Ny varning för Kinafonder
Aktiemarknaden i Kina lyfts av samma krafter som IT-bubblan. Glöm inte att den historiska erfarenheten är att hög BNP-tillväxt normalt följs av låg avkastning från aktier.
Efter en topp den 4 augusti har Shanghaibörsen på två veckor fallit som mest drygt 20 procent, vilket fått stor uppmärksamhet i internationell affärspress. Kinafonderna – som även investerar i Hongkong och Shenzhen – har inte svängt lika dramatiskt, men även de har backat i snitt 10 procent det senaste två veckorna.
Köper utan aktiekunskap
Kinafonderna beter sig därmed ungefär som IT-fonderna gjorde för åtta år sedan. Efter toppen i mars 2000 följde flera branta återhämtningar, särskilt hösten 2001. Det senaste halvåret har Kinafonderna stigit 31 procent och står nu klart högre än både för ett år sedan och jämfört med augusti 2006.
Till stor del är det samma krafter som blåste upp IT-bubblan som nu lyfter aktiekurserna på börserna i Hongkong och Shanghai. Alldeles för många människor investerar i aktier utan att ha en aning om de köper dyrt eller billigt. Obligatoriskt pensionssparande i aktiefonder har förstärkt problemet, eftersom fler okunniga nu har makten att tvinga fondförvaltare att köpa aktier som de tycker är dyra.
Många av proffsen spelar samtidigt med i uppgången, med förhoppningen att de hinner hoppa av med god vinst närmare toppen. De amatörer som satsar sina pengar nära toppen blir sittande med ”Svarte Petter”.
Inte heller jag vet något om hur enskilda aktier i Shanghai eller Hongkong värderas just nu. Men jag läser åtminstone artiklar om marknadsutvecklingen i Financial Times och The Economist varje vecka, så jag har i alla fall kunskap om värderingen av enskilda aktiebörser i ett längre historiskt perspektiv. Jämför det med fondsparare som väljer att placera en stor del av sitt pensionssparande i en Kinafond baserat på ett enda argument – att BNP-tillväxten är högst i Kina.
Hög tillväxt ger låg avkastning
Den historiska erfarenheten är faktiskt att hög tillväxt i ett land ekonomi, mätt som förändring i real BNP, följs av låg avkastning från aktier. Jag har skrivit om detta flera gånger, senast för drygt ett år sedan i ”Tro inte på tillväxtlögnen” (länk ovan till höger). Länder som har en 5-årsperiod med hög BNP-tillväxt får därefter för det mesta en 5-årsperiod med aktieavkastning långt under snittet.
Förklaringen till att hög historisk BNP-tillväxt inte lönar sig för aktieinvesterare är främst att många drar ut de nuvarande trenderna för långt in i framtiden, vilket leder till besvikelse och därmed låg avkastning från aktier. Samma mekanism låg delvis bakom IT-bubblan år 2000, men förstärktes dessutom av ”momentum”, alltså att många spekulanter satsar på de aktier som den senaste tiden har stigit mest.
Financial Times har gjort en intressant jämförelse mellan IT-bubblan våren 2000 och Kinabubblan hösten 2007. Båda steg lika brant under året innan toppen, men uppgången dessförinnan var ännu brantare på Shanghaibörsen. Även under det första året efter toppen har nedgången varit brantare på Shanghaibörsen. Fast mest tänkvärt är kanske att det senaste halvårets återhämtning i Kina har varit lika brant som uppgången från april till oktober 2007. I båda fallen steg Shanghaiindex drygt 60 procent på sex månader och efter toppen började en brant nedgång.
Kina stramar åt
Den utlösande faktorn nu under augusti verkar vara statistik som visar att myndigheterna i Kina håller på att strama åt bankutlåningen. Återhämtningen under våren beror till stor del på ett generöst flöde av krediter som fått både fastighetspriser och investeringar att lyfta. Flödet av pengar har varit en del av åtgärdspaketet för att stoppa följdverkningarna av finanskrisen, men om den nu är passerad så kommer även kreditpolitiken att återvända till det normala.
Politikerna i Kina verkar försöka hindra att en ny börsbubbla blåses upp, så därmed är risken för en nedgång rimligen större än chansen till fortsatt uppgång. Därför återanvänder jag rubriken ”Varning för Kinafonder”.
Hellre USA och läkemedel
Min slutsats är att det är bättre att investera sina sparade slantar på aktiemarknader som uppenbart fortfarande är lågt värderade i ett längre perspektiv, främst i Europa och USA. Från december till juni hade jag med en tillväxtmarknadsfond i de tre aktiva portföljerna i Morningstars PPM-test. Men i juni ersatte jag den med säkrare placeringar, USA och läkemedel.
Visst har Kinafonderna chans att utvecklas bättre så länge tillräckligt många spekulanter bestämmer sig för att köpa. Men jag väljer hellre alternativ som den historiska erfarenheten säger har större chans att ge hög avkastning på lång sikt.
Köper utan aktiekunskap
Kinafonderna beter sig därmed ungefär som IT-fonderna gjorde för åtta år sedan. Efter toppen i mars 2000 följde flera branta återhämtningar, särskilt hösten 2001. Det senaste halvåret har Kinafonderna stigit 31 procent och står nu klart högre än både för ett år sedan och jämfört med augusti 2006.
Till stor del är det samma krafter som blåste upp IT-bubblan som nu lyfter aktiekurserna på börserna i Hongkong och Shanghai. Alldeles för många människor investerar i aktier utan att ha en aning om de köper dyrt eller billigt. Obligatoriskt pensionssparande i aktiefonder har förstärkt problemet, eftersom fler okunniga nu har makten att tvinga fondförvaltare att köpa aktier som de tycker är dyra.
Många av proffsen spelar samtidigt med i uppgången, med förhoppningen att de hinner hoppa av med god vinst närmare toppen. De amatörer som satsar sina pengar nära toppen blir sittande med ”Svarte Petter”.
Inte heller jag vet något om hur enskilda aktier i Shanghai eller Hongkong värderas just nu. Men jag läser åtminstone artiklar om marknadsutvecklingen i Financial Times och The Economist varje vecka, så jag har i alla fall kunskap om värderingen av enskilda aktiebörser i ett längre historiskt perspektiv. Jämför det med fondsparare som väljer att placera en stor del av sitt pensionssparande i en Kinafond baserat på ett enda argument – att BNP-tillväxten är högst i Kina.
Hög tillväxt ger låg avkastning
Den historiska erfarenheten är faktiskt att hög tillväxt i ett land ekonomi, mätt som förändring i real BNP, följs av låg avkastning från aktier. Jag har skrivit om detta flera gånger, senast för drygt ett år sedan i ”Tro inte på tillväxtlögnen” (länk ovan till höger). Länder som har en 5-årsperiod med hög BNP-tillväxt får därefter för det mesta en 5-årsperiod med aktieavkastning långt under snittet.
Förklaringen till att hög historisk BNP-tillväxt inte lönar sig för aktieinvesterare är främst att många drar ut de nuvarande trenderna för långt in i framtiden, vilket leder till besvikelse och därmed låg avkastning från aktier. Samma mekanism låg delvis bakom IT-bubblan år 2000, men förstärktes dessutom av ”momentum”, alltså att många spekulanter satsar på de aktier som den senaste tiden har stigit mest.
Financial Times har gjort en intressant jämförelse mellan IT-bubblan våren 2000 och Kinabubblan hösten 2007. Båda steg lika brant under året innan toppen, men uppgången dessförinnan var ännu brantare på Shanghaibörsen. Även under det första året efter toppen har nedgången varit brantare på Shanghaibörsen. Fast mest tänkvärt är kanske att det senaste halvårets återhämtning i Kina har varit lika brant som uppgången från april till oktober 2007. I båda fallen steg Shanghaiindex drygt 60 procent på sex månader och efter toppen började en brant nedgång.
Kina stramar åt
Den utlösande faktorn nu under augusti verkar vara statistik som visar att myndigheterna i Kina håller på att strama åt bankutlåningen. Återhämtningen under våren beror till stor del på ett generöst flöde av krediter som fått både fastighetspriser och investeringar att lyfta. Flödet av pengar har varit en del av åtgärdspaketet för att stoppa följdverkningarna av finanskrisen, men om den nu är passerad så kommer även kreditpolitiken att återvända till det normala.
Politikerna i Kina verkar försöka hindra att en ny börsbubbla blåses upp, så därmed är risken för en nedgång rimligen större än chansen till fortsatt uppgång. Därför återanvänder jag rubriken ”Varning för Kinafonder”.
Hellre USA och läkemedel
Min slutsats är att det är bättre att investera sina sparade slantar på aktiemarknader som uppenbart fortfarande är lågt värderade i ett längre perspektiv, främst i Europa och USA. Från december till juni hade jag med en tillväxtmarknadsfond i de tre aktiva portföljerna i Morningstars PPM-test. Men i juni ersatte jag den med säkrare placeringar, USA och läkemedel.
Visst har Kinafonderna chans att utvecklas bättre så länge tillräckligt många spekulanter bestämmer sig för att köpa. Men jag väljer hellre alternativ som den historiska erfarenheten säger har större chans att ge hög avkastning på lång sikt.
