Lurig statistik från fondbolagen
Fondernas avkastning förra året var 14 miljarder kronor högre och det verkliga nysparandet i fonder 11 miljarder lägre än fondbolagens statistik visar. Nu är det hög tid att skrota SCB:s definition.
Efter att ha skrivit om fonder i 14 år har jag invaggats i säkerhet och trott att jag har koll på det mesta när det gäller fonder. Men den här veckan fick jag bevis för att även jag kan bli lurad ganska enkelt, fem år i sträck.
Fondbolagens Förening offentliggjorde i början av veckan statistik som visar hur fondsparandet fördelade sig under fjärde kvartalet (pressmeddelande ”Fondförmögenheten ökade med 129 miljarder 2004”, länk till höger). Huvudnyheten är att sparandet i fonder i Sverige har byggt upp en sammanlagd fondförmögenhet på 995 miljarder kronor per 31 december 2004. Pressmeddelandet påstår i inledningen att ”av ökningen stod nysparandet för 74 miljarder och värdeökningen för 55 miljarder kronor”.
”Inklusive återinvesterad utdelning”
Men den här gången upptäckte jag långt ned i pressmeddelandet (länk till höger) att ”Uppgifterna redovisar utvecklingen per kvartal, inklusive återinvesterad utdelning”. För mig verkade detta till en början helt galet – vad har utdelningar med nysparande att göra? Jag beslöt att kontrollera vad ”inklusive återinvesterad utdelning” betyder och fick efter några samtal bekräftat från två håll att fondbolagen i kvartalsstatistiken rapporterar ett ”nysparande” som inkluderar alla utdelningar som återinvesteras i fonderna.
Men utdelningar är pengar som redan finns i fonderna. Svenska skatteregler tvingar fram utdelning (motiveringen är att fonder annars skulle vara gynnade jämfört med att investera direkt i aktier eller obligationer). Normalt återinvesteras nästan all utdelning i fonden, vilket innebär att andelsägarna får fler andelar. Utdelningens storlek bestämt av den avkastning som fonden har fått det senaste året i form av räntor och mottagna utdelningar från börsaktier.
När Fondbolagens Förening började med kvartalsstatistik år 2000 valde de samma definition på ”nysparande” som SCB har för insamlingen av kvartalsdata, med argumentet att det är enklare för fondbolagen att rapportera samma statistik till två ställen. SCB har i sin tur valt denna definition för att den passar bäst vid beräkningen av nationalräkenskaperna.
Skillnaden 11 miljarder
Men alla i media och bland fondbolagen som under fem år har tolkat statistiken som en sammanställning av faktiska insättningar av nya pengar i fonderna, de blir lurade. En av de lurade är alltså jag.
Skillnaden är dessutom ganska stor. Summa utdelningar efter skatt var under år 2004 drygt 11 miljarder kronor och till det kommer cirka 3 miljarder i källskatt (skatten är 30 procent och därmed är det 70 procent som kan återinvesteras, men den utdelning som går till försäkringsbolag och liknande juridiska personer belastas inte med källskatt). Fonders avkastning redovisas normalt före skatt, så den totala avkastningen år 2004 är 14 miljarder högre. Det betyder att summan avkastning från fondsparandet i Sverige inte var 55 miljarder kronor, utan 69 miljarder. Eller uttryckt på ett annat sätt: snittavkastningen var inte 6 procent utan 8 procent.
Samtidigt var det äkta nysparandet 11 miljarder lägre, alltså 63 miljarder kronor. Det kan tyckas som en ganska liten skillnad. Men vissa kvartal är effekten av att inte räkna utdelningar som nysparande betydligt större. Fjärde kvartalet var utdelningarna 4,9 miljarder kronor och samtidigt var nettoflödet till fonderna enligt statistiken 7,8 miljarder. Det betyder alltså att 63 procent av det ”nysparande” som fondbolagen rapporterade för fjärde kvartalet i själva verket är utdelningar från fonderna som har återinvesterats tillbaka i fonderna.
För att krångla till tolkningen av statistiken, så är definitionen av ”nysparande” annorlunda i den månadsstatistik som Fondbolagens Förening har levererat sedan år 1994. Där ingår inte utdelningar. Det gör att månadsstatistiken och kvartalsstatistiken inte är jämförbara.
Dumt rapportera lägre avkastning
Det finns fler exempel på att statistiken kunde hanteras bättre. För en månad sedan påpekade jag att månadsstatistiken för december innehöll fyra dramatiska nyheter, men att Fondbolagens Förening istället valde att fokusera på statistiken för helåret 2004, som till elva tolftedelar redan var känd (se ”Rekordstora uttag under december”).
Självklart är fondbolagens egen förening en intresseförening som ska värna om branschens intressen. Men att rapportera statistik som gör att snittavkastningen från fonderna verkar vara 6 procent under 2004 när den i själva verket har varit 8 procent, det tycker jag är dumt. Visst verkar inflödet till fonderna större med dagens definition av ”nysparande”, men nog är det bättre för branschen om intrycket är att fondernas tillväxt beror på avkastning, snarare än nysparande. Det är ju normalt avkastning som är syftet med att spara i fonder.
Dessutom har andelen räntefonder ökat från 12 procent i början av år 2000 till 28 procent vid senaste årsskiftet. Svenskregistrerade räntefonder ger normalt hela sin avkastning som utdelning och det betyder att hela deras avkastning i dag räknas som nysparande. Om sparandet i räntefonder fortsätter att öka så kommer alltså snittavkastningen enligt statistiken att bli allt lägre.
Argumentet ”det är enklare” för att använda samma definition som SCB har jag svårt att ta på allvar. SCB kräver ju att även utdelningar ska fördelas på olika kategorier sparare. Fördelningen är alltså redan gjord. Det enda som krävs är för att ta bort utdelningarna ur de siffror som rapporteras till Fondbolagens Förening är just att ta bort dem. Det vore väl ganska lätt?
