Fondbetyg säger inget om börserna
Fondbetyg från Wassum och S&P kan säga något om förvaltarens skicklighet jämfört med konkurrenter som förvaltar samma typ av fond. Men de kan omöjligt spå framtiden för en viss aktiemarknad.
Premiepensionsmyndigheten (PPM) började för några månader sedan att på sin hemsida visa fondbetyg från Wassum och Standard & Poor’s (S&P). Däremot finns inte Morningstar Rating med hos PPM.
Orsaken får man en antydan till redan i ordlistan på www.ppm.nu där fondbetygen förklaras med bara 5 ord: ”En bedömning av fondernas kvalitet.” Jag har inte kommenterat detta tidigare, eftersom Morningstar uppenbart är part i målet.
Men jag får med jämna mellanrum frågor om varför Morningstar inte är med hos PPM, senast från en journalist i början på veckan. De svar jag gav till honom borde väl även Morningstars läsare få, så min krönika denna vecka handlar om ämnet.
S&P och Wassum påstår att syftet med deras fondbetyg är att försöka spå framtiden. Betygen baseras därför både på en objektiv (matematisk) del och en subjektiv (mänsklig) del. Morningstar har valt en annan väg och sätter objektiva fondbetyg som enbart baseras på en matematisk jämförelse av fondernas historiska prestationer. Den subjektiva analysen publiceras istället separat (mer om detta i slutet av krönikan).
Tio gånger fler från Morningstar
En effekt av vägvalet är en dramatisk skillnad i antal fonder som betygsätts. När jag kontrollerar på PPM:s hemsida i dag så är det bara 78 fonder (10 procent) som har S&P fondbetyg och 243 (31 procent) som har Wassums fondbetyg. En kontroll med vårt verktyg ”Sök fond” (i menyn ovan till vänster) visar att 700 PPM-fonder (88 procent) har Morningstar Rating per sista maj. Alltså nästan tio gånger fler fonder än S&P.
Självklart är det bättre för fondspararna om fondbetygen baseras på en korrekt analys av fondens förutsättningar att ge bra resultat i framtiden. Problemet är att varken S&P eller Wassum ger någon garanti att de kan spå framtiden. Dessutom är det i praktiken ganska liten skillnad mellan vilka som får högsta betyg (givet att fonden får betyg från alla tre), vilket beror på att alla tre har en matematisk sammanfattning av historiska resultat som bas.
Nackdelar med subjektiva betyg
Det finns även nackdelar och problem med subjektiva betyg. Wassum är ett svenskt företag baserat i Stockholm och rimligen finns det därmed en god möjlighet att Wassums anställda kan bli bra på att bedöma förvaltare av svenska aktier. Däremot har de knappast resurser att göra en grundlig granskning av förvaltare i till exempel New York eller Tokyo.
Att göra en analys av framtidsmöjligheterna för enskilda fonder kräver dessutom tid och resurser, vilket gör att Wassum sätter betyg i ett begränsat antal kategorier och uppdaterar dessa mer sällan än Morningstar. Och kategorierna är viktiga för alla betygssystem, eftersom gränserna ofta avgör vilka konkurrenter en fond jämförs med och därmed vilka betyg den får.
S&P har mer resurser eftersom företaget tar rejält betalt av fondbolagen för att sätta betyg på deras fonder (cirka 100.000 kronor per fond och år). Betalningen ger dock ett annat problem nämligen ett beroende att behålla kunder (för kunderna vill förstås bara betala om deras fonder får höga betyg). Att PPM också betalar S&P för leverans av fondbetyg är därmed ironiskt – för S&P har nu fått ett starkt argument för att övertala svenska fondbolag att också betala – betalning till S&P är ofta enda sättet för att få med ett betyg hos PPM.
Fast S&P ger aldrig indexfonder betyg och bedömer enbart de 20 procent fonder i varje kategori som har bäst historik. S&P hjälper alltså inte till med att peka ut de sämsta fonderna, trots att utvärderingar av både Morningstar Rating och andra fondbetyg visar att de är bättre på att varna för dåliga fonder än på att peka ut de bästa.
Säger inget om börsernas framtid
Viktigt är också att påpeka för alla att fondbetyg, även om de kommer från Wassum eller S&P, omöjligt kan tala om vilka fonder som kommer att ge högst avkastning i framtiden. Avkastningen avgörs nämligen främst av fondens kategori, som bestämmer vilka börser eller andra marknader den placerar på, medan fondbetygen enbart sätts inom en kategori. Så fondbetygen säger alltså inget om börsernas framtida utveckling.
Till exempel så är fondbetyg från Wassum och S&P på Japanfonder enbart en prognos för vilken avkastning en viss fond kommer att ge jämfört med andra Japanfonder. Däremot säger betygen ingenting alls om hur Tokyobörsen kommer att utvecklas jämfört med till exempel Stockholmsbörsen eller börserna i New York.
Separat fondanalys bättre
Morningstars lösning är därför att istället göra fondanalyser som mer i detalj förklarar fördelar och nackdelar med fonden. Fondbolagen betalar inte, istället är det olika typer av investerare som betalar för granskningen. I hemlandet USA publicerar Morningstars analyser av över 2000 enskilda fonder och i London har ett team analytiker nyligen börjat publicera analyser av brittiska fonder. För ett par år sedan gav jag prognosen ”Inom 5 år har vi fondanalys” (länk ovan till höger) och det verkar fortfarande rimligt att ett ökat fokus på enskilda svenska fonder kommer nästa år eller 2009.
