England tände gnistan till räddningen
Gordon Brown är hjälten. Aktiekapital till friska banker säkrar världens betalningssystem.
Storbritanniens premiärminister Gordon Brown satsade onsdag förra veckan 400 miljarder pund för att rädda de brittiska bankerna. Det lyckades under helgen övertyga resten av EU om att nationaliseringar är nödvändiga och i dag även USA (även om finansminister Hank Paulson bara satsar 250 miljarder dollar). Nytt aktiekapital till friska banker säkrar nu det globala betalningssystemet.
Summorna är väldigt stora, de behöver översättas till något begripligt. Ett sätt är att räkna om till svenska kronor per invånare: USA:s kongress beslöt måndag förra veckan att köpa dåliga lån för 16.000 kronor per amerikan. Två dagar senare offentliggjorde Storbritannien regering en plan att köpa bankaktier för 10.000 kronor per britt. Gårdagens ändring av USA-paketet ger däremot "bara" aktieköp för 5.800 kronor per amerikan.
Aktiekapital tio gånger mer värt
Skillnaden är mycket större än den kan verka, eftersom nytt aktiekapital i en bank, via kapitaltäckningsreglerna, räcker för att hantera ungefär tio gånger mer skulder. Och det grundläggande problemet med dagens finanskris är att de gigantiska förlusterna på dåliga bostadslån gjort att kapitalbasen urholkats så att finansbranschens inte längre kan hantera den sammanlagda volymen utestående lån.
Andrew Feldstein på hedgefonden Bluemountain skriver i gårdagens Financial Times att en rimlig skattning av bankernas kapitalbehov globalt är 600-800 miljarder dollar. Utan dessa pengar måste bankerna minska sina balansräkningar med 6000-7000 miljarder dollar. Skillnaden beror på att banker normalt behöver ha kapitaltäckning på minst 8 procent, eller med andra ord minst 80 kronor eget kapital för varje utlånad tusenlapp.
Jag tycker att det verkar mer rimligt för skattebetalarna att satsa aktiekapital i bankerna (och i praktiken tillfälligt nationalisera många banker) än att riskera tio gånger så mycket pengar genom att köpa olika typer av räntebärande värdepapper med osäkert värde. Men särskilt i USA finns ett starkt politiskt motstånd mot statlig inblandning i företagande, vilket gjort det svårt att få majoritet för nationaliseringar av banker.
Gnistan till räddningen
Men nu har de skeptiska fördämningarna sprängts. Onsdag förra veckan offentliggjorde premiärminister Gordon Brown och finansminister Alistair Darling att Storbritannien satsar 400 miljarder pund på ett räddningspaket som ska köpa aktier i brittiska banker. Det blev gnistan till räddningen av det globala betalningssystemet.
Under helgen bestämde sig flera regeringar inom Euroland för motsvarande räddningspaket, vilket gav ett dramatiskt globalt börslyft i går, måndag 13 oktober. De flesta stora börser steg ungefär 10 procent, vilket dock bara var hälften av nedgången förra veckan.
I dag har även USA:s makthavare följt exemplet från Europa. Finansminister Hank Paulson i George W Bush regering har tidigare velat satsa 700 miljarder dollar på att köpa upp dåliga lån till priser strax över förväntat marknadsvärde. Men i dag tillkännagav Paulson tillsammans med centralbankschefen Ben Bernanke att även USA:s regering kommer att investera 250 miljarder dollar i aktiekapital i amerikanska banker.
Fortsatt skakigt närmaste halvåret
Fast det är inte alls säkert att fredag 10 oktober var botten, det har redan hänt flera gånger tidigare i år att experterna ansett att någon stor nyhet gjort att botten passerats. Börsutvecklingen framöver kommer att vara fortsatt känslig för oväntade nyheter. Både de närmaste veckornas rapporter för tredje kvartalet och årsrapporterna efter årsskiftet (då många nedskrivningar kommer att tvingas fram i offentligheten). SvD Näringsliv pekar i dag ut fredag 24 oktober som en kritisk dag för Stockholmsbörsen – då kommer rapporter från både Ericsson, Scania och Volvo.
Bara en naiv optimist tror att världsekonomin plötsligt är opåverkad av de senaste två månadernas finanskris. Den osäkerhet som spridit sig till övriga sektorer i ekonomin har bromsat många beslut och stoppat investeringar – nu har efterfrågan redan mattats och nedåttrender blir lätt självförstärkande.
Tvärniten för den europeiska konjunkturen i våras har nu pågått ett halvår och den branta nedvärderingen syns på Europafonderna, som förlorat mer i värde än världsindex varje månad de senaste fyra månaderna (enligt Morningstars fondindex).
Stockholmsbörsen har dragits med av raset under de första två veckorna i oktober och fallit mer än snittet i Europa, trots att svenska banker står mycket starka enligt en internationell jämförelse av IMF. Förklaringen är förstås att den globala recession som nu verkar mycket trolig i första hand slår mot cykliska exportföretag, som det finns gott om bland de stora svenska börsbolagen. Visst är det ändå möjligt att 10 oktober visar sig vara botten för aktiekurserna globalt sett, eftersom aktiemarknaden försöker ligga före den verkliga ekonomin och nu vädrar nästa högkonjunktur, men uppgången kommer i så fall varken att bli rätlinjig eller lugn.
