycker jag att en tydligare indelning är räntefonder, breda fonder och högriskfonder.
Men även om en fondsparare gör en genomtänkt allokering och noga placerar sitt fondsparande enligt sin fördelning, så gör tidens gång och skillnader i avkastning mellan olika fonder att allokeringen gradvis ändras. Om aktiemarknaderna rör sig kraftigt, så kan allokeringen ändras rejält på ett enda år. För att behålla sin strategi är det därför nödvändigt att med jämna mellanrum återställa den ursprungliga fördelningen – rebalansera – vilket dessutom är det enklaste sättet att hindra att risktagandet kraftigt ökar.
Exempel
För att illustrera behovet av rebalansering har jag skapat ett exempel på en enkel fondportfölj och kontrollerat vad som har hänt med allokeringen de senaste 10 åren om inga köp eller försäljningar gjorts. Från början är 40 procent placerat i en obligationsfond, 30 procent i tre breda aktiefonder och 30 procent i tre högriskfonder. Avkastningarna är genomsnitt enligt Morningstars fondindex per 30 september 2007 och de sju fonderna ökade i värde med 127 procent i snitt på tio år.
| Tre gånger mer Ryssland på 10 år | |||
| Andel oktober 1997 |
Fondtyp | Fondindex avkastning 10 år, % |
Andel i dag % |
| 40% | Obligationsfond | 56 | 27,5 |
| 10% | USA-fond | 37 | 6,0 |
| 10% | Europafond | 97 | 8,7 |
| 10% | Japanfond | 5 | 4,6 |
| 10% | Asienfond | 121 | 9,8 |
| 10% | Latinamerikafond | 215 | 13,9 |
| 10% | Rysslandsfond | 567 | 29,4 |
| 100% | Summa / snitt | 127 | 100,0 |
Resultatet är att andelen högrisk på tio år nästan fördubblas. Mest anmärkningsvärt är att sparandet i Rysslandsfonden tack vare hög avkastning växer från 10 till 29 procent av sparkapitalet. Trots dålig avkastning i både USA och Japan de senaste tio åren så ökar därför andelen placerat i aktiefonder kraftigt och andelen i obligationsfonden minskar från 40 till 27 procent.
Nästa tabell visar att en lika stor obalans har uppstått de senaste tre åren, för trots att de sju fonderna i snitt klättrat 76 procent så är skillnaderna mycket stora. Börsraset från våren 2000 till våren 2003 gör nämligen att hela överavkastningen från aktier under 10-årsperioden har uppstått de senaste tre åren.
| Lika stor riskökning på 3 år | |||
| Andel oktober 2004 |
Fondtyp | Fondindex avkastning 3 år, % |
Andel i dag % |
| 40% | Obligationsfond | 19 | 27,0 |
| 10% | USA-fond | 30 | 7,4 |
| 10% | Europafond | 104 | 11,6 |
| 10% | Japanfond | 24 | 7,0 |
| 10% | Asienfond | 118 | 12,4 |
| 10% | Latinamerikafond | 226 | 18,5 |
| 10% | Rysslandsfond | 182 | 16,0 |
| 100% | Summa / snitt | 76 | 100,0 |
Även de senaste tre åren har alltså andelen i obligationsfonden minskat från 40 till 27 procent. Andelen i de tre högriskfonderna som placerar i Asien, Latinamerika och Ryssland har samtidigt ökat från 30 till 47 procent. Detta ger tillsammans en mycket kraftig ökning av risken att framöver förlora pengar om dåliga nyheter skulle få den globala aktiemarknaden att backa.
Minns vinnarna Japan och IT
Många kanske tvekar inför att sälja delar av sparandet i de fonder som har gått bäst. Varför byta bort vinnare? Historiskt har dock resultaten för olika fondtyper gått i vågor. Japan- och bioteknikfonder var vinnare på 80-talet. USA- och IT-fonder var vinnare på 90-talet. Hittills under 2000-talet är det småbolag och tillväxtmarknader som varit vinnare, men erfarenheten av att satsa på Japanfonder och IT-fonder efter en brant uppgång är ju minst sagt dåliga. Samma risk finns med de senaste årens vinnare.
Riktigt bra hade förstås varit om spararen i exemplet hade gjort en rebalansering under år 2000 och sålt delar av innehaven i de aktiefonder som stigit mest, för att sedan år 2003 göra en ny rebalansering och flytta pengar från obligationsfonden till de aktiefonder som tappat i värde.
En nackdel med fondbyten för dig som sparar direkt i fonder är dock skatten på reavinster, men det går snabbt att tjäna igen nackdelen med att tidigarelägga reavinster om de fonder du byter till får en bättre utveckling. För sparande inom PPM och via försäkringar ger rebalansering ingen extra skatt.
Två indirekta fördelar
Förutom att en rebalansering återställer den risk och allokering som du ursprungligen valt, så finns det två indirekta fördelar. Den första är som sagt ganska självklar, nämligen att detta ofta innebär att sälja dyrt och köpa billigt, eftersom aktiemarknaderna har en tendens att återvända till sin långsiktiga trend. Den andra är att omfördelningar ger chansen att flytta pengar till helt nya fonder, till exempel de som numera har lägst avgifter eller de som numera verkar ha de skickligaste förvaltarna.
Morningstar erbjuder ett praktiskt verktyg för att enkelt kontrollera om allokeringen avviker från den långsiktiga strategi du valt. Genom att lägga in alla dina olika typer av fondsparande (direktsparande, samt via försäkringar och PPM) i vår tjänst ”Min portfölj” kan du genom att klicka på ”Portfolio X-Ray” direkt få en detaljerad överblick.
Dock är det viktigt att tänka på att när spartiden närmar sig slutet, särskilt de sista fem åren, så är det klokt att sträva efter en allokering med mindre risk, alltså att passa på att minska andelen aktiefonder extra mycket efter börsuppgångar.
