Deckare årets bästa fondbok
”En gudabenådad bullshitter” är en bra julklapp till fondintresserade – för första gången har en svensk fondförvaltare skrivit en deckare.
Ibland får jag förslaget att jag borde skriva en bok om fondsparande. Det är smickrande att det finns de som tror att jag skulle klara av det. Men när en bok väl är tryckt så blir innehållet snabbt föråldrad, så snart lagstiftning och fonder ändras. Och en bok kan aldrig ge samma kombination av bredd och djup i innehållet som Morningstar ger på internet. Varför skapa något sämre, som kostar pengar?
Ändå försöker jag hinna med att läsa de böcker som kommer, för att kanske hitta några bra uppslag. Fast sedan jag för två år sedan skrev om olika sparböcker i Affärsvärlden (se länk) har det inte hänt så mycket. Fortfarande är ”Tjäna på fonder” av Mats Wester (häftad, 169 sidor, 189 kronor för icke-prenumeranter) som kom 1996 svårslagen bland böcker på svenska, om man vill ha en introduktion till fondsparande.
Förra året publicerades ”Fondhandboken” av Anders Haskel (inbunden, 116 sidor, 447 kronor för icke-medlemmar) men tillför lite i förhållande till priset. Dessutom kom en uppdatering av ”Fondfakta” från Fondbolagens Förening (häftad, 70 sidor, 100 kronor) och i samband med PPM-valet gav föreningens ordförande Pia Nilsson ut ”Placera i fonder till din framtida pension” (inbunden, 94 sidor, 100 kronor). Båda är såklart enbart positiva till fonder.
Under år 2001 har så vitt jag kunnat hitta bara två helt ny svenska böcker med fondanknytning skrivits. Kanske beror det på att författarna tröttnat på att böcker om ekonomi så snabbt blir föråldrade, eller kanske på att börsraset fram till i september gjort att en bok som handlar om att spara i fonder nu troligen lockar färre läsare.
Den första av året nyheter är läroboken ”Spara i aktier och fonder” av Siv Georgsdotter (80 sidor, 155 kronor), en bok som är alltför grundläggande för de som brukar läsa mina krönikor här på Morningstar, men som nybörjare säkert kan ha nytta av.
Den andra nyheten är deckaren ”En gudabenådad bullshitter” av Hans-Olov Öberg (häftad, 222 sidor, 150 kronor). Författaren är förvaltare hos Folksam, och har tidigare varit både mäklaranalytiker och ekonomijournalist. Han är, så vitt jag vet, den första svenska fondförvaltaren som skrivit en deckare. Dessutom har han tillsammans med några bekanta startat ett internetförlag och säljer boken via www.kallakulor.com.
Utan tvekan bästa julklappen
Jag bör kanske påpeka att både Nilsson, Wester och Öberg tillhör de i fondbranschen jag har träffat oftast, medan Georgsdotter är helt obekant. Så jag är säkert en smula partisk. Men jag vågar ändå påstå att den bästa julklappen av ovan nämnda böcker utan tvekan är ”En gudabenådad bullshitter”.
För det första är denna deckare definitivt både roligare och mer spännande än de torra faktaböckerna. För det andra finns insmuget i person- och miljöskildringarna betydligt mer intressanta inblickar i hur aktiehandel och fondförvaltning i Stockholm fungerar i praktiken. För det tredje drar Öberg ned byxorna på branschen, när han belyser den hårda konkurrensen och jargongen mellan människorna, en befriande kontrast till alla ödmjuka fasadbeskrivningar.
Ett exempel är beskrivningen av aktiechefen Käckelä, som bryr sig mer om att han blivit av med sin mobiltelefon än att en bekant just blivit mördad – kanske finns i den skildringen en bit av förklaringen till investerarnas övertro på Ericsson, Nokia och 3G för ett par år sedan. Eller mäklarchefen Carve, som tycker att det är självklart att lura på sina kunder SPP:s aktier i IBS, trots att det är ”ett litet äckligt papper som ingen vill ta i och en stor post, men vad fan, det är ju IT-exponering i alla fall.”
Ett tredje exempel är beskrivningen av hur branschen ägnar hela december åt julluncher, middagar, fester, glöggpartyn och julklappsköp: ”Fixeringen vid kalenderåren i branschens belöningssystem gör att de som har misslyckats under året kan njuta av upploppet. Och för de som misslyckats återstår inte så mycket annat än att se fram emot ett nytt, oförstört år.”
Bakom fondbranschens fasader
Huvudpersonen är journalisten Micke Norell, som försöker hinna med att både skriva i börstidningen Finansvärlden och hämta på dagis. Den nyss sparkade VD:n för det företag han skriver om mördas, tätt följt av den aktieanalytiker som var hans sambo för tio år sedan. Är han själv nästa offer på mördarens lista?
Personligen vill jag gärna få böcker med lika högt tempo och vass humor som ”En gudabenådad bullshitter” i julklapp. Att den dessutom ger inblickar bakom fondbranschens fasader är så klart ett plus.
