Fyra frågor om pensionssparande
Nu i december vill försäkringsbolag och banker gärna sälja avdragsgillt pensionssparande. Men svara först på fyra frågor, innan du låser in pengar till efter 55 års ålder.
Julmat, julklappar och till råga på allt vinterns första snöstorm. Veckan innan jul är det få som hinner bry sig om fonder och sparande.
Undantaget är våra banker och försäkringsbolag, som gärna påminner oss om att ”passa på och utnyttja avdragsrätten för pensionssparande”. Genom att låsa in pengar till efter 55 års ålder får man ett avdrag deklarationen för i år, men samtidigt betraktas pengarna som inkomst det året pensionen tas ut. I år är gränsen 18.450 kronor, eller 5 procent av inkomsten upp till 738.000 kronor per år.
Efter tjugo år av försäljningskampanjer har många svenskar redan ett månadssparande som går till en pensionsförsäkring. Men de som sparar 300 eller 500 kronor per månad utnyttjar inte avdragsrätten fullt ut, för det krävs ett sparande på minst 1.500 kronor per månad. Därför kan det vara lätt att falla för lockropen från banker och försäkringsbolag och göra en extra engångsinsättning.
Fyra frågor
Fast personligen tycker jag att det är roligare att köpa julgran, julmat och julklappar. Och det finns fyra frågor som är bra att ställa sig själv innan man sätter in pengar i ett avdragsgillt pensionssparande:
(1) Behöver jag verkligen spara extra till min pension? I mitten på 1990-talet upptäckte jag att de inbetalningar som min arbetsgivare gjorde till min tjänstepension var tre gånger större än vad som är tillåtet i privat pensionssparande. Och även en försiktig kalkyl av vad tjänstepensionen kommer att ge, gjorde att jag bestämde mig för att det var helt onödigt att spara extra själv. Så kontrollera först hur mycket din arbetsgivare betalar till din tjänstepension, innan du sparar extra själv.
Dessutom är det troligt att den ekonomiska tillväxten i världen fortsätter, vilket betyder att vår levnadsstandard om 30-40 år kommer att vara betydligt högre än i dag (2 procent BNP-tillväxt per år ger en fördubbling på 35 år). Och om dystrare tider är på väg, så kommer kanske ändå nya skatter och avgifter att äta upp ett privat pensionssparande. Därmed kanske det är vettigare att prioritera sina behov i dag.
(2) Är avdragsgillt, men inlåst, sparande det bästa? Alla som är under 35 år, och alltså har mer än 20 år kvar till 55 års ålder tycker jag ska prioritera ett sparande som är tillgängligt när man vill skaffa hus eller sommarstuga, bilda familj, eller får oväntade problem. Investeringar i bostad och amorteringar på bostadslån har man dessutom glädje av även som pensionär.
De flesta människor har betydligt bättre möjligheter att spara pengar till sin pension mellan 40 och 60, när inkomsterna ofta är högre och eventuella barn har flyttat hemifrån. Fördelen med avdragsgillt pensionssparande är störst om inkomsten ligger över brytpunkten för statlig skatt när inbetalningen görs, men under när pensionen betalas ut (då är avdraget värt mer än den framtida skatten).
Ett vanligt argument för bundet pensionssparande är att många människor behöver ha pengarna inlåsta, annars kan de inte låta bli att spendera pengarna. Notera att den årliga beskattningen av bundet pensionssparande är lägre än av kapitalförsäkringar (bara 15 procent av statslåneräntan dras varje år, istället för 27 procent). Å andra sidan är pengarna inlåsta kortare tid i en kapitalförsäkring och det finns ingen gräns för insättningarnas storlek.
Avdragsrätten och låg beskattning är de främsta argumenten för att avdragsgillt pensionssparande kommer att ge högre avkastning än vanligt sparande. Men om det blir dåliga tider framöver och avkastning från aktier fortsätter att vara låg, eller om den vanliga kapitalbeskattningen sänks, så kan vanligt fondsparande ge lägre skatt.
Högre avgifter och onödigt risktagande är viktiga argument emot. Sparar man i en fond via bundet pensionssparande tillkommer alltid extra avgifter. Och ofta lockas människor att välja högriskfonder, med argumentet att spartiden är så lång, istället för att amortera lån och därmed sänka sitt risktagande.
(3) Vilken av de tre varianterna passar mig bäst? På 1980-talet fanns det bara avdragsgillt pensionssparande i de traditionella livbolagen, men år 1990 kom fondförsäkringar och 1994 individuellt pensionssparande (IPS). Om du tycker det är skönt att slippa bekymra dig om att välja fonder och gärna sparar med lågt risktagande (knappt hälften i aktier), då är traditionell försäkring det bästa alternativet (det har jag valt för min tjänstepension).
Gillar du att själv kunna välja fonder, eller vill placera 100 procent i aktier (för att få chans till högre avkastning), så återstår fondförsäkring eller IPS. Genomgående är kostnaderna lägre i IPS, vilket beror på hårdare konkurrens eftersom du där fritt kan byta sparinstitut. Fast banker och försäkringsbolag säljer förstås hellre fondförsäkring, som ger dem större intäkter. IPS ger dessutom möjligheten att spara direkt i aktier eller obligationer.
(4) Vilken bank eller försäkringsbolag ska jag välja? När det gäller traditionellt pensionssparande, så kommer de största livbolagen troligen att lyckas bäst (på grund av stordriftsfördelar som ger spararen lägre kostnader och större förvaltningsresurser) så välj Skandia, AMF eller LF Wasa Liv.
När det gäller fondförsäkring och IPS, så tycker jag att avgörande för valet är hur aktiv du tror att du kommer att vara. Kommer du troligen att vara passiv och stanna i samma fonder i många år, så välj något av alternativen med lägst avgifter. Bra tabeller finns i senaste numret av tidningen Sparöversikt (nummer 6, 2001). Kommer du att vara aktiv, så kan det löna sig med 70 fonder hos Skandia Link eller det enorma IPS-utbudet hos Fondmarknaden.
