Tacka ja, om du bryr dig

Fonder och försäkringar liknar varandra. Båda är ”osynliga” tjänster som vi inte bryr oss särskilt mycket om så länge allt går bra. Båda är tjänster som är lika för alla och säljs till en stor grupp människor som har ungefär samma behov. För kunden framstår tjänsterna som enkla, men under ytan finns en komplex hantering av risker och det framtida resultatet för kunden är svårt att förutse.

En försäkring av bilen eller huset märker vi inte mycket av så länge ingen olycka inträffar, utom att det kommer ett brev varje år som talar om hur mycket pengar försäkringsbolaget vill ha för att vi ska fortsätta vara försäkrade. Ett viktigt undantag finns dock. Om försäkringsbolaget ändrar villkoren och inför nya regler, så att innehållet i försäkringen ändras, då är det självklart att alla kunder får besked.

Även för fondsparare har det hittills varit självklar att få information när innehållet i fonden ändras. Inte varje ändring, men sedan 1990 har fondbolagen två gånger per år varit tvungna att skicka ut fondrapporter till alla andelsägare (utom de som aktivt sagt nej). De har informerat om exakt vad fonden innehåller, vilka ändringar som har gjorts, hur stor risk sparandet i fonden innebär, med mera.

”På begäran”

Men nu är det snart slut med detta. Sveriges riksdag biföll igår, onsdag, förslaget till ny lag om investeringsfonder. Men på vägen till beslut passerade regeringens proposition via riksdagens finansutskott och där gjordes (vilket är ganska ovanligt) ett par små men viktiga tillägg. De två orden ”på begäran” ändrar helt innehållet i den nya lagtexten:

"Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje investeringsfonds utveckling och ställning. Handlingarna skall på begäran kostnadsfritt skickas till andelsägarna och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Fondbolaget skall i samband med… [årsbeskedet] …tillfråga andelsägarna om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen." (Lagen om investeringsfonder, 4 kap 18 §)

Många har redan reagerat mot detta. Dagens Industri har skrivit ledarstick, Aktiespararna har protesterat och i riksdagen protesterade främst Anne-Marie Pålsson (som varit en av experterna i den statliga utredningen som gjordes inför lagändringen). Men en enhällig riksdag biföll ändå igår den nya lagen.

Självklart finns det argument för att ta bort den automatiska rätten till information. Det kostar mycket pengar att trycka och skicka rapporter två gånger per år och fondbolagen påstår att de flesta kunder slänger fondrapporterna utan att ens öppna kuvertet. Förbättrad information via internet och e-post gör att behovet av tryckta rapporter har minskat. Mycket detaljerad information som packas samman för ett stort antal fonder gör också att det väsentliga försvinner bland detaljerna.

Hur tolkar fondbolagen lagen?

Kanske är det bara mycket intresserade fondsparare och ”proffs” som har någon nytta av tjocka fondrapporter. Men fortfarande är det, trots internet, så att viktiga detaljer (till exempel fondernas omsättningshastighet, exakt försäljning och inlösen av andelar i fonden, samt vilka personer som sitter i fondbolagens styrelser) ofta bara publiceras i årsberättelserna. För mig är det därför viktigt att varje år samla in och spara de tryckta fondrapporterna.

Nåja, den nya lagen är beslutad och träder i kraft 1 april 2004. Frågan är vad som händer nu och hur fondbolagen kommer att tolka den nya paragraf 18. Här är några tänkvärda exempel:

(1) Betyder ”Skall på begäran” att fondbolagen inte får fortsätta skicka till alla? Enligt Pia Nilsson, VD för Fondbolagens Förening, är det självklar fritt fram att fortsätta skicka till alla. Flera mindre fondbolag har sagt till mig att de tycker att det är värdefullt att skicka till alla, så jag hoppas att de tolkar lagen som ett minimikrav.

(2) Måste fondbolagen ”tillfråga andelsägarna” vartenda år? Det verkar tjatigt att behöva tacka ja varje år, plus att detta ger fondbolagen extra administration. Någon typ av prenumeration vore bättre service. Enligt Pia Nilsson är det fritt fram för fondbolagen att skicka olika frågor till olika grupper andelsägare, till exempel ”Svara om du vill ha” till de som inte fick årsrapport förra året och ”Svara om du inte vill ha” till de som fick.

(3) Räcker det att ”tillfråga” längst ned i det finstilta i årsbeskedet? I så fall lär det inte blir många som tackar ja. Enligt Pia Nilsson kommer föreningen att rekommendera medlemmarna att skicka ut portofria svarskort, så att erbjudandet är tydligt och det är enkelt att tacka ja. Lagtexten kräver som synes ovan bara att fondrapporten ska skickas ”kostnadsfritt”, men Pia Nilsson anser att det är underförstått att även andelsägarens begäran ska kunna göras utan kostnad.

(4) Vad händer med halvårsrapporterna i augusti? Enligt lagen "skall" fondbolagen fråga första gången i början på 2005. Så om bolagen hinner byta till den nya lagen under våren, kan de lugnt räkna med nästan ingen kommer att ha begärt en halvårsredogörelse i augusti. De kan strunta i tryckeri, det klarar sig med en vanlig kopieringsapparat.

Personligen tycker jag att den nya lagen lockar in fondbolagen på fel väg. Grundproblemet är att de stora bankerna och försäkringsbolagen, för att förenkla, har valt att placera information om väldigt många fonder, ibland över 50, i samma fondrapport. Det klart att den blir tjock och därmed dyr att skicka, avskräckande att läsa och begränsar mängden information per fond.

En fond per rapport

Bättre för fondspararen vore istället om fler började skicka ut fondrapporter som innehåller en enda fond - den som just den andelsägaren sparar i. Så gör självklart fondbolag som bara har en fond (till exempel Didner & Gerge), men även Banco har sedan flera år ett sådant system. Jag har hört talas om att en stor bank och ett stort försäkringsbolag är på väg att börja med individuella årsrapporter, vilket bevisar att detta är möjligt även för de som har miljontals kunder.

Om jag återgår till liknelsen med en försäkring, så är det självklart viktigt att alla andelsägare får information om väsentliga ändringar i fonden, på samma sätt som det är viktigt att alla försäkringstagare får veta om det skett en väsentlig ändring i försäkringsvillkoren. Relationen till kunden varierar mellan fondbolag, så vad som är bästa lösningen varierar nog. Därför tycker jag att finansutskottets inhopp med ”skall på begäran… skall i samband med” är onödigt detaljerat. Men som sagt, beslutet är taget. Jag hoppas att fondbolagen tolkar lagen på bästa möjliga sätt.

Tacka ja

Det är inte mindre mängd information andelsägarna behöver, utan annorlunda. Framförallt skulle både fondbolag och sparare vinna på om banker och försäkringsbolag byter attityd och börjar se andelsägarna som ”investerare” istället för ”konsumenter”. Mer om detta i min krönika ”Hög tid utbilda spararna” (länk ovan till höger).

Det var och en kan göra är att aktivt tacka ja till alla fondrapporter, oavsett om du tänker läsa dem eller inte. Den stora risken med lagändringen är nämligen om det blir några få procent som tackar ja. Då kommer nästa steg kanske att bli fondbolag som argumenterar ”Varför ska övriga 90 procent bekosta dessa detaljerade och omfattande publikationer, vi sparar ytterligare med en fotokopierad rapport som enbart innehåller det lagen kräver.” Så ser de officiella årsrapporterna ofta ut i andra länder i Europa. Vill vi ha kvar en högre kvalitet i Sverige, gäller det att efterfrågan är stark nog.