Femte PPM-året gillt

Nästa vecka är det fem år sedan premiepensionsmyndigheten (PPM) började placera 56 miljarder kronor i fonder. Då, i början av oktober 2000, hade världens aktiemarknader stigit kraftigt under flera år och en månad tidigare hade MSCI världsindex i kronor nått den topp som fortfarande är toppnoteringen.

Börsraset under 2001 och 2002 gav en dramatisk värdeminskning, men från en botten i oktober 2002 har PPM-spararna upplevt tre år med nästan oavbruten värdeökning. Fast för ett år sedan var resultatet fortfarande en genomsnittlig värdeminskning på 13 procent. Bara 12 procent av PPM-spararna hade en positiv värdeförändring.

Senaste året har ändrat bilden

Nu, bara ett år senare, har dock börsuppgången helt förändrat bilden. PPM-fonderna har i snitt stigit 30 procent det senaste året och mer än 85 procent av pensionsspararna har i dag en positiv värdeförändring. Särskilt tydlig är omsvängningen för ”icke-väljarna” i Premiesparfonden, som nu i genomsnitt har en värdeökning på 15 procent.

Nya insättningar varje år gör att PPM nu har investerat 162 miljarder konor i fonder och marknadsvärdet per 31 augusti är 173 miljarder. Det betyder att värdeökningen i snitt bara har varit drygt en procent per år. Dessutom är andelskursen för de flesta av de populära aktiefonderna fortfarande klart lägre i dag än för fem år sedan, men effekten av att nya pengar satts in varje år, ofta till en betydligt lägre andelskurs, är att totalresultatet i de flesta fall är positivt.

Det tydligaste undantaget är den allra populäraste fonden hösten 2000, Robur Contura som då fick 7 procent av de aktiva väljarnas pengar. Conturas andelskurs är fortfarande bara en tredjedel av vad den var för fem år sedan och trots att många sedan dess bytt till andra fonder och nya andelar köpts till lägre kurs, så är anskaffningsvärdet i Contura 4.962 miljoner kronor men marknadsvärdet per 31 augusti bara 3.541 miljoner. Värdeminskningen är alltså i snitt 29 procent.

En granskning av de 20 populäraste PPM-fonderna (som i dag innehåller 44 procent av de aktiva väljarnas pengar) visar att 11 av dessa fonder har en lägre andelskurs i dag än de hade för fem år sedan. Men studerar man istället PPM-spararnas investeringar så är det bara 6 som i genomsnitt har givit en värdeminskning. Förklaringen är som sagt insättningen av nya pengar varje år, normalt till lägre kurs än för fem år sedan.

Svårt utvärdera

Fast det är svårt att utvärdera PPM, eftersom sparandet inte är stabilt. Dels har många av de ursprungliga fonderna lämnat PPM-utbudet, ofta fonder som har haft en dålig utveckling. Ett ännu större antal nya fonder har tillkommit, vilket betyder att det inte går att utvärdera dagens PPM-utbud enbart genom att granska fondernas historiska avkastning. Orsaken är att fondbolagen tenderar att främst introducera fonder med bra historisk utveckling. Tillskottet av nya pengar varje år försvårar som sagt också.

Ytterligare ett problem vid en utvärdering av PPM-valet är att ”icke-väljarnas” alternativ, Premiesparfonden, har en unik konstruktion jämfört med övriga fondbolag. För det första har förvaltarna hos Sjunde AP-fonden valt att valutasäkra hälften av fondens placeringar utomlands, en strategi fonden är ensam om. Effekten är att om svenska kronan stärks mot övriga valutor så gynnar det Premiesparfonden, men när istället dollarkursen stärks kraftigt, som den gjort både 2001 och hittills 2005, så får ”icke-väljarna” lägre avkastning. För det andra har fonden en fördelning av innehaven som hyfsat speglar genomsnittet bland de aktiva väljarnas val, med cirka 10 procent realräntepapper och 20 procent svenska aktier. Men det finns ingen kategori fonder som har denna fördelning, istället är Premiesparfonden en udda fågel bland globalfonderna.

Hur som helst är det helt galet att dra långgående slutsatser av PPM-väljarnas resultat de första fem åren. De flesta har nämligen bara gjort ett enda val hösten 2000. Att många då överskattade den framtida avkastningen från fonder som Contura och andra IT-fonder är inget bevis för att majoriteten kommer att göra dåliga val i framtiden.

En heltidarbetande svensk har enligt SCB en månadslön på drygt 22.000 kronor och de som är födda efter 1953 och har heltidsarbetat sedan 1995 har därmed i snitt fått nästan 60.000 kronor insatt hos PPM. Lägg därtill ovan nämnda värdeökning, så är det en stor grupp som har ungefär 65.000 kronor på sitt PPM-konto. Så mycket pengar, tillsammans med en positiv värdeutveckling gör att intresset tydligt växer för PPM. Antal fondbyten fortsätter att öka och kommer i år troligen att nå en bra bit över en miljon. Större belopp, ökat intresse och ökad erfarenhet talar för att fondvalen görs med större omsorg framöver.

PPM-utredningen om några veckor

Om vi hade haft en dålig börsutveckling det senaste året, då skulle förutsättningarna vara helt annorlunda för den PPM-utredning som tillsattes av regeringen i juni förra året. Ansvarig för utredningen är professor Karl-Olov Hammarkvist, som ska redovisa sina förslag senast den 31 oktober. Värdeökningen det senaste året talar för att det är ganska små förändringar av PPM-systemet som kommer att accepteras av alla de fem riksdagspartier som stod bakom pensionsreformen våren 1998.

Därmed är det ironiskt att PPM just för ett år sedan fick en ny generaldirektör, Christina Lindenius, som är betydligt mer kritisk till fondbolagen och PPM-valet än hennes företrädare Hans Jacobson. Hon har bland annat uttalat i media att hon vill hårdbanta utbudet fonder, utesluta högriskfonder och införa avgifter på fondbyten.

Jag har under våren argumenterat för att PPM istället bör göra mer för att hjälpa svenska folket att hitta de bästa och mest prisvärda fonderna. Mina argument finns i artiklarna ”PPM borde tipsa om de bästa fonderna”, ”Danska PPM ger bättre verktyg för fondval” och ”PPM kan peka ut stjärnförvaltare” (länkar ovan till höger). Om några veckor får vi se vilken inriktning på framtidens PPM som regeringens utredning föreslår.

Därefter återstår debatt i media, lobbying i riksdagen och förhandlingar mellan de politiska partiernas ekonomiska experter. Viktigt för resultatet är att socialdemokraterna hela tiden har varit negativa till PPM, det var de fyra borgerliga partierna som under 1990-talet krävde en premiereserv och individuella fondval. Borgarnas krav på valfrihet har inte minskat vad jag märkt, plus att behovet av en bred överenskommelse i riksdagen kvarstår. Därmed tror jag att sannolikheten är stor att Christina Lindenius blir besviken när väl riksdagsbeslutet kommer.