Tio år utan avkastning
De senaste tio åren har globalfonderna backat 27 procent. Trots utdelningar från börsbolagen varje år så har fondspararna förlorat rejält. Men därmed verkar pessimismen fått övertaget.
En titt bakåt visar att per 31 mars befinner sig alla världens stora aktiebörser klart lägre än för tio år sedan. USA-fonderna har i snitt rasat 46 procent, Japanfonderna 32 procent och Europafonderna ”bara” minus 21 procent i genomsnitt.
Och även om perioden börjar nära toppen på högkonjunkturen i slutet av 1990-talet, så är startpunkten ett halvår innan IT-bubblan började blåsas upp på allvar. En USA-dollar kostar dessutom lika mycket nu som i slutet av mars 1999, ungefär 8,30 kronor. Det betyder att det inte är ändrade valutakurser som är förklaringen (plus att avkastningarna räknade i dollar och kronor är lika dåliga).
Stockholmsbörsen har klarat sig bättre, även om den mätt som Affärsvärldens generalindex har backat 4 procent på tio år. Men detta index baseras på börsbolagens aktiekurser – utdelningar av olika slag ingår inte. Svenska aktier har i snitt levererat 1,9 procent direktavkastning per år under perioden, medan den årliga utdelningen globalt har varit 1,6 procent enligt MSCI. Fondspararna har förstås även fått direktavkastning via utdelningar från sina aktier, vilket förklarar att Sverigefonderna har lyckats bättre än index, de har i snitt stigit 9 procent de senaste tio åren.
Slutsatser
Fast trots hjälp från direktavkastningen, så har börsraset under 2008 alltså gjort aktiesparande till en besvikelse de senaste tio åren. Under 2005, 2006 och 2007 befann sig den globala aktiemarknaden högre än i mars 1999, så en rimlig fråga tycker jag är vilka slutsatser inför framtiden som vi ska dra av det senaste decenniet.
En sådan är att riskerna på aktiemarknaden är svåra att peka ut. Och att bestämma hur stora de är ännu svårare, åtminstone mer än ett år in i framtiden. Visst har många experter varnat för att världens finansiella system var sårbart för chocker. Visst hade riskerna med de brant stigande bostadspriserna diskuterats i många år. Visst har bankkriser varit återkommande problem. Men även om det finns professionella placerare som någorlunda lyckas att beräkna vad som är rimliga aktiekurser baserat på sannolikheter för alla olika typer av risker och möjligheter, så kommer ändå aktiekurserna ofta att bestämmas av helt andra grupper – okunniga fondsparare, spekulanter och maktspelare.
En annan slutsats är att avkastningen det senaste decenniet säger väldigt lite om framtiden. Både 1980- och 1990-talet var perioder då aktier gav extremt hög avkastning, medan 1970-talet var nästan lika dåligt som det senaste decenniet. Uppenbart är alltså att betydligt längre tidsperioder behövs för att svängningarna ska jämna ut sig. Först i jämförelser av aktiemarknader under de senaste 100 åren ligger snittavkastningen realt i ett till synes litet intervall (2-7 procent per år).
Överdrivna svängningar
Men dessutom tycker jag att det finns ett allt tydligare mönster att svängningarna på aktiemarknaden är överdrivna. Under goda tider drar alltför många ut de senaste årens trend långt in i framtiden – men blir sedan besvikna. Och när olika typer av elände ger börsras, då verkar pessimismen snabbt få övertag – alltför få vågar tro att botten är nära. Min känsla är att 2009 kommer att visa sig vara ett år då aktiekurserna ligger under den långsiktiga bastrenden. Det är samma prognos som jag gav för ett halvår sedan i ”Tillbaka på bastrenden” (länk ovan till höger).
Och även om perioden börjar nära toppen på högkonjunkturen i slutet av 1990-talet, så är startpunkten ett halvår innan IT-bubblan började blåsas upp på allvar. En USA-dollar kostar dessutom lika mycket nu som i slutet av mars 1999, ungefär 8,30 kronor. Det betyder att det inte är ändrade valutakurser som är förklaringen (plus att avkastningarna räknade i dollar och kronor är lika dåliga).
Stockholmsbörsen har klarat sig bättre, även om den mätt som Affärsvärldens generalindex har backat 4 procent på tio år. Men detta index baseras på börsbolagens aktiekurser – utdelningar av olika slag ingår inte. Svenska aktier har i snitt levererat 1,9 procent direktavkastning per år under perioden, medan den årliga utdelningen globalt har varit 1,6 procent enligt MSCI. Fondspararna har förstås även fått direktavkastning via utdelningar från sina aktier, vilket förklarar att Sverigefonderna har lyckats bättre än index, de har i snitt stigit 9 procent de senaste tio åren.
Slutsatser
Fast trots hjälp från direktavkastningen, så har börsraset under 2008 alltså gjort aktiesparande till en besvikelse de senaste tio åren. Under 2005, 2006 och 2007 befann sig den globala aktiemarknaden högre än i mars 1999, så en rimlig fråga tycker jag är vilka slutsatser inför framtiden som vi ska dra av det senaste decenniet.
En sådan är att riskerna på aktiemarknaden är svåra att peka ut. Och att bestämma hur stora de är ännu svårare, åtminstone mer än ett år in i framtiden. Visst har många experter varnat för att världens finansiella system var sårbart för chocker. Visst hade riskerna med de brant stigande bostadspriserna diskuterats i många år. Visst har bankkriser varit återkommande problem. Men även om det finns professionella placerare som någorlunda lyckas att beräkna vad som är rimliga aktiekurser baserat på sannolikheter för alla olika typer av risker och möjligheter, så kommer ändå aktiekurserna ofta att bestämmas av helt andra grupper – okunniga fondsparare, spekulanter och maktspelare.
En annan slutsats är att avkastningen det senaste decenniet säger väldigt lite om framtiden. Både 1980- och 1990-talet var perioder då aktier gav extremt hög avkastning, medan 1970-talet var nästan lika dåligt som det senaste decenniet. Uppenbart är alltså att betydligt längre tidsperioder behövs för att svängningarna ska jämna ut sig. Först i jämförelser av aktiemarknader under de senaste 100 åren ligger snittavkastningen realt i ett till synes litet intervall (2-7 procent per år).
Överdrivna svängningar
Men dessutom tycker jag att det finns ett allt tydligare mönster att svängningarna på aktiemarknaden är överdrivna. Under goda tider drar alltför många ut de senaste årens trend långt in i framtiden – men blir sedan besvikna. Och när olika typer av elände ger börsras, då verkar pessimismen snabbt få övertag – alltför få vågar tro att botten är nära. Min känsla är att 2009 kommer att visa sig vara ett år då aktiekurserna ligger under den långsiktiga bastrenden. Det är samma prognos som jag gav för ett halvår sedan i ”Tillbaka på bastrenden” (länk ovan till höger).
