Små européer behåller tempot
De små europeiska aktiebörserna fortsätter att stiga brantare än de stora. Undantaget är Tyskland, där tillväxten tagit rejäl fart. Men i ett längre perspektiv är uppgången orimlig.
Återhämtningen på de mindre aktiemarknaderna har varit snabb. De svenskregistrerade aktiefonderna har i snitt stigit drygt 5 procent sedan botten efter den branta nedgången i början av mars – och nästan lika mycket de senaste två veckorna. Europafonderna är snäppet vassare och har i snitt stigit 6 procent under månaden fram till 3 april.
Bland vinnarna finns några små aktiebörserna i Europa. Bäst den senaste månaden är Helsingfors, Köpenhamn, Stockholm och Wien. Det stämmer med utvecklingen både 2006 och tidigare år.
Nytt är att även det ekonomiskt starkaste landet i Europa, Tyskland, har haft en bättre börsutveckling än snittet i år. Analytikerna pekar på att tillväxten äntligen verkar ha tagit rejäl fart, främst därför att exportindustrin lyckats nå högre andel försäljning utanför Europa.
Alltför högt tempo
I ett längre perspektiv börjar det bli svårt att se det rimliga i det höga tempot uppåt. För tre år sedan, i april 2004, var det uppenbart att världsekonomin befann sig i början på en global högkonjunktur. En stark återhämtning under 2003 var passerad och det var förstås (som vanligt) osäkert hur länge den ekonomiska tillväxten skulle fortsätta vara hög, men det fanns snarare färre orosmoln då än nu. Under de senaste tre åren är den genomsnittliga uppgången 17 procent för USA-fonder och 16 procent för Japanfonder, räknat i svenska kronor. Det är fullt rimliga avkastningar från världens två största aktiemarknader, med tanke på att kronan samtidigt stärkts rejält mot övriga valutor (så amerikaner och japaner har upplevt högre avkastning).
Men i vår egen världsdel är uppvärderingen de senaste tre åren betydligt större – mellan 65 procent för kategorin ”Europa, mix bolag” och 175 procent för kategorin ”Norge”. I genomsnitt har fonder som placerar i Europa nästan dubblat sitt värde på tre år, motsvarande drygt 20 procent värdeökning per år räknat i kronor.
Även flertalet tillväxtmarknader har utvecklats sämre än aktier i Europa. Fonderna i kategorin ”Tillväxtmarknader” har i snitt klättrat 84 procent på tre år och ”Asien exkl Japan” är upp 63 procent. Östeuropa har klättrat mer, liksom Latinamerika, men där har även inträffat fler tydligt positiva nyheter.
Brist på alternativ
De analytiker som försvarar uppgången motiverar den ofta med stigande företagsvinster. Men även om det stämmer att börsföretagen i Europa rapporterat betydligt snabbare vinstuppgång de senaste tre åren, så kan vinster även falla och de som ökat snabbast är rimligen ofta känsligare för dåliga nyheter. Stabila vinster borde därför värderas högre än tillfälliga vinstlyft.
Ett annat mer rimligt argument är att aktier i Europa tidigare var lägre värderade, för att världens investerare för några år sedan var mer skeptiska till det politiskt och ekonomiskt tröga Europa. Fast några så stora politiska nyheter de tre senaste åren att de motiverar dubblade aktiekurser finns knappast, trögheten inom EU är till stor del kvar.
Jag misstänker att en ännu bättre förklaring är brist på alternativ. En global trend mot allt högre risktagande, underblåst av låga obligationsräntor och överskott av sparande i många länder, har ökat efterfrågan på aktier. Placerare som är skeptiska till USA (på grund av obalanserna i ekonomin där) och även vill undvika Japan (med sina speciella politiska och ekonomiska problem) vill nog sällan ta risken att placera allt på tillväxtmarknader. Och därmed är det bara Europa som återstår.
När sedan ett stort inflöde av kapital driver aktiekurserna uppåt så är det många placerare som hoppar på trenden. Tempot ökar och gynnar även vinstutvecklingen, främst i finansbranschen men även alla företag som kan skapa reavinster. Detta skulle också förklara varför de små börserna stiger mer – där finns ju inte lika många aktier.
Orimligt
Men aktiekurser kan inte i det långa loppet hållas uppe av flöden, reavinster och andra engångseffekter. I ett längre perspektiv är det höga tempot i uppvärderingen av Europa orimligt, så nästa gång någon stor negativ nyhet ger ett börsras (mer än 20 procent ned) är det rimligt att Europafonder faller betydligt mer än USA- och Japanfonder.
Bland vinnarna finns några små aktiebörserna i Europa. Bäst den senaste månaden är Helsingfors, Köpenhamn, Stockholm och Wien. Det stämmer med utvecklingen både 2006 och tidigare år.
Nytt är att även det ekonomiskt starkaste landet i Europa, Tyskland, har haft en bättre börsutveckling än snittet i år. Analytikerna pekar på att tillväxten äntligen verkar ha tagit rejäl fart, främst därför att exportindustrin lyckats nå högre andel försäljning utanför Europa.
Alltför högt tempo
I ett längre perspektiv börjar det bli svårt att se det rimliga i det höga tempot uppåt. För tre år sedan, i april 2004, var det uppenbart att världsekonomin befann sig i början på en global högkonjunktur. En stark återhämtning under 2003 var passerad och det var förstås (som vanligt) osäkert hur länge den ekonomiska tillväxten skulle fortsätta vara hög, men det fanns snarare färre orosmoln då än nu. Under de senaste tre åren är den genomsnittliga uppgången 17 procent för USA-fonder och 16 procent för Japanfonder, räknat i svenska kronor. Det är fullt rimliga avkastningar från världens två största aktiemarknader, med tanke på att kronan samtidigt stärkts rejält mot övriga valutor (så amerikaner och japaner har upplevt högre avkastning).
Men i vår egen världsdel är uppvärderingen de senaste tre åren betydligt större – mellan 65 procent för kategorin ”Europa, mix bolag” och 175 procent för kategorin ”Norge”. I genomsnitt har fonder som placerar i Europa nästan dubblat sitt värde på tre år, motsvarande drygt 20 procent värdeökning per år räknat i kronor.
Även flertalet tillväxtmarknader har utvecklats sämre än aktier i Europa. Fonderna i kategorin ”Tillväxtmarknader” har i snitt klättrat 84 procent på tre år och ”Asien exkl Japan” är upp 63 procent. Östeuropa har klättrat mer, liksom Latinamerika, men där har även inträffat fler tydligt positiva nyheter.
Brist på alternativ
De analytiker som försvarar uppgången motiverar den ofta med stigande företagsvinster. Men även om det stämmer att börsföretagen i Europa rapporterat betydligt snabbare vinstuppgång de senaste tre åren, så kan vinster även falla och de som ökat snabbast är rimligen ofta känsligare för dåliga nyheter. Stabila vinster borde därför värderas högre än tillfälliga vinstlyft.
Ett annat mer rimligt argument är att aktier i Europa tidigare var lägre värderade, för att världens investerare för några år sedan var mer skeptiska till det politiskt och ekonomiskt tröga Europa. Fast några så stora politiska nyheter de tre senaste åren att de motiverar dubblade aktiekurser finns knappast, trögheten inom EU är till stor del kvar.
Jag misstänker att en ännu bättre förklaring är brist på alternativ. En global trend mot allt högre risktagande, underblåst av låga obligationsräntor och överskott av sparande i många länder, har ökat efterfrågan på aktier. Placerare som är skeptiska till USA (på grund av obalanserna i ekonomin där) och även vill undvika Japan (med sina speciella politiska och ekonomiska problem) vill nog sällan ta risken att placera allt på tillväxtmarknader. Och därmed är det bara Europa som återstår.
När sedan ett stort inflöde av kapital driver aktiekurserna uppåt så är det många placerare som hoppar på trenden. Tempot ökar och gynnar även vinstutvecklingen, främst i finansbranschen men även alla företag som kan skapa reavinster. Detta skulle också förklara varför de små börserna stiger mer – där finns ju inte lika många aktier.
Orimligt
Men aktiekurser kan inte i det långa loppet hållas uppe av flöden, reavinster och andra engångseffekter. I ett längre perspektiv är det höga tempot i uppvärderingen av Europa orimligt, så nästa gång någon stor negativ nyhet ger ett börsras (mer än 20 procent ned) är det rimligt att Europafonder faller betydligt mer än USA- och Japanfonder.
