Nu har jag ändrat PPM-portföljerna

Köptips är alltid det populäraste ämnet, det har jag lärt mig av att skriva om fonder och andra placeringar i tio år.

Samtidigt finns det nog inget som är svårare att skriva bra om, eftersom ett bra köptips kräver att man klarar att spå framtiden. Och för att ha en chans att spå framtiden så kan man inte sitta i ett vakuum, utan det krävs massor av färsk och pålitlig information. Vilket är svårt att hitta och tar tid att samla in.

Vilka är värda att lita på ?

Grundproblemet är att det är svårt att avgöra vilka av alla ”experter” som är värda att lita på. Dels finns det många som har fel, dels har avsändarna av information om aktier och aktiebörser nästan alltid något dolt syfte. Journalist överdriver för att ”nyheten” ska komma på tidningens förstasida. Börsmäklarnas analytiker vill locka placerarna att göra affärer, eftersom de lever på att de får en viss procent av de affärer som görs (courtage).

Fondförvaltarna är inte heller så lätta att ta hjälp av. OK, om jag talar med dem en och en får jag ofta höra deras bästa idéer, för de har mycket att vinna på att kunna peka på att de haft rätt ”i en intervju då och då” eller ”i vår senaste årsrapport”.

Problemet med fondförvaltarna är att även de ofta har fel, det är bara de bästa fondförvaltarna som klarar att överträffa index (se ”Minoritet av förvaltarna gör verklig nytta”). Och de bästa fondförvaltarna är ofta svårast att få prata med, för de har fullt upp med sitt.

Dessutom räcker det inte att veta vad en duktig förvaltare tycker, det gäller att ta reda på hur de duktiga förvaltarnas åsikter avviker från genomsnittet.

Prata positivt om det de vill sälja

Därmed kan man tycka att det är en bra genväg att använda någon av alla de enkätundersökningar som görs, där ett stort antal förvaltare tillfrågas och diverse genomsnitt och procentandelar presenteras.

Men tyvärr, så fort förvaltarna får vara anonyma så kan man inte lita på dem längre. Då har de nämligen ett starkt intresse att prata positivt om de aktier som de är på väg att sälja, och tvärt om. För om förvaltaren själv till exempel har tänkt sälja sina IT-aktier, så är det ju bra om han eller hon kan lura andra att det är läge och köpa, för då går kanske kursen upp så pass länge att förvaltaren hinner sälja till en högre kurs.

Ändrat 9 av 30

Nåja, nog om mina svårigheter. De senaste två veckorna har jag i alla fall gått igenom statistik när det gäller olika länder och branscher, marknadens förväntningar på olika typer av aktier, samt funderat kring hur mina förväntningar avviker från marknadens.

Jag har även kontrollerat hur de fonder jag valde ut i höstas har klarat sig jämfört med konkurrenterna, och slutligen har jag uppdaterat de sex PPM-portföljer som finns i Morningstars PPM-test som vi lanserade den 18 september förra året (se länk ovan till höger). Av 30 innehav i de sex portföljerna är det dock bara 9 som jag ändrat.

I de tre första portföljerna, som är tänkta för sparare som vill ”välja och sedan glömma bort”, har jag bara gjort en enda ändring. Fast det är väl precis som det ska vara, dessa fonder är tänkta att ”hålla i längden”.

Denna ändring är att jag ersatt SPP Index Japan i portfölj 3. Jag håller fast vid min tro att på lång sikt är det troligt att japanska aktier är en vettig investering, även om det ser mörkt ut på kort sikt. Men samma argument som gjorde att jag valde en aktivt förvaltad fond när det gäller emerging markets, gäller faktiskt Japan. Jag har därför bytt från den billigaste indexfonden till den aktivt förvaltade Fleming Japanese, som kan uppvisa en imponerande avkastning jämfört med index de senaste 5 åren.

Fortsatt skeptisk till IT och USA

I de tre portföljer som är tänkta för aktiva fondsparare, som minst en gång om året ändrar sitt sparande, har jag ändrat drygt hälften av innehaven. Att det inte har blivit ännu fler ändringar beror på att jag fortsätter att vara skeptisk till IT- och USA-aktier (vilket hittills har visat sig vara rätt).

Den viktigaste nyheten är att jag har lagt in en räntefond i portfölj 5 och 6. Jag tror nu, baserat på de senaste signalerna från USA, att sannolikheten är mer än 50 procent att obligationer kommer att ge högre avkastning än aktier under år 2001.

Fast jag är inte så säker på detta att jag helt överger aktiefonderna, men tillräckligt skeptisk till aktiefonder för att säkra 25-30 procent av sparandet. Jag hoppas kunna flytta tillbaka dessa pengar till aktiefonder när världsindex räknat i kronor någon gång senare i år har fallit ytterligare 10-15 procent. Jag väljer en lång räntefond för att jag gissar att de långa räntorna kommer att gå ned lite och jag väljer Folksam Obligationsfond eftersom den har både låg avgift och utmärkt historisk utveckling.

Plockat bort läkemedel

Den andra nyheten är att jag helt plockat bort förra årets vinnare, Carnegie Medical. Jag började rekommendera läkemedelsfonder i slutet av 1999 (se Affärsvärldens årsbok 1999) och fortsatte med det nästan hela förra året.

Men nu är aktier i läkemedels- och bioteknikföretag högt värderade och jag önskar att jag hade hoppat av redan för en månad sedan.

Den tredje nyheten är att jag ersatt Nomura Asia Pacific, som placerar 60 procent i Japan. Efter de negativa signaler som kommit från Tokyo de senaste veckorna väljer jag att byta till en fond i kategorin “Asien exklusive Japan”, och bland dessa väljer jag en gammal favorit, Folksam Asien.

Mer Lannebo och Folksam

Catella Reavinst i portfölj 5 var ett misstag. Jag missade i höstas att denna fond tar betydligt större aktiv risk än de flesta andra fonder och att den tidigare överavkastningen snarare verkar ha berott på övervikt IT och andra tillväxtaktier än på en hög aktivitet mätt som omsättningshastighet. Ersättaren är Lannebo Småbolag, som redan fanns med i portfölj 6.

Slutligen har jag bytt ut Baring North America. Denna fond har varit en oväntad stor besvikelse under hösten, vilket troligen beror på en hög andel IT-aktier. Jag fortsätter att vara skeptisk till IT och byter därför till den mer neutralt viktade och historiskt nästan lika framgångsrika Folksam USA.