Segt framöver
Verkligheten är att både Sverige och alla stora industriländer är kvar mitt i en djup lågkonjunktur. Men aktiekurserna har ändå återhämtat sig extremt brant – vilket betyder att glädjen tagits ut i förskott. För långt?
Återhämtningen på världens aktiebörser det senaste halvåret har varit extremt brant. De flesta aktiefonder har därför levererat mycket hög avkastningen sedan världsindex passerade årets bottennotering i början på mars.
Några undantag finns förstås, både Japanfonder och läkemedelsfonder är nätt och jämt på plus räknat sedan årsskiftet. Dessutom har många aktiefonder fortfarande lägre andelskurser än för ett år sedan, direkt efter Lehman Brothers-kraschen. Raset under förra hösten var ju nästan vertikalt, särskilt för Rysslandsfonder och andra högriskplaceringar.
Räknat i dollar har årets börsuppgång varit brantare, eftersom dollarn försvagats mot kronan det senaste halvåret. Som jag påpekade för ett par veckor sedan har MSCI Sweden index redan stigit mer än 100 procent från botten i början av mars (se ”Snart kommer första hacket i uppåttrenden”). Ur ett internationellt perspektiv är därför frestelsen att ta hem vinster större.
Seg återhämtning
Samtidigt är både Sverige och alla stora industriländer är kvar mitt i en djup lågkonjunktur.
I Sverige var BNP under andra kvartalet 6 procent lägre än ett år tidigare, exporten var i juli 23 procent lägre, industrins orderingång var 16 procent lägre, nyregistreringen av personbilar var också 16 procent lägre, medan antalet arbetslösa har ökat med 53 procent och ser ut att fortsätta stiga.
I andra industriländer är motsvarande statistik jag sett minst lika dyster. Ännu finns få kurvor över konsumtion eller investeringar som vänt tydligt uppåt och internationella valutafonden (IMF) publicerade i förrgår en rapport som ger argument för att nästa högkonjunktur dröjer länge. IMF har gjort en granskning av 88 bankkriser under de senaste 40 åren, som visar att produktionen per person tidigare har minskat under i snitt tre år efter en bankkris. Ännu har bara ett år gått sedan den nuvarande globala bankkrisen började, så troligen återstår två år av dåliga tider innan produktionen i världsekonomin har fart på allvar igen.
Ett extra skäl att tro att den nuvarande lågkonjunkturen blir långvarig är att alla världens länder har drabbats, mer eller mindre, medan de tidigare bankkriser som IMF granskat har varit mer lokala, ofta bara i ett enda land. Och under en global kris är det förstås svårare för företagen att kompensera med ökad export.
För långt i förskott?
Därför är det inte konstigt om många investerare i dag är skeptiska till den branta uppvärderingen av de flesta aktier. En tumregel är att aktiemarknaden brukar ligga 6-12 månader före utvecklingen i den verkliga ekonomin. Men om det dröjer ytterligare 24 månader innan produktion och produktivitet tar fart uppåt igen, så har aktiemarknaden rimligen tagit ut den glädjen alltför långt i förskott.
Å andra sidan finns bra argument för att aktiekurserna skulle stiga under 2009. Det främsta är centralbankernas extremt låga räntor, vilket gjort att det finns få alternativ till aktier som ger nöjsam avkastning. Dessutom var aktiekurserna i vintras rimligen alltför långt nedtryckta i ett längre perspektiv, så det räckte att rensa bort överdriven pessimism för att få första delen av årets återhämtning.
Håller i sig till årsskiftet
Men även om den fortsatta börsuppgången under hösten är byggd på orealistiska förhoppningar, så kan förstås en ”bubbla” av förväntningar blåsas upp under betydligt längre tid innan säljtrycket blir övermäktigt. Många investerare väljer därför att följa trenden uppåt och hoppas att de ska lyckas vara bland de första att hoppa av.
Min känsla är att uppgången håller i sig förbi årsskiftet, men att den blir allt segare. Därefter ökat risken drastiskt för besvikelser, särskilt när boksluten för 2009 offentliggörs och verkligheten gör sig tydligt påmind. Risken för besvikelser tror jag är störst på tillväxtmarknaderna, där revisorer och styrelser rimligen inte varit lika snabba med att kräva nedvärderingar, så att förluster som egentligen uppstod redan 2008 ger nedskrivningar först i slutet av detta år.
All ytterligare börsuppgång som sker fram till årsskiftet ger en högre startpunkt för nästa år, vilket om IMF har rätt ökar risken för negativa avkastningar under 2010. Men som vanligt är det väldigt svårt att pricka in toppar och bottnar, så mitt bästa råd är att försiktigt gå mot strömmen, vilket jag skrev om för två veckor sedan (”Tjäna på svängningarna, igen”, länk ovan till höger).
Några undantag finns förstås, både Japanfonder och läkemedelsfonder är nätt och jämt på plus räknat sedan årsskiftet. Dessutom har många aktiefonder fortfarande lägre andelskurser än för ett år sedan, direkt efter Lehman Brothers-kraschen. Raset under förra hösten var ju nästan vertikalt, särskilt för Rysslandsfonder och andra högriskplaceringar.
Räknat i dollar har årets börsuppgång varit brantare, eftersom dollarn försvagats mot kronan det senaste halvåret. Som jag påpekade för ett par veckor sedan har MSCI Sweden index redan stigit mer än 100 procent från botten i början av mars (se ”Snart kommer första hacket i uppåttrenden”). Ur ett internationellt perspektiv är därför frestelsen att ta hem vinster större.
Seg återhämtning
Samtidigt är både Sverige och alla stora industriländer är kvar mitt i en djup lågkonjunktur.
I Sverige var BNP under andra kvartalet 6 procent lägre än ett år tidigare, exporten var i juli 23 procent lägre, industrins orderingång var 16 procent lägre, nyregistreringen av personbilar var också 16 procent lägre, medan antalet arbetslösa har ökat med 53 procent och ser ut att fortsätta stiga.
I andra industriländer är motsvarande statistik jag sett minst lika dyster. Ännu finns få kurvor över konsumtion eller investeringar som vänt tydligt uppåt och internationella valutafonden (IMF) publicerade i förrgår en rapport som ger argument för att nästa högkonjunktur dröjer länge. IMF har gjort en granskning av 88 bankkriser under de senaste 40 åren, som visar att produktionen per person tidigare har minskat under i snitt tre år efter en bankkris. Ännu har bara ett år gått sedan den nuvarande globala bankkrisen började, så troligen återstår två år av dåliga tider innan produktionen i världsekonomin har fart på allvar igen.
Ett extra skäl att tro att den nuvarande lågkonjunkturen blir långvarig är att alla världens länder har drabbats, mer eller mindre, medan de tidigare bankkriser som IMF granskat har varit mer lokala, ofta bara i ett enda land. Och under en global kris är det förstås svårare för företagen att kompensera med ökad export.
För långt i förskott?
Därför är det inte konstigt om många investerare i dag är skeptiska till den branta uppvärderingen av de flesta aktier. En tumregel är att aktiemarknaden brukar ligga 6-12 månader före utvecklingen i den verkliga ekonomin. Men om det dröjer ytterligare 24 månader innan produktion och produktivitet tar fart uppåt igen, så har aktiemarknaden rimligen tagit ut den glädjen alltför långt i förskott.
Å andra sidan finns bra argument för att aktiekurserna skulle stiga under 2009. Det främsta är centralbankernas extremt låga räntor, vilket gjort att det finns få alternativ till aktier som ger nöjsam avkastning. Dessutom var aktiekurserna i vintras rimligen alltför långt nedtryckta i ett längre perspektiv, så det räckte att rensa bort överdriven pessimism för att få första delen av årets återhämtning.
Håller i sig till årsskiftet
Men även om den fortsatta börsuppgången under hösten är byggd på orealistiska förhoppningar, så kan förstås en ”bubbla” av förväntningar blåsas upp under betydligt längre tid innan säljtrycket blir övermäktigt. Många investerare väljer därför att följa trenden uppåt och hoppas att de ska lyckas vara bland de första att hoppa av.
Min känsla är att uppgången håller i sig förbi årsskiftet, men att den blir allt segare. Därefter ökat risken drastiskt för besvikelser, särskilt när boksluten för 2009 offentliggörs och verkligheten gör sig tydligt påmind. Risken för besvikelser tror jag är störst på tillväxtmarknaderna, där revisorer och styrelser rimligen inte varit lika snabba med att kräva nedvärderingar, så att förluster som egentligen uppstod redan 2008 ger nedskrivningar först i slutet av detta år.
All ytterligare börsuppgång som sker fram till årsskiftet ger en högre startpunkt för nästa år, vilket om IMF har rätt ökar risken för negativa avkastningar under 2010. Men som vanligt är det väldigt svårt att pricka in toppar och bottnar, så mitt bästa råd är att försiktigt gå mot strömmen, vilket jag skrev om för två veckor sedan (”Tjäna på svängningarna, igen”, länk ovan till höger).
