Orolig framtid
Spridningen har fortsatt att vara stor i börsutvecklingen i Europa. Aktiebörserna i Irland och Sverige är förlorare de senaste tre månaderna, medan uppgången fortsätter längre söderut.
Totalt sett nådde de europeiska aktiemarknaderna en topp för drygt tre månader sedan. Därefter har utvecklingen skilt sig drastiskt. MSCI Sweden är näst sämst bland landindex inom Europa, bara Irland är sämre. Samtidigt har aktiekurserna fortsatt brant uppåt i Finland, Grekland Spanien och Tyskland (allt räknat i euro fram till 24 oktober). Spridningen är ännu större mätt sedan årsskiftet, MSCI Finland är upp 36 procent, medan MSCI Irland har backat 20 procent.
Delvis kanske skillnaderna beror på att startpunkterna skiljer sig, för även förra året gav stora skillnader i avkastning. Irland var då vinnare i Europa med en avkastning på hela 29 procent, medan Finland var i botten med bara 14 procent uppgång.
Men även skillnader i ekonomisk utveckling påverkar. Den tyska ekonomin har tagit fart bättre än väntat, samtidigt som Irland är mer beroende av finanssektorn och har fallande fastighetspriser. I Finland är det främst den starka utvecklingen för Nokia som ligger bakom börsuppgången, eftersom Nokia väger tungt i index.
Stockholm och Tokyo förlorare
Jämfört med USA och Japan har börsutvecklingen totalt sett ändå fortsatt att vara lite bättre i Europa. Men skillnaden är liten och de tre stora marknaderna Frankrike, Italien och Storbritannien har de tre senaste månaderna haft en sämre utveckling än börserna i New York. Riktigt dålig har utvecklingen varit på Stockholmsbörsen, som backat lika mycket som Tokyobörsen, 7 procent ned (alla räknade i euro).
En viktig förklaring är förstås den globala kreditoro som snabbt spred sig från USA till resten av världen under slutet av juli och början av augusti. Den amerikanska bostadsmarknaden visar allt tydligare tecken på en djup nedgång, vilket rimligen även påverkar privat konsumtion och finansbranschen. Hur mycket detta har påverkat aktiekurserna i andra länder beror på deras andel finansiella företag och hur exportberoende ekonomin är.
Även den starkare euron påverkar, dels via sämre exportintäkter och ökad konkurrens från import, dels därför att börsföretagens tillgångar i andra världsdelar blir mindre värda. Under de senaste fem åren har USA-dollarn och flertalet andra valutor i världen backat kraftigt. 2002 var dollar och euro lika mycket värda, men i dag kostar en euro strax över 1,40 dollar.
Orolig framtid
Efter den långa börsuppgång som började våren 2003 är det fullt rimligt med en paus. På drygt fyra år har aktiekurserna i snitt fördubblats, i takt med att den globala högkonjunkturen givit brant stigande företagsvinster. Därmed finns i dag höga förväntningar på fortsatt goda tider och även mindre besvikelser ger ibland stora nedjusteringar. Ericssons vinstvarning förra veckan är ett tydligt exempel.
Det närmaste halvåret blir troligen fortsatt oroligt, eftersom det dröjer innan det blir tydligt hur stor spridning kreditåtstramning och sämre tider i USA får. Ännu så länge ligger aktiekurserna kvar på en hög nivå, vilket visar att de flesta placerare räknar med fortsatt goda tider och fortsatt stigande företagsvinster i Europa. Själv är jag skeptisk, efter fyra år med den högsta tillväxten i världsekonomin sedan 1970-talet är det rimligt att starkare euro, höjda räntor, svagare export och stigande oljepriser ger en konjunkturnedgång.
Delvis kanske skillnaderna beror på att startpunkterna skiljer sig, för även förra året gav stora skillnader i avkastning. Irland var då vinnare i Europa med en avkastning på hela 29 procent, medan Finland var i botten med bara 14 procent uppgång.
Men även skillnader i ekonomisk utveckling påverkar. Den tyska ekonomin har tagit fart bättre än väntat, samtidigt som Irland är mer beroende av finanssektorn och har fallande fastighetspriser. I Finland är det främst den starka utvecklingen för Nokia som ligger bakom börsuppgången, eftersom Nokia väger tungt i index.
Stockholm och Tokyo förlorare
Jämfört med USA och Japan har börsutvecklingen totalt sett ändå fortsatt att vara lite bättre i Europa. Men skillnaden är liten och de tre stora marknaderna Frankrike, Italien och Storbritannien har de tre senaste månaderna haft en sämre utveckling än börserna i New York. Riktigt dålig har utvecklingen varit på Stockholmsbörsen, som backat lika mycket som Tokyobörsen, 7 procent ned (alla räknade i euro).
En viktig förklaring är förstås den globala kreditoro som snabbt spred sig från USA till resten av världen under slutet av juli och början av augusti. Den amerikanska bostadsmarknaden visar allt tydligare tecken på en djup nedgång, vilket rimligen även påverkar privat konsumtion och finansbranschen. Hur mycket detta har påverkat aktiekurserna i andra länder beror på deras andel finansiella företag och hur exportberoende ekonomin är.
Även den starkare euron påverkar, dels via sämre exportintäkter och ökad konkurrens från import, dels därför att börsföretagens tillgångar i andra världsdelar blir mindre värda. Under de senaste fem åren har USA-dollarn och flertalet andra valutor i världen backat kraftigt. 2002 var dollar och euro lika mycket värda, men i dag kostar en euro strax över 1,40 dollar.
Orolig framtid
Efter den långa börsuppgång som började våren 2003 är det fullt rimligt med en paus. På drygt fyra år har aktiekurserna i snitt fördubblats, i takt med att den globala högkonjunkturen givit brant stigande företagsvinster. Därmed finns i dag höga förväntningar på fortsatt goda tider och även mindre besvikelser ger ibland stora nedjusteringar. Ericssons vinstvarning förra veckan är ett tydligt exempel.
Det närmaste halvåret blir troligen fortsatt oroligt, eftersom det dröjer innan det blir tydligt hur stor spridning kreditåtstramning och sämre tider i USA får. Ännu så länge ligger aktiekurserna kvar på en hög nivå, vilket visar att de flesta placerare räknar med fortsatt goda tider och fortsatt stigande företagsvinster i Europa. Själv är jag skeptisk, efter fyra år med den högsta tillväxten i världsekonomin sedan 1970-talet är det rimligt att starkare euro, höjda räntor, svagare export och stigande oljepriser ger en konjunkturnedgång.
