Många nyanser av grått i PPM-debatten
I fredags förra veckan blossade det upp en ny omgång av en gammal debatt om förvaltningen av premiepensionen: Vad ska svenska folket få göra med sina 5,9 miljoner PPM-konton?
Startskottet var ett inlägg av Aktiefrämjandets ordförande Lars-Erik Forsgårdh och förre börschefen Bengt Rydén på DN Debatt. De är kritiska till IT-projektet 2K, eller med deras ord att ”PPM bygger ett system där rådgivningsföretag och storbanker bekvämt kan suga de tvångssparande svenskarna på pensionspengar.”
Mer konkret gäller kritiken att fristående företag säljer PPM-förvaltning, vilket dels kostar pengar, dels ofta ger stora volymer fondbyten som ibland försämrar fondernas resultat. 2K är tänkt att kontrollera och effektivisera denna verksamhet.
De ansvariga på PPM påpekar att det finns problem med den nuvarande utformningen av fondvalet, samt att i takt med att volymen kapital fortsätter att växa så kommer problemen att bli större. Redan nu efter nio år har PPM placerat 300 miljarder kronor i fonder och fullt utbyggd beräknas volymen vara tio gånger så stor. Alltså behöver myndigheten följa med i utvecklingen.
Men i dag har 2K stoppats av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Politikerna ska göra en egen analys av effekterna, inom regeringskansliet i samarbete med PPM.
Bakgrunden är att många politiker och debattörer egentligen främst är kritiska till någon annan aspekt av det nya svenska pensionssystemet. Vissa gillar inte att vi har ett tvångssparande i just fonder (enskilda aktier eller statspapper vore bättre). Andra tycker inte att vanliga svenskar själva ska få välja fritt, de vill ha en statligt tillsatt förmyndare som kraftigt begränsar alternativen.
Många nyanser av grått
Jag tycker dock att debatten främst blir konstig därför att deltagarna förenklar i svart och vitt. Men verkligheten är att det finns många nyanser av grått i informationen och rådgivningen kring premiepensionen. Till exempel ger även media tips om PPM-fonder, som kan skapa stora flöden, så det är inte bara rådgivningsföretag som kan skapa problem. Är det bättre att betala för en tidningsprenumeration och kanske få dåliga PPM-råd, än att separat betala för just PPM-förvaltning? Eller vill Rydén och Forsgårdh även förbjuda PPM-tips mer generellt?
Dessutom finns många mer eller mindre välorganiserade alternativ som ger gratis PPM-tips. Många människor är så intresserade att de hjälper sina arbetskamrater att välja, Morningstar har sex förslag på PPM-portfölj och det finns minst ett dussin olika nyhetsbrev på internet som enbart fokuserar på PPM-valet. Dessa alternativ kan göra samma typ av nytta eller skada som de företag som även tar betalt för att sköta administrationen.
En annan aspekt är att stora flöden in och ut ur fonder även kan komma från fond-i-fond (fonder som investerar i andra fonder), som är en växande del av fondmarknaden. Sedan juni 2005 finns de med hos PPM. Om rådgivarna hindras från att göra PPM-byten, så kan t ex fonden Capinordic Strategi fortsätta att indirekt ha samma effekt som rådgivningen hos systerbolaget Monetar. Därmed blir det också tydligt att det finns en gråzon mellan fondbolag, rådgivare och förvaltare.
Rabatter och avgifter
En skillnad är att PPM kräver fondbolagen på stora rabatter för att deras fonder ska få vara med i systemet, medan PPM-rådgivarna har fri prissättning. Men just genom 2K-projektet, som Forsgårdh och Rydén kritiserar, skulle det bli möjligt att kräva rabatter och avgifter även av rådgivarna.
Det som har diskuterats länge är att en avgift dras från PPM-konton där individen gör fler än fyra fondbyten hos PPM per år. 20 kronor per byte har nämnts som en rimlig nivå och jag tycker att det vore bra att kompensera den stora gruppen passiva pensionsspararna för kostnader som en liten grupp väldigt aktiva fondbytare orsakar. Intressant är att det inom PPM även finns ett förslag att registrerade PPM-förvaltare ska få en faktura från PPM om de gör för många byten för sina kunders räkning.
Oklar omfattning
Slutligen är det lite märkligt att inte ens de ansvariga på PPM verkar veta hur stor omfattning PPM-rådgivningen totalt sett har. Enligt myndighetens egen statistik hade fonden Capinordic Strategi 124.000 väljare per sista september, så det betyder att Monetar har ungefär så många kunder. Och Swedbanks rådgivning har vuxit snabbt och omfattar enligt banken nu 150.000 kunder.
Ändå håller PPM fast vid att den totala omfattningen av rådgivningen bara är cirka 350.000 konton, alltså ytterligare ungefär 76.000. Men när jag tar kontakt erkänner de ansvariga att då räknas inte alla de mindre rådgivare som har 10.000 kunder eller färre.
Mer konkret gäller kritiken att fristående företag säljer PPM-förvaltning, vilket dels kostar pengar, dels ofta ger stora volymer fondbyten som ibland försämrar fondernas resultat. 2K är tänkt att kontrollera och effektivisera denna verksamhet.
De ansvariga på PPM påpekar att det finns problem med den nuvarande utformningen av fondvalet, samt att i takt med att volymen kapital fortsätter att växa så kommer problemen att bli större. Redan nu efter nio år har PPM placerat 300 miljarder kronor i fonder och fullt utbyggd beräknas volymen vara tio gånger så stor. Alltså behöver myndigheten följa med i utvecklingen.
Men i dag har 2K stoppats av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Politikerna ska göra en egen analys av effekterna, inom regeringskansliet i samarbete med PPM.
Bakgrunden är att många politiker och debattörer egentligen främst är kritiska till någon annan aspekt av det nya svenska pensionssystemet. Vissa gillar inte att vi har ett tvångssparande i just fonder (enskilda aktier eller statspapper vore bättre). Andra tycker inte att vanliga svenskar själva ska få välja fritt, de vill ha en statligt tillsatt förmyndare som kraftigt begränsar alternativen.
Många nyanser av grått
Jag tycker dock att debatten främst blir konstig därför att deltagarna förenklar i svart och vitt. Men verkligheten är att det finns många nyanser av grått i informationen och rådgivningen kring premiepensionen. Till exempel ger även media tips om PPM-fonder, som kan skapa stora flöden, så det är inte bara rådgivningsföretag som kan skapa problem. Är det bättre att betala för en tidningsprenumeration och kanske få dåliga PPM-råd, än att separat betala för just PPM-förvaltning? Eller vill Rydén och Forsgårdh även förbjuda PPM-tips mer generellt?
Dessutom finns många mer eller mindre välorganiserade alternativ som ger gratis PPM-tips. Många människor är så intresserade att de hjälper sina arbetskamrater att välja, Morningstar har sex förslag på PPM-portfölj och det finns minst ett dussin olika nyhetsbrev på internet som enbart fokuserar på PPM-valet. Dessa alternativ kan göra samma typ av nytta eller skada som de företag som även tar betalt för att sköta administrationen.
En annan aspekt är att stora flöden in och ut ur fonder även kan komma från fond-i-fond (fonder som investerar i andra fonder), som är en växande del av fondmarknaden. Sedan juni 2005 finns de med hos PPM. Om rådgivarna hindras från att göra PPM-byten, så kan t ex fonden Capinordic Strategi fortsätta att indirekt ha samma effekt som rådgivningen hos systerbolaget Monetar. Därmed blir det också tydligt att det finns en gråzon mellan fondbolag, rådgivare och förvaltare.
Rabatter och avgifter
En skillnad är att PPM kräver fondbolagen på stora rabatter för att deras fonder ska få vara med i systemet, medan PPM-rådgivarna har fri prissättning. Men just genom 2K-projektet, som Forsgårdh och Rydén kritiserar, skulle det bli möjligt att kräva rabatter och avgifter även av rådgivarna.
Det som har diskuterats länge är att en avgift dras från PPM-konton där individen gör fler än fyra fondbyten hos PPM per år. 20 kronor per byte har nämnts som en rimlig nivå och jag tycker att det vore bra att kompensera den stora gruppen passiva pensionsspararna för kostnader som en liten grupp väldigt aktiva fondbytare orsakar. Intressant är att det inom PPM även finns ett förslag att registrerade PPM-förvaltare ska få en faktura från PPM om de gör för många byten för sina kunders räkning.
Oklar omfattning
Slutligen är det lite märkligt att inte ens de ansvariga på PPM verkar veta hur stor omfattning PPM-rådgivningen totalt sett har. Enligt myndighetens egen statistik hade fonden Capinordic Strategi 124.000 väljare per sista september, så det betyder att Monetar har ungefär så många kunder. Och Swedbanks rådgivning har vuxit snabbt och omfattar enligt banken nu 150.000 kunder.
Ändå håller PPM fast vid att den totala omfattningen av rådgivningen bara är cirka 350.000 konton, alltså ytterligare ungefär 76.000. Men när jag tar kontakt erkänner de ansvariga att då räknas inte alla de mindre rådgivare som har 10.000 kunder eller färre.
