Rångivare, pojkfotboll och curlingföräldrar

De senaste två veckorna har jag läst tre böcker som på ytan är helt olika, men som ändå hänger ihop. För mig bildar de tre böckerna en triangel och förklarar tillsammans mycket av det som har gått snett i dagens Sverige. De tre är en deckare, en bok om barnuppfostran och en dokumentär om bankernas dåliga rådgivning.

Bok 1 visar hur bankerna tjänar pengar

Den sistnämda heter ”Rångivarna” och är Lars Ohlsons tredje bok om hur börsmäklare, banker och försäkringsbolag systematiskt övertalar människor att riskera sitt sparkapital på ett sätt som alltid ger stora vinster till säljarna, men ofta förluster för köparna. Jag rekommenderade hans förra bok i krönikan ”Du borde läsa Ruinmakarna 2” för ett år sedan (länk till höger). Den nya boken har två delar:

Del ett handlar om hur bankerna för att tjäna mer pengar övertalar människor att flytta pengar från vanliga bankkonton till kapitalförsäkringar, där pengarna riskeras på aktiemarknaden och är inlåsta under fem år. De två tidigare böckerna har gjort att många människor har kontaktat Lars Ohlson för att få hjälp.

Bland bankernas offer den här gången finns en förtidspensionär, ett äldre par som är på tillfälligt besök hemma i Sverige, samt en invandrare som inte förstår de krångliga facktermer som bankfolket använder. Boken beskriver hur de blir lurade att flytta sitt sparkapital från ett säkert bankkonto till kapitalförsäkringar som halverades i värde under börsraset 2000-2002. Som så många andra förstod de inte att den ”försäkring” de fick råd att välja innebar att stora delar av sparkapitalet kunde försvinna om aktiekurserna föll. Och när de klagar är bankfolket iskallt: ”Enligt försäkringsvillkoren är återköp tyvärr inte möjligt.”

Del två i ”Rångivarna” beskriver en fondchef på Sparbanken i Karlshamn som så uppenbart missbrukar kunders förtroende att det är häpnadsväckande att han får fortsätta ända tills våren 2004. Pikant är att Sparbanken i Karlshamn i maj år 2000 hyllas i Dagens Industri för att fondavdelningen tjänat så mycket pengar på kundernas affärer. Lars Ohlson beskriver hur kundernas förluster sedan dess har varit enorma och att den ansvarige chefen för verksamheten för två månader anhölls och häktades medan polisen gjorde husrannsakan. Dessutom har han kanske inte enbart varit en fartblind mäklare utan även bulvan för investerare som velat få hjälp att lura på andra sina innehav i konkursmässiga bolag. Lars Ohlson intervjuas i "Jag vill att människor ska få upprättelse" (länk ovan till höger).

Det händer förstås ganska ofta att människor, även bland bankernas anställda, blir fanatiskt övertygade om att en viss investering kommer att ge hög avkastning. Det jag tycker är svårare att förstå är hur de högsta cheferna för bankerna tillåter att dessa ”rådgivare” fortsätter att lura bankens kunder under lång tid och accepterar att bankens varumärke förstörs på detta sätt.

Bok 2 ger inblick i finansbranschen

Men bankchefernas beteende blir lättare att förstå om man läser den andra boken jag nyss avslutat, en deckare som heter ”En klockren no-brainer” och handlar om en journalist som hjälper en av de stora fondförvaltarna att undersöka en intressant investering, ett nätverk av fotbollsklubbar i Europa. Författaren Hans-Olov Öberg var tidigare fondförvaltare hos Folksam och dessförinnan aktieanalytiker och ekonomijournalist. Jag har skrivit om hans böcker ett par gånger tidigare (se länkar) eftersom jag tycker att de ger en unik inblick i verkligheten bakom de svenska fondbolagens fasader. Hans senaste bok är dessutom ett inlägg i debatten om konflikten mellan breddidrott och elit.

Även i ”En klockren no-brainer” är beskrivningen av hur finansbranschens människor resonerar mycket avslöjande. En ungdomstränare hittas mördad på Hammarby IP, men det är inte bråk mellan pojklagens föräldrar som ligger bakom, utan planer att tjäna miljarder på att köpa och sälja fotbollsspelare på ett nytt sätt.

Men varför finns det människor som är så känslokalla och skamlösa att de förstör andras liv, vare sig förödelsen skapas med en pistol eller med en kapitalförsäkring? Vissa människor saknar kanske empati på grund av en hjärnskada eller för att de är födda till psykopater. Men jag tror inte någon har äkta empati automatiskt från födseln, det är något man lär sig under uppväxten. Vissa kanske har ”talang” och lär sig lättare än andra, men de allra flesta människor kan lära sig empati om de får rätt uppfostran.

Bok 3 förklarar bristen på empati

En stor del av förklaringen till att så många i finansbranschen är helt fokuserade på att själva tjäna pengar tror jag finns i den tredje boken ”Curlingföräldrar och servicebarn” av dansken Bent Hougaard. Det nya begreppet ”curlingförälder” har fått stor uppmärksamhet i både tidningar och TV under år 2004. Bent Hougaard argumenterar för att föräldrar måste lära sina barn att veta hut och att veta vad som är skamligt. Om barnen får allt de vill och föräldrarna ”sopar banan” framför dem så riskerar vi att allt fler människor saknar empati och att allt fler ”rådgivare” struntar i kundernas behov.

Med att veta hut menar Bent Hougaard att ”lära sig att det finns någon som bestämmer, att man ska lyssna på vad som sägs, att man ska följa de spelregler som gäller vid matbordet, i leken, i umgänget och på andra ställen och att det finns andra att ta hänsyn till än barnet själv”. Motsatsen är de ”förhandlingsfamiljer” där allt i jämlikhetens namn kan diskuteras.

Det ger även en koppling tillbaka till ”En klockren no-brainer” där huvudpersonen har en 9-årig son och tycker att det verkar omöjligt att orka med mer än ett barn. Förhandlingar om allt och heltidsarbetande föräldrar som kompenserar med fredagsmys, samt att på fritiden stå och titta på när lillkillen spelar fotboll. Så här formulerar huvudpersonen Micke Norell situationen: ”De hade alltid försökt ta honom på allvar och bemöta hans idéer med argument, inte hänvisa till befälsordning… Problemet såg han nu framför sig… en förbannelse när pojken stötte på vuxna som inte förstod hans argument, eller överhuvudtaget inte var inställda på att lyssna på barn.”

Bästa julklappen

Jag har svårt att säga vilken av böckerna jag tycker är den bästa julklappen. Delvis beror det på ålder, småbarnsföräldrar har nog mest nytta av ”Curlingföräldrar”, medan äldre gissar jag ofta kommer att sträckläsa ”Rångivarna”. Alla där emellan som är intresserade av fotboll fastnar nog lättast för ”No-brainer”.