Ett nytt dussin favoriter
För nionde gången pekar jag ut de 12 mest läsvärda bland det senaste årets krönikor. Ju fler tydliga tips desto bättre.
12 läsvärda
Varje sommar försöker jag därför vaska fram ett dussin bland det senaste årets krönikor som både är fortsatt aktuella och innehåller konkreta tips som fondsparare kan ha nytta av. Förra årets sammanfattning finns i ”Årets 12 bästa” och här kommer de tolv mest läsvärda bland de 42 krönikor som jag skrivit sedan dess (länkar till samtliga finns till höger).
En grundläggande sammanfattning av tips finns i ”Tolv tips för en gladare ekonomi”. Där ger jag ett tips per månad under året, eftersom det är svårt att hinna ändra allt på en gång.
Men många fondsparare efterfrågar i första hand konkreta tips på hur de ska välja fonder och exakt vilka förvaltare de ska välja. ”Sju tecken på bra normala fonder” är en genomgång av varningstecken att leta efter när du letar efter köpvärda fonder. ”Lita på trippelvinnarna” är den senaste summeringen av vilka förvaltare som minst tre gånger fått utmärkelsen ”Årets stjärnförvaltare”.
Den senaste uppdateringen av Morningstars förslag på val hos PPM finns i ”Årets tillväxt förbi i PPM-portföljerna”, som jag skrev i juni. Där argumenterar jag för att merparten av årets börsuppgång redan har skett och att risken har ökat för nya ras på tillväxtmarknaderna.
Men efter förra årets branta börsras är det nog många människor som frågar sig om det över huvud taget är realistiskt att aktiesparande kommer att ge bra långsiktiga resultat. De senaste tio åren har aktier varit en besvikelse jämfört med 80-talet och 90-talet. I krönikan ”Kapitalismen ger stigande aktiekurser” ger jag några grundläggande argument för att det ändå är rimligt att fortsätta tro att aktiefonder kommer att ge betalt för risktagandet.
Under året har jag även tagit upp enskilda kategorier fonder. Två krönikor där jag ger tydliga tips är ”Avgrund mellan Asienfonder” och ”Stabilt bland de populäraste hedgefonderna”.
Ett närliggande ämne är svårigheten att få bra rådgivning hos banker och försäkringsbolag. I ”Tolv förlorade år” påpekar jag att påståendet att månadssparande ger lägre risk är fel, även den som gör insättningar varje månad behöver vara aktiv och följa börsutvecklingen för att inte riskera att köpa aktier på orimligt höga nivåer. Ett annat skäl till svaga resultat för fondspararna är att höga fondavgifter ofta har ätit upp en stor del av aktiernas värdestegring. I krönikan ”Byt ut dyra dåliga fonder” påpekar jag att årsbeskeden ger ett bra faktaunderlag för att avgöra om det är värt besväret att byta till fonder med lägre kostnader.
Ett annat problem för alla som har ett sparkapital är de extremt låga räntorna just nu, som jag diskuterar i ”Dags byta bort vanliga räntefonder”. Mitt bästa tips för att minska risken för dåliga råd är att spela in alla möten med rådgivare, det är slutsatsen i ”Pinsamt för Swedbank, men If i skamvrån”.
Min personliga favorit bland mina privatekonomiska tips är ”Se illusionen i statusmarkörer”, som förklarar det hopplösa i att lägga allt mer pengar på att undvika att ha sämre bil eller sämre kläder än folk omkring. Genom att tvinga sig att vara medveten om det hopplösa i denna ”kapprustning” kan vi istället prioritera osynlig konsumtion som kortare arbetstid och godare vardagsmat.