Barnspara inte, skriv testamente
Gåvoskatten försvinner 1 januari och det vänder upp och ned på alla tidigare råd om barnsparande. Nu är det bättre att behålla kontrollen, skriva ett tydligt testamente och ge när pengarna behövs.
Hälften av alla barn och ungdomar i Sverige har ett eget fondsparande. Men det är nog sällan som någon under 18 år har arbetat ihop pengarna själv, nästan alltid har fondandelarna varit en gåva från föräldrarna eller någon släkting.
Orsaken varierar, men ofta är det skatteplanering som ligger bakom. Vanligast är den gamla regeln att alla utan gåvoskatt får tar emot ett skattemässigt värde på upp till 10.000 kronor per givare och år.
Skatten försvinner 1 januari
Men i början på veckan presenterades årets största privatekonomiska nyhet. Arvs- och gåvoskatten kommer att tas bort helt den 1 januari 2005. Enligt regeringens budgetproposition, som är godkänd av miljöpartiet och vänsterpartiet, kommer ett lagförslag att läggas fram senare i höst. Det verkar osannolikt att de borgerliga partierna skulle rösta emot, så troligen kommer förslaget att antas i riksdagen med bred majoritet.
Detta vänder upp och ned på alla tidigare råd, nu behövs ett helt nytt tänkande när det gäller gåvor till barn och barnbarn. Alla gamla lösningar (10.000 kronor per år, kapitalförsäkringar, hus som säljs mot reverser, O-listenoterade aktier, bostadsrätter med noll i förmögenhetsvärde, etcetera) har blivit onödiga. Efter årsskiftet blir det alltså tillåtet att ge hur mycket som helst, till vem som helst, utan skatt (fast fortfarande måste det vara en ren gåva, det får inte finnas krav på motprestation, för då gäller precis som tidigare skatteregler om inkomstskatt och arbetsgivaravgifter).
Centralt i det nya tänkandet är att du nu kan fokusera helt på vad du vill ge och till vem. Och ditt testamente behöver inte längre innehålla några krångliga lösningar av skatteskäl, det räcker att tydligt berätta vad din sista vilja är.
Behålla kontrollen
Sparande som är tänkt att gå till barn och barnbarn kan i fortsättningen placerar tillsammans med övrigt sparande. Det ger flera fördelar, dels behåller du kontrollen, dels är det ofta enklare och mer kostnadseffektivt.
Att behålla kontrollen istället för att sätta in pengarna på ett konto som tillhör barnet är en bra försiktighetsåtgärd. Medan barnen är små är det svårt att förutsäga både vad de själva kommer att vilja göra när de fyller 18 och vad du kommer att vilja ge bort. En 18-åring som plötsligt får tillgång till ett stort sparkapital kan tyvärr välja att köpa en livsfarlig motorcykel eller att åka på partyresor med kompisarna. Du kanske snarare hade tänkt dig utbildning eller en första bostad.
Dessutom är det troligt att kostnaderna blir lägre och/eller avkastningen högre om barnsparandet sker tillsammans med övrigt sparande. Avgifterna i procent för många typer av sparande blir lägre om sparbeloppet är större (till exempel egna aktier och fondförsäkringar), hanteringen blir enklare och räntesparande kan göras på det sätt som ger högsta möjliga ränta. Alla som har lån får högsta möjliga ränta genom att amortera (en räntefond kommer troligen att ge lägre avkastning än den ränta man själv tvingas betala).
Ge när pengarna behövs
Jag har tidigare diskuterat dessa frågor i ”Tre typer av barnsparande” (länk ovan till höger). Vad som är bäst sparform nu när arvs- och gåvoskatten försvinner beror på vilken typ av barnsparande det gäller:
”Startspark” är när föräldrar vill hjälpa sina barn att flytta hemifrån. I detta fall är det solklart bättre att barnsparandet är en del av familjens övriga sparande. Enklast och tryggast är att amortera villalån eller liknande och sedan ta nya lån när pengarna behövs.
”Arvsplanering” är när äldre släktingar vill hoppa över de närmaste arvingarna och ge till barnbarn eller liknande. Kanske vill de dessutom vara säkra på att barnens föräldrar inte utnyttjar sparandet. Även här är det normalt bättre att givaren behåller kontrollen över pengarna och ger den dag pengarna behövs, samt skriver ett tydligt testamente. Fast om du vill minska "laglotten" (att dina barn har rätt att dela på hälften) så är det förstås klokt att ge bort i god tid.
”Barnbuffert” är ett mer kortsiktigt sparande som är tänkt att gå till extra utgifter som en ny cykel, ett ridläger eller en språkresa. Även här finns det många fördelar med att sparandet är en del av övrigt sparande.
Visst kan man tänka sig att varje barn har fått ett eget sparkonto som ska bekosta när just detta barn vill gör något extra. Men det är enklare om familjen har en gemensam buffert och jag tror att stämningen i en familj blir bättre om man försöker att undvika ”millimeterrättvisa”. Om, till exempel, det ena barnet väljer att spela tennis och det andra väljer ridning, då är det onödigt att starta en diskussion om att det kostar mer att åka på ridläger än på tennisläger. Så länge familjen har råd med båda och barnen är nöjda, så är väl allt bra.
