Liten nedgång från hög höjd
Vinnare över 5 år och mindre nedgång under augusti ger tillsammans med stark valuta extra fallhöjd åt Latinamerikafonderna.
Årets nedgång, då Latinamerikafonderna i snitt backat 18 procent, är alltså i det perspektivet liten eftersom den skett från hög höjd.
Bakgrunden är att Latinamerikafonderna var vinnare under 2009 och fortsatte upp under 2010 nästan lika brant som Sverigefonderna – men i år började nedgången redan i januari på börsen i Sao Paulo (där 2/3 av Latinamerikas börsvärde finns). Som jag skrev i april syntes då tydliga tecken på att ekonomin behövde kylas av (”Överhettning i Brasilien”, länk till höger) och därmed kan man tycka att svagare tillväxt i resten av världen skulle underlätta.
Aktiemarknaden globalt verkar dock istället ha blivit mer skeptisk till effekterna av obalanserna både inom länderna och i relationerna till resten av världsekonomin. Det tydligaste problemet i brasiliansk ekonomi är den återkommande tendensen till hög inflation, som har spätts på av en alltför brant förstärkning av valutakursen, särskilt real mot USA-dollar. Därför har centralbanken under det senaste året höjt styrräntan flera gånger och nått 12,5 procent. Centralbankens mål är att få ned inflationen till 4,5 procent och därmed finns likheter med Sverige på 1980-talet. Vi vet hur det gick, svensk ekonomi tvingades i många år leva med höga räntor innan prioriteringen av ett stabilt penningvärde var brett accepterad som trovärdig.
Realen upp 25%
Starka valutor är en viktig anledning till att Latinamerikafonderna har klarat sig så bra. Tyngst och starkast är den brasilianska realen, som har stärkts med 25 procent de senaste fem åren mot svenska kronan och ännu mer mot dollarn, vilket förklarar en stor del av värdeökningen hos Latinamerikafonder. Nackdelen med detta för svenska investerare är dyrare aktier, för risken att valutan faller tillbaka ger extra fallhöjd.
Men för företag och politiker i Brasilien är problemet större, för en högt värderad valuta gör det dels svårare att konkurrera framgångsrikt både för exportföretag och för de som konkurrerar med import. Därför lanserade president Dilma Rousseff den 2 augusti ett stimulanspaket som inkluderar slopade arbetsgivaravgifter för fyra branscher (kläder, skor, möbler och mjukvara), hårdare kontroller för att stoppa lågprisdumping från Kina, samt nya regler som gör att offentliga upphandlingar ska gynna inhemska tillverkare. Politiken att försöka gynna importsubstitution är dock ingen nyhet, och tyvärr är det tjänstesektorn som rapporterar högst inflation. Dessutom är det statliga budgetunderskott 2 procent, trots goda tider, så utrymmer för ytterligare utgifter är begränsat.
Grundproblemet för en svensk fondsparare är dock att förväntningarna fortfarande är höga och skillnaderna mot börsutvecklingen i andra regioner har som sagt varit stor. En förklaring är de höga råvarupriserna, eftersom exporten från Latinamerika till stor del är råvaror. Finanskrisen hösten 2008 och den kvardröjande oro som åter har blossat upp den senaste månaden att obalanserna leder till en kris har inte alls påverkat börsen i Sao Paulo lika mycket som världsindex sett i ett längre perspektiv.
Min slutsats är att det fortfarande ger stor risk för besvikelse att investera i Latinamerikafonder på dagens nivå. Året nedgång skedde som sagt till stor del redan i vintras och beror främst på inhemska problem i Brasilien. De dåliga nyheter i resten av världen som givit börsras globalt under augusti verkar inte ha påverkat lika mycket, vilket även det ger extra fallhöjd.
