PPM borde tipsa om de bästa fonderna
Debatten om PPM har hittills främst handlat om att 700 fonder är för många och att kostnaderna är för höga. Fokus borde flyttas till att sortera bort dåliga fonder och ge svenska folket tydliga köptips.
De ekonomiska experterna är så vitt jag vet helt överens om att det är bra att svenska staten sedan år 1995 tvingar svenska folket att placera en del av lönen i en premiereserv för framtidens pensioner. Det gamla ATP-systemet byggde enbart på att de som arbetar ett visst år betalar det årets pensioner. Premiereserven innebär att sparandet ökar så att Sverige står bättre rustat när andelen pensionärer ökar.
Jag tror också att de flesta experter är överens om att individuella konton är nödvändiga för att ge det nya pensionssystemet trovärdighet. Sveriges regering har ändå hävdat att PPM-pengarna tillhör staten fram till dess de betalas ut (vilket EU inte håller med om), men de flesta svenskar upplever nog när de får sitt kontobesked att pengarna är deras egna.
Knepigt blir det först när debatten kommer in på vad som får finnas på PPM-kontot. I dag är det enbart fonder, men man skulle kunna tänka sig en utvidgning till enskilda aktier och obligationer (som inom det privata pensionssparandet IPS). Många kritiker tycker dock tvärtom att det är för krångligt och dyrt redan med 700 fonder att välja på. Dels påstås att det stora antalet fonder skrämt människor att inte välja eller lurat folk att välja fel. Dels påstås att dagens PPM ger onödigt höga kostnader, både hos PPM som myndighet och i de fonder som ingår.
Kvalitet avgörande, inte antal
Jag håller med om att det med facit i hand är uppenbart att många människor valde fel hösten 2000 och att PPM-pengarna delvis hamnat i fonder med onödigt höga årsavgifter. Men jag vägrar att gå med på att det blir lättare att välja eller bättre slutresultat för spararna om en statlig upphandling minskar antalet till 20 eller ”under hundra” fonder (ett par av förslagen i debatten).
En jämförelse med Konsum visar att logiken inte håller, för även en liten matbutik har totalt långt över 700 varor att välja på. Visst vore det onödigt med 21 sorters potatis (korta räntefonder), men nog klarar vi att välja mellan 59 sorters bröd (globalfonder). Avgörande för kunden är om Konsum har bra eller dålig snittkvalitet på varorna, inte hur många det finns att välja på.
Dessutom är det en matematisk självklarhet att en aktiv PPM-sparare kan vinna betydligt mer på att välja rätt fonder än skillnaden är i kostnader mellan olika fonder. Visst ska PPM försöka lyfta fram fonder som ger både bra förvaltning och låga kostnader, men det är mer värt att undvika dålig förvaltning än att undvika höga kostnader.
Nu pågår en statlig utredning, som tillsattes sommaren 2004 och ska presentera förslag till förbättringar senast i oktober. Jag hoppas att utredaren inte lyssnar alltför mycket på dem som vill förenkla problemen till att bara handla om kostnader och antal fonder. Jag är övertygad om att utredarna inser att dagens PPM sätter gränser för vilka ändringar som är rimliga: (a) Dagens datorsystem är redan betalt och billigare att behålla än att byta ut. (b) En majoritet har gjort ett val hos PPM, om dessa fonder kastas ut ur systemet så uppmuntrar det inte till nya val. (c) Det tog åtta år för riksdagspartierna att komma överens om dagens PPM, drastiska ändringar är knappast möjliga utan att den breda politiska överenskommelsen spricker.
Många fel
Men helt klart finns det många fel hos dagens PPM: (1) Svårt att konstruera väl balanserade portföljer. Att bara få välja fem fonder gör att spararen måste välja bort de flesta fondkategorier, vilket minskar möjligheten att ta med duktiga förvaltare i udda kategorier. Riskspridningen skulle kunna bli bättre med många fonder, då blir det även möjligt att sprida sig på flera förvaltare från samma kategori som har olika strategi. Dessutom är urvalet litet i många kategorier, till exempel branschfonder, och alternativa investeringar som hedgefonder saknas helt (trots att de finns med för ”icke-väljarna” i Premiesparfonden).
(2) För mycket fokus på fondkategorier. I praktiken är det helt orimligt att tro att vanliga svenska löntagare ska kunna förutse om Stockholmsbörsen kommer att utvecklas bättre än Tokyobörsen, eller om läkemedelsaktier kommer att ge högre avkastning än finansaktier. Resultatet av dagens fokus på kategorier är att intresset ökat för extrema fonder som Rysslands- och Balkanfonder, medan riskspridning och portföljtänkande ofta försummas. Betydligt mer rimligt vore att fokusera på förvaltarnas skicklighet och hjälpa svenska folket att sprida sina pensionspengar på ett stort antal duktiga förvaltare kombinerat med god riskspridning (se "PPM kan peka ut stjärnförvaltare").
(3) För stort fokus på daglig handel och fondbyten. Jag påpekade redan när PPM-utredningen presenterades 1998 att det är onödigt att majoriteten får ökade kostnader därför att ett litet fåtal ska få ett ”kasino” där de kan spela med pensionspengarna. För att kunna omvikta beroende på förändringar i individens ekonomi och ändrade förutsättningar på marknaderna räcker det med byten en gång per månad. Då skulle det dessutom vara lättare att få med alternativ som hedgefonder.
(4) För lite information om förvaltarna. Det är först om fondspararen läser det finstilta som namn och bakgrund hos den ansvarige personen dyker upp på PPM:s hemsida. Historisk avkastning redovisas utan varningar att en ny förvaltare nyligen tagit över fonden.
(5) För lite individuell rådgivning. Om du går till en offentliganställd läkare, så får du förhoppningsvis råd som är anpassade till just dig. Medicin som skrivs ut är specifik, baserat på en lista med rekommenderade läkemedel. Men hos PPM får du bara allmänna råd, som inte är anpassade till resten av din ekonomi, och inget svar på frågan vilka fonder som troligen är bäst. PPM har valt att enbart ge ”objektiv” information och överlåtit åt den privata sektorn att ge konkreta köptips. Tänk om läkarens råd var ”Du behöver något smärtstillande, men gå till en privat praktik om du vill ha ett recept.”
(6) För många dåliga fonder. I dag finns minst hundra PPM-fonder som jämfört med konkurrenterna har både högre avgifter, stadigt lägre avkastning och ger sämre information. PPM borde göra en årlig utrensning av uppenbart underlägsna fonder för att höja snittkvaliteten och omplacera pengarna som finns i dessa fonder till den fond i samma kategori som enligt PPM:s utvärdering troligen kommer att ge bäst framtida resultat.
Ge individuella råd
En sammanfattning är att jag tycker att de mest avgörande förbättringarna av PPM vore om myndigheten bytte fokus till att peka ut duktiga förvaltare samt rensade bort fonder som uppenbart är underlägsna de andra i samma kategori, samt gav individuell rådgivning med konkreta köptips.
I takt med att behållningen på våra PPM-konton ökar behövs även begränsningar för investeringar i fondkategorier med hög risk, som endast tas bort om individen visar för PPM att risktagandet balanseras av andra tillgånger med lägre risk (till exempel pensionsförsäkring hos livbolag eller i fastigheter). Annars kommer vi att få en svekdebatt när pensionärer klagar på att de har lurats att spekulera bort sitt PPM-sparande.
Jag tycker också att det är rimligt att rådgivning får kosta. För dagens 20-åring kommer PPM-kontot att innehålla i snitt över 200.000 kronor i minst 40 år. Det betyder att en extra avkastning på 1 procent per år ger mer än 100.000 kronor extra i pension. Då måste det vara rimligt att PPM ägnar resurser motsvarande åtminstone 10.000 kronor per person (eller 250 kronor per år, vilket låter mindre) åt att hjälpa människor till ett bättre val. Med fem miljoner PPM-sparare betyder det rådgivning för 750 miljoner kronor per år. Idag satsar PPM betydligt mindre och de ”informatörer” som finns får inte ge konkreta råd om vilka fonder folk ska välja. Nu är det dags att ge köptips och börja följa rådgivarlagen.
Förutom förbättringar av dagens passiva rådgivning, som enbart sker när någon tar kontakt med PPM eller använder myndighetens hemsida, behövs en uppsökande rådgivning baserat på undersökningar bland alla pensionskonton. Till exempel borde alla de som gjorde ett extremt PPM-val hösten 2000 och därefter inte ändrat sig åtminstone få ett brev där myndigheten påpekar att risktagandet borde sänkas nu när sparkapitalet tack vare insättning vuxit. Kanske borde till och med konton med extrema val som varit inaktiva mer än fem eller tio år (efter ovan nämnda varning) automatiskt omplaceras till Premiesparfonden.
