Balkan i PPM-portföljerna

Många läsare har hört av sig de senaste två månaderna och undrat varför jag inte gjort någon uppdatering av PPM-portföljerna. Svaret är att jag väntat på en större förändring i världsindex, som inte kommit ännu.

Det har gått sju månader sedan den förra uppdateringen (”Ny stormvarning i PPM-portföljerna”, länk till höger). I juni hade jag tänkt göra en uppdatering, men efter att ha funderat hit och dit samt letat efter intressanta alternativ bestämde jag mig för att vänta på ett bättre köptillfälle (se ”Tålamod i PPM-portföljerna”).

Anledningen att jag ändrar nu är för att få med en nystartad fond som jag gillar. Idag den 6 oktober är första dagen som East Capital Balkan går att välja hos PPM. Jag berättade för tre veckor sedan varför jag tror att denna fond blir en vinnare (se krönikan ”Välj rätt Balkanfond”).

Som vanligt är det bara i de tre aktiva portföljerna som jag tar med fonder av denna typ. De passiva portföljerna är tänkta att ge bra resultat även om du struntar i dem i många år och då ställer jag höga krav på antingen låga avgifter eller långsiktig styrka hos förvaltarna.

Köpläge i augusti

Med facit i hand kan man tycka att det hade varit ett bra läge att öka andelen aktier i mitten på augusti, då världsindex i kronor nådde årets lägsta nivå. Men i ett längre perspektiv var nedgången under sommaren för liten, hittills under år 2004 har världsindex legat kvar i ett smalt band. Visst har det skett ryck, ibland uppåt och ibland nedåt, men de har varit korta och återvänt till en platt trend.

Som jag ser det är detta bevis på att det inte har kommit några avgörande nyheter de senaste nio månaderna. En del justeringar av de prognoser som fanns vid årets början har förstås skett, till exempel började räntehöjningarna i USA tidigare, åtstramningen i Kina blev hårdare och oljepriserna har stigit mer än väntat. Men totalt sett har 2004 som väntat blivit ett år med hög ekonomisk tillväxt, samtidigt som utsikterna inför 2005 fortsätter att vara osäkra.

Optimisterna hoppas att avmattningen i tillväxt under sommaren, både i USA och Japan, bara är en tillfällig andhämtning. Även om det har gått trögt hittills så kommer till slut rekordlåga räntor att ge ökade investeringar och ökad sysselsättning.

Sex negativa trender

Själv tycker jag dock att pessimisternas argument har blivit starkare. Till stor del är deras argument fokuserade på USA, vilket beror både på att ungefär hälften av världens börsvärde finns där och på att den amerikanska ekonomin tidigare har varit världens tillväxtmotor. Det är sex negativa trender som har blivit tydligare det senaste halvåret:

(1) Oljepriserna har stigit kraftigt under sommaren och pendlar nu mellan 45 och 50 dollar per fat. Effekten på importerande länder är densamma som en skattehöjning, vilket ger en åtstramning och minskar efterfrågan. På längre sikt kan dessutom även övriga priserna stiga, vilket skulle tvinga centralbankerna att svara med höjda räntor. Oljeberoendet har minskat, men de psykologiska effekterna är stora.

(2) Ökad privat konsumtion i USA är huvudförklaringen till den ekonomiska tillväxten i världen de senaste åren, men under andra kvartalet skedde en avmattning. Ökningen av sysselsättningen i USA har gått oväntat trögt (se ”Lurig bild av sysselsättningen”) och med dagens extremt låga sparande finns inga marginaler kvar.

(3) De dubbla underskotten i USA:s ekonomi fortsätter att öka, både i bytesbalansen (importen var andra kvartalet 51 procent större än exporten) och i den federala budgeten. Hittills har underskotten finansierats av centralbankerna i Asien, som velat hålla nere sina valutakurser och därför köpt stora mängder dollar och amerikanska statspapper. Men dessa stödköp kan inte fortsätta i evighet, förr eller senare kommer ett dollarras.

(4) Företagsvinsterna visar svaghetstecken. Visst ökar de fortfarande jämfört med förra året, men ökningstakten har minskat. Dagens höga aktiekurser kräver stadigt stigande vinster, annars går ekvationerna inte ihop. Redan ett kvartal med oförändrade vinster kan alltså räcka för att ge ett börsras.

(5) Risken för en hårdlandning i Kina har ökat. Alla är överens om att tillväxten förra året blev för hög och medverkade till stigande råvarupriser som är på väg att bli ett hot. Men åtstramningen i Kina har hanterats byråkratiskt av myndigheterna, samtidigt som växelkurs och räntor har behållits oförändrade.

(6) För medelklassen i de rika länderna runt om i världen är villapriserna viktigare än börsutvecklingen. Rekordlåga räntor har givit kraftigt stigande villapriser och allt fler experter varnar för spekulationsbubblor som kan spricka. Den ansedda brittiska tidningen The Economist har sammanställt statistik som visar att villapriserna är rekordhöga i förhållande till normal inkomst i Australien, Frankrike, Irland, Nederländerna, Nya Zeeland, Spanien, Storbritannien och USA. Även i Italien, Kina och Sydafrika finns tecken på bostadsbubblor. Fallande villapriser skulle ge minskad konsumtion och risk för lågkonjuktur.

När jag gjorde uppdateringen i februari spådde jag att ”världsindex räknat i kronor kommer någon gång det närmaste året att stå minst 10 procent lägre än i dag”. Det har inte hänt ännu, även om det såg ut att vara på gång i mitten på augusti. Världsindex räknat i kronor befinner sig idag 1 procent högre än 25 februari. Men det återstår fem månader innan tiden är ute och jag tror att flera av ovan nämna negativa trender kommer att förstärkas ytterligare framöver.

Fyra fonder

Samtidigt kan man tycka att det borde gå att hitta fonder som klarar sig bra trots de negativa trenderna. Men de senaste åren finns tyvärr ett mycket tydligt mönster att när aktiekurserna i USA backar, så drabbas nästan alla aktiebörser i resten av världen. Därför fortsätter jag envist att vänta på ett bra köptillfälle och behåller en hög andel räntefonder (mellan 40 och 60 procent) i de tre aktiva portföljerna.

Fyra kategorier aktiefonder finns dock som jag tror har goda möjligheter att ge positiv avkastning, plus att där finns fondförvaltare som har visat skicklighet utöver det vanliga. Balkanfonder har jag nämnt ovan.

Läkemedelsfonder har tappat rejält de senaste månaderna, troligen på grund av den amerikanska valkampanjen där kandidaterna diskuterar förslag som skulle slå hårt mot läkemedelsbolagens höga lönsamhet i USA. Men precis som efter valet för fyra år sedan tror jag att hoten visar sig vara mest prat. Dessutom brukar läkemedel ofta klara sig bra när andra typer av aktier backar.

Japanfonder har också fallit tillbaka, efter en topp i mars. Svagare statistik under sommaren har sänkt förväntningarna, som drogs upp av mycket hög tillväxt i den japanska ekonomin under förra hösten och vintern. Men jag är optimist och tror att Japan äntligen är på väg ur den 15 år långa baksmällan efter fastighetsbubblan på 1980-talet. I så fall är många av de japanska börsföretagen fortfarande lågt värderade.

Fastighetsfonder brukar klara sig bra så länge det inte blir en djup lågkonjunktur. Det kan tyckas paradoxalt att jag ovan varnar för bubblor på villamarknaden i många länder och samtidigt väljer att investera i börsnoterade fastighetsbolag. Men kontorsfastigheter med långa kontrakt är en helt annan marknad och min tanke med att välja fonden Morgan Stanley European Property är att om konjunkturen i Europa klarar sig bättre än i USA och euron behåller sin styrka så borde det lyfta värdet på kommersiella fastigheter här.

För att få balans och en rimlig risknivå innehåller portföljerna även Europafonder, USA-fonder och Sverigefonder. De exakta portföljförslagen finns i Morningstars PPM-test och i en separat artikel (länkar ovan till höger). I nästa veckas krönika planerar jag att presentera en utvärdering av hur väl mina förslag har utvecklats från PPM-starten hösten 2000 fram till idag.