Tre huvudorsaker till uselt 2002
Det sämsta börsåret sedan andra världskriget har nyss passerat. Börsraset orsakades främst av dollarn, jakten på fler Enron-skandaler och utebliven konjunkturuppgång i USA.
Världsindex föll 34 procent räknat i svenska kronor förra året. Och de aktiefonder som för ett par år sedan var svenska folkets favoriter (Sverigefonder, IT-fonder, läkemedelsfonder) rasade ännu mer.
För ett år sedan var många ”experter” optimister och spådde ett bra börsår. Oj, vad fel de hade. Själv var jag pessimist och varnade för aktiefonder, men jag erkänner att jag inte trodde att nedgången skulle bli så stor som den blev. Med tanke på att världsindex redan hade fallit både år 2000 och 2001, så är det häpnadsväckande att nedgången blev ännu större förra året.
Dessutom var det mesta av det elände som dominerade år 2002 känt redan vid årets början. Till exempel spådde många att Irak skulle bli nästa mål efter Afghanistan. Och även om betydligt mer nu är känt om USA:s krigsplaner, så är det fortfarande omöjligt att i förväg säga hur allvarliga konsekvenserna av en invasion faktiskt blir. Ett annat exempel är Enron-skandalen, som blev offentlig redan hösten 2001.
Dollarn, Enron och USA
Den främsta orsaken till att börsnedgången förra året blev så stor, sedd med svenska glasögon, är att dollarkursen under året föll 17 procent. Räknat i USA-dollar är världsindex nedgång ”bara” 21 procent (se ”Sverige sexa från slutet år 2002 enligt MSCI”, länk till höger). Fast ett genomsnittligt år skulle förstås världsindex ha stigit med mellan 5 och 10 procent, så det är ändå en besvikelse på minst 26 procentenheter som behöver förklaras.
Jag tror att den näst viktigaste orsaken är jakten på fler Enron-skandaler. Dels direkt när fler bokföringsskandaler hittades både i USA och Europa. Dels indirekt därför att kraven på försiktighet har ökat i alla börsföretags bokföring, vilket givit lägre redovisade vinster. Omfattningen och följdeffekterna blev tydliga först när rapporterna för första kvartalet offentliggjordes i april och då började årets börsras.
Slutligen fanns vid årets början en utbredd optimism om att USA snart skulle återvända till högkonjunktur. Nu har uppgången skjutits mer än ett år fram i tiden. Dessutom tror nog många att en längre lågkonjunktur gör att människor blir mer pessimistiska vilket ger en trögare uppgång, när den till slut kommer. Detta tror jag är den tredje viktigaste orsaken.
Som för sex år sedan
Resultatet av förra årets börsnedgång är att världsindex nu är tillbaka på samma nivå som för sex år sedan (drygt sex år räknat i dollar och några månader mindre räknat i kronor). Om världens aktiemarknader hade varit rätt värderade då och framtidsprognoserna då hade visat sig rätt så borde världsindex stå minst 50 procent högre idag. Istället följde tre års uppgång och tre års nedgång.
Med facit i hand kan man misstänka att kreativ bokföring gjorde att de historiska vinsterna var lite överdrivna samt att aktiemarknaden under 1997 och 1998 var något för optimistisk om börsföretagens framtida vinstutveckling. 1999 kom så den galna Nasdaq-bubblan, som vi sedan dess lidit efterverkningarna av.
80 minuter kvar
I dag undrar nog många om de någonsin kommer att kunna tjäna igen de senaste tre årens börsnedgång genom att stanna kvar i aktiefonder. Det beror förstås dels på hur många år som återstår innan pengarna behövs, dels på hur hög avkastning aktiefonder ger framöver.
För två år sedan skrev jag krönikan ”89 minuter kvar av PPM-matchen”. Då hade nedgången precis börjat och jag använde liknelsen en fotbollsmatch där det nederlagstippade laget Räntefonder efter en minut ledde med 1-0. Sedan dess har Aktiefonder fortsatt att spela uselt och med samma liknelse kan man väl säga att efter tio minuter av matchen så leder Räntefonder med 5-0.
Kommer aktiefonder att kunna hämta in den ledningen? Det beror, som sagt, på spartid och hur hög avkastning aktiefonder ger framöver. När PPM startade hade de flesta en spartid på minst 20 år, så det återstår 18 år. Med det perspektivet kan man säga att det fortfarande är 80 minuter kvar av fotbollsmatchen.
Men underläget är stort eftersom räntefonderna har ökat i värde och därför lättare ger en stor avkastning framöver, räknat i kronor. I höstas konstaterade jag (se ”Två år sedan toppen”) att om aktiefonder framöver i snitt ger tre procentenheter mer per år än räntefonder, så tar det 21 år att komma ikapp. Om aktiefonder ger 10 procent per år och räntefonder bara 4 procent , så tar det ändå drygt tio år att komma ikapp. Men visst är det möjligt.
Positiva överraskningar
Det positiva nu är att förväntningarna är mycket lägre nu än för ett år sedan. Dollarn kanske faller lite till, men knappast lika mycket som förra året. Antalet nya bokföringsskandaler verkar minska snabbt, även om några till troligen avslöjas i samband med årets bokslut. Och inte ens optimisterna tror att tillväxten i USA ökar förrän i höst.
Därmed finns nu gott om utrymme för positiva överraskningar – till exempel att invasionen i Irak snabbt följs av fred, att oljepriserna rasar och att besparingar gör att börsföretagens vinster år 2003 ökar snabbare än väntat.
