Botten passerad – eller?
Det senaste årets botten för aktiebörserna varierar mellan 27 oktober och 9 mars, men både USA och Europa borde kunna slippa nya bottenrekord framöver. Tillväxtmarknaderna är mer riskabla.
De tvära svängningarna på världens aktiebörser fortsätter och i ett längre perspektiv har de blivit allt mer överdrivna. Under goda tider drar alltför många ut de senaste årens trend långt in i framtiden – men blir sedan besvikna. Och när olika typer av elände ger börsras, då verkar pessimismen snabbt få övertag – alltför få vågar tro att botten är nära. Min känsla fortsätter att vara att 2009 kommer att visa sig vara ett år då aktiekurserna ligger under den långsiktiga bastrenden.
Fast det är lätt att bli överdrivet imponerad av de senaste veckornas börsuppgångar, trots att de i ett längre perspektiv är en klen tröst. För fondspararna är nog det bästa exemplet just nu Rysslandsfonderna. De är årets vinnare, med en värdeökning bland de svenskregistrerade på i snitt plus 39 procent fram till 22 april. Men avkastningen det senaste året, också fram till 22 april, är minus 53 procent. För att återhämta hela nedgången sedan förra våren skulle Rysslandsfonderna alltså behöva stiga ytterligare 113 procent.
Botten passerad?
Jag har fått flera frågor om jag tror att den senaste månadens börsuppgång betyder att botten i börsutvecklingen är passerad. Innan jag kommer till mitt svar på den frågan är det värt att notera är att tidpunkten för börsernas botten under finanskrisen varierar kraftigt både beroende på världsdel och valuta. MSCI Emerging Markets Index nådde faktiskt senaste årets botten redan den 27 oktober och har sedan dess stigit 38 procent räknat i dollar.
Stockholmsbörsen stod som lägst den 21 november och har sedan dess stigit betydligt mindre räknat i dollar (på grund av en svagare krona), men räknat i kronor är uppgången även här 38 procent. Omräknat till dollar har MSCI Sweden fortsatt ned i år och den lägsta noteringen kom 5 mars. Fast tack vare att dollarn därefter har försvagats lite har svenska aktier under resten av mars och hittills under april stigit hela 40 procent, räknat i dollar.
Även globalt sett betyder den kraftigt starkare dollarn i början av mars att världsindex enligt MSCI nådde en ny botten den 9 mars, hela 10 procent lägre än föregående botten den 20 november. Återhämtningen de senaste sju veckorna är betydligt mer blygsamma 24 procent. Och på grund av att dollarn samtidigt har försvagats, så är uppgången för MSCI World ännu mindre omräknat i svenska kronor. Inte helt oväntat var nämligen kronan rekordsvag just kring helgen 7-8 mars, vilket betyder att utländska aktier ser ut att ha stigit mindre sedan dess när deras aktiekurser räknas om till kronor i svenska aktiefonder.
Falska bottnar följda av tillfälliga återhämtningar på över 100 procent har dock inträffat historiskt, till exempel under den långa depressionen efter börskraschen 1929. Aktieplacerarna är ofta optimistiska och tar ut förväntade förbättringar alltför långt i förskott, vilket ger nya kraftiga börsras när verkligheten tvärtom försämras.
Stora börserna lågt värderade
Å andra sidan var börsnedgången 2008 extremt brant och stor, särskilt räknat i dollar, plus att den följde efter en platt utveckling på de två största aktiemarknaderna New York och Tokyo. Därmed är de stora aktiebörserna nu historiskt sett lågt värderade, samtidigt som de riskfria räntorna är extremt låga.
Här hemma i Sverige ser jag som tidigare påpekat flera fördelar (starka statsfinanser, överskott i bytesbalansen, försvagad krona som gynnar exportföretagen) som tillsammans gör att jag tycker det verkar mycket troligt att Sverige kommer att klara sig igenom den globala finanskrisen bättre än de flesta andra länder. Även resten av Europa tycker jag verkar ha goda förutsättningar att överträffa förväntningarna.
Under flera år fram till i höstas hade jag med Japan som motvikt i mina förslag på PPM-portföljer, eftersom jag trodde på en förstärkning av yenen och att den japanska ekonomin skulle kunna få revansch när USA och Europa fick problem på grund av finansbubblan. Men även om jag fick rätt om yenen till slut, så verkar motståndskraften i Japan mot svagare export vara extremt dålig (se dagens kommentar ”Stark yen men halverad export”).
Tillväxtmarknaderna har upplevt en betydligt kortare nedgång från topp till botten, i Latinamerika och Östeuropa pågick raset bara i fem månader. Dessutom har brant stigande råvarupriser hjälpt till att pressa upp aktiekurserna där mycket högre innan kreditbubblan sprack, vilket gör att dagens nivå är betydligt högre historiskt sett. Som jag påpekat i tidigare kommentarer misstänker jag att det finns betydligt fler problem som dolts av de senaste årens hausse för risktagande, så om det kommer en ny våg av dåliga nyheter är det stor risk att tillväxtmarknaderna faller till en ny botten.
USA och Europa
Optimst är jag därför främst när det gäller USA räknat i dollar och Sverige räknat i både dollar och kronor. Även resten av Europa har upplevt börsnedgångar sedan sommaren 2007 som varit både extremt stora och branta, vilket ger historiskt sett lågt värderade aktier, särskilt i förhållande till dagens rekordlåga räntor. Och därmed ett bra köptillfälle. Men om dollarn åter försvagas (vilket verkar rimligt) samtidigt som den globala lågkonjunkturen blir långvarig så är det risk att USA-fondernas andelskurser i kronor tillfälligt når nya bottnar.
Ändå håller jag fast vid det jag skrev i början på januari i ”Vändning uppåt under 2009” (länk ovan till höger) att världens politiker dels har kunskap om vad som krävs, dels piskan att lyckas stoppa finanskrisen för att bli omvalda. Men det blir inte en enkelriktad fortsatt uppgång. Tvärtom är det mycket troligt att vågor av nervösa placerare framöver åter trycker på sina säljknappar vid oväntat dåliga nyheter.
