Fondbetygen gör visst nytta
Dagens Nyheter fördömer i dag fondbetyg efter att ha granskat 16 fonder. Tidningens journalist har inte förstått att fondbetygen främst har andra syften än att spå framtida vinnare.
Tänk dig en journalist som grävt fram vilka 16 elever som fick högsta betyg av lärare S när de för tre år sedan gick ut högstadiet. Journalisten upptäcker sedan att bara tre av eleverna har toppresultat i gymnasiet (där de läst helt olika inriktning) och drar slutsatsen att skolbetyg är ”opålitliga” och ”utan värde”. Inget större fel med det, kanske du tycker. Nej, men det verkar osannolikt att Dagens Nyheter skulle utse detta till dagens viktigaste nyhet.
Fast när samma historia gäller fonder, när tidningen S har givit 16 fonder högsta betyg för tre år sedan och journalisten upptäcker att bara tre av dessa fortfarande har högsta betyg, då väljer Dagens Nyheter att basunera ut ”Experters fondbetyg opålitliga” som viktigaste nyhet på förstasidan och ”Fondbetyg mätare utan värde” som huvudnyhet i del C (se länk till höger).
Flera andra viktiga syften
Visst, fondbetygen kan inte perfekt peka ut framtida vinnare. Men vem har sagt att de klarar det? Det vore ungefär lika konstigt som att tro att högstadiebetyg perfekt förutspår gymnasiebetyg. Eller, för att påpeka det orimliga ännu tydligare, att högstadiebetygen perfekt förutspår vilka människor som kommer att bli höginkomsttagare.
Och det betyder inte att skolbetyg och fondbetyg är utan värde. Det finns flera andra viktiga syften med betyg. Jag skrev om detta i en krönika i november som har rubriken ”Fondbetygen klarar tre av fyra syften” (se länk ovan till höger).
Morot och piska
Personligen tycker jag att den viktigaste effekten av fondbetyg är att fondförvaltarna får mer morot och piska. De vet att om de lyckas dåligt så kommer både spararna och deras chefer att få reda på det och reagera negativt (ungefär som barn som på grund av dåliga skolbetyg tvingas att stanna hemma och läsa läxor). Förvaltarna vet också att om de lyckas bra så kommer de att få höga fondbetyg och det hjälper till att locka fler kunder (ungefär som när höga skolbetyg gör att glada föräldrar ger beröm och presenter). Både när det gäller fondförvaltare och skolbarn så tror jag att vetskapen att de kommer att få betyg gör att de anstränger sig mer, vilket alla tjänar på.
OK, skolbetygen kan ifrågasättas eftersom de baseras på prov och andra bedömningar som nog ofta inte fångar upp det som faktiskt är viktigast att lära sig och/eller inte tar hänsyn till om eleverna ”lär för livet”. Men fondbetygen baseras främst på avkastning och risktagande, de två aspekter som (så vitt jag vet) alla experter är överens om är viktigast för spararen.
Riskjusterat jämfört med index
Jag tycker därför att det är självklar att fondbetygen gör nytta. För det första är de ett hjälpmedel för fondspararna att ta hänsyn till både avkastning och risk när de bedömer hur duktiga förvaltarna har varit. Utan fondbetyg baserade på riskjusterad avkastning skulle ännu fler fondsäljare och fondsparare enbart titta på historisk avkastning.
För det andra innebär fondbetygen att fokus flyttas från avkastning i absolut tal, till avkastning jämfört med relevant index. Och det är enbart avkastning jämfört med övriga placerare på samma marknad som säger något om förvaltarens skicklighet.
För det tredje så tror jag att fondbetygen hjälper sparare att inse att det är skillnad på att spå vilka marknader som kommer att ge bra avkastning framöver och att spå vilka förvaltare som kommer att lyckas bra på dessa marknader. För fondbetyg kan aldrig peka ut vilken aktiebörs som kommer att ge högst avkastning. Däremot visar erfarenheten att de ofta kan varna för dåliga förvaltare och kanske ibland även peka ut duktiga förvaltare (mer om detta i ovan nämnda Fondbetygen klarar tre av fyra syften").
Fast när samma historia gäller fonder, när tidningen S har givit 16 fonder högsta betyg för tre år sedan och journalisten upptäcker att bara tre av dessa fortfarande har högsta betyg, då väljer Dagens Nyheter att basunera ut ”Experters fondbetyg opålitliga” som viktigaste nyhet på förstasidan och ”Fondbetyg mätare utan värde” som huvudnyhet i del C (se länk till höger).
Flera andra viktiga syften
Visst, fondbetygen kan inte perfekt peka ut framtida vinnare. Men vem har sagt att de klarar det? Det vore ungefär lika konstigt som att tro att högstadiebetyg perfekt förutspår gymnasiebetyg. Eller, för att påpeka det orimliga ännu tydligare, att högstadiebetygen perfekt förutspår vilka människor som kommer att bli höginkomsttagare.
Och det betyder inte att skolbetyg och fondbetyg är utan värde. Det finns flera andra viktiga syften med betyg. Jag skrev om detta i en krönika i november som har rubriken ”Fondbetygen klarar tre av fyra syften” (se länk ovan till höger).
Morot och piska
Personligen tycker jag att den viktigaste effekten av fondbetyg är att fondförvaltarna får mer morot och piska. De vet att om de lyckas dåligt så kommer både spararna och deras chefer att få reda på det och reagera negativt (ungefär som barn som på grund av dåliga skolbetyg tvingas att stanna hemma och läsa läxor). Förvaltarna vet också att om de lyckas bra så kommer de att få höga fondbetyg och det hjälper till att locka fler kunder (ungefär som när höga skolbetyg gör att glada föräldrar ger beröm och presenter). Både när det gäller fondförvaltare och skolbarn så tror jag att vetskapen att de kommer att få betyg gör att de anstränger sig mer, vilket alla tjänar på.
OK, skolbetygen kan ifrågasättas eftersom de baseras på prov och andra bedömningar som nog ofta inte fångar upp det som faktiskt är viktigast att lära sig och/eller inte tar hänsyn till om eleverna ”lär för livet”. Men fondbetygen baseras främst på avkastning och risktagande, de två aspekter som (så vitt jag vet) alla experter är överens om är viktigast för spararen.
Riskjusterat jämfört med index
Jag tycker därför att det är självklar att fondbetygen gör nytta. För det första är de ett hjälpmedel för fondspararna att ta hänsyn till både avkastning och risk när de bedömer hur duktiga förvaltarna har varit. Utan fondbetyg baserade på riskjusterad avkastning skulle ännu fler fondsäljare och fondsparare enbart titta på historisk avkastning.
För det andra innebär fondbetygen att fokus flyttas från avkastning i absolut tal, till avkastning jämfört med relevant index. Och det är enbart avkastning jämfört med övriga placerare på samma marknad som säger något om förvaltarens skicklighet.
För det tredje så tror jag att fondbetygen hjälper sparare att inse att det är skillnad på att spå vilka marknader som kommer att ge bra avkastning framöver och att spå vilka förvaltare som kommer att lyckas bra på dessa marknader. För fondbetyg kan aldrig peka ut vilken aktiebörs som kommer att ge högst avkastning. Däremot visar erfarenheten att de ofta kan varna för dåliga förvaltare och kanske ibland även peka ut duktiga förvaltare (mer om detta i ovan nämnda Fondbetygen klarar tre av fyra syften").
