Mer skryt skulle pigga upp
Sverigefonderna är alltför blygsamma när de berättar om sina affärer i förra årets vinnare på Stockholmsbörsen, Handelsbanken.
Efter förra årets dystra utveckling på Stockholmsbörsen, så skulle man kunna tro att fondförvaltarna försöker pigga upp sina kunder genom att i årsrapporterna berätta om de aktier som gått mot strömmen och givit rejäl vinst.
Det var i alla fall min gissning, innan jag började granska vad Sverigefonderna berättar om sina innehav och affärer i förra årets vinnare bland de största börsbolagen, Svenska Handelsbanken (SHB). Men konstigt nog berättar de snarare mindre än de gör om de riktigt dåliga affärerna (se förra veckans krönika ”Fonderna döljer köp i Hennes & Mauritz”, se länk till höger).
Alla utom SEB hade övervikt
Nu har jag lusläst det finstilta i årsrapporten 2000 för en Sverigefond vardera hos de åtta populäraste svenska fondföretagen. De åtta fonderna hade i snitt 2,9 procent av fondförmögenheten placerad i SHB vid årets början och 4,1 procent vid årets slut. Det är i båda fallen knappt en procent mer än SHB:s andel i Affärsvärldens generalindex, vilket förvaltarna brukar kalla ”övervikt”.
Faktiskt hade alla utom SEB Sverigefond 1 övervikt i SHB-aktier vid årets början och vid årets slut hade alla utom SEB och Länsförsäkringar övervikt. Flera av fonderna har troligen tjänat mer än en procentenhet i avkastning jämför med index på SHB-innehavet, och eftersom många av fonderna har utvecklats ungefär lika dåligt som Generalindex har beslutet att övervikta SHB i flera fall varit ”tungan på vågen” för att slå index.
Bästa exemplet på detta är Robur Sverigefond, som hade 3,1 procent av fondförmögenheten placerade i SHB-aktier vid årets början och som tack vare den största ökningen av antalet SHB-aktier (både i antal och procent) nådde en andel på 6,5 procent av fonden vid årets slut. Men Robur säger ingenting i texterna om denna strålande placering, utom sammanfattningen ”Några av innehaven inom service-, bank-, fastighets- och läkemedelssektorerna har givit de största positiva bidragen”. Ändå var SHB fondens näst största innehav vid årets slut.
Berättar mindre
Nej, trots att SHB var årets vinnare bland de största börsbolagen, med en kursuppgång från 107 till 162 kronor (51 procent) samtidigt som Affärsvärldens Generalindex backade 12 procent, så berättar de åtta fonderna faktiskt mindre om sina vinster på innehav i SHB än de berättar om förlusterna på innehav i Hennes & Mauritz (som föll 49 procent förra året).
Bara hos två av åtta fonder finns SHB med i de ändringstabeller som beskriver fondernas köp och försäljningar. Det är Länsförsäkringar Sverige som talar om att de brutto sålt 919.150 aktier för 127 miljoner kronor (snittkurs 138 kronor, och fondens tredje största försäljning), samt SEB som sålt samtliga sina SHB-aktier för 150 miljoner kronor (snittkurs 104 kronor, fondens femte största försäljning). Att de övriga sex inte ens nämner SHB i sina ändringstabeller visar hur snålt tilltagna deras tabeller är.
Länsförsäkringar Sverige skriver också ”Svenska Handelsbanken hade under en period utvecklats bättre kursmässigt än övriga företag inom banksektorn varpå vi minskade något”. Fast en jämförelse med föregående årsrapport visar att fonden under året även har köpt sammanlagt 582.894 SHB-aktier brutto, annars stämmer inte antalet aktier. Dessa köp finns dock inte med i någon tabell och kommenteras inte, trots att de troligen var en bra affär.
Misstag sälja för 104 kronor
Att SEB Sverigefond 1 sålde alla sina SHB-aktier framstår vid första anblicken som ett stort misstag – tänk att de sålde sina aktier för 104 kronor, som sedan steg till 162 kronor. Men i texten står det ”Försäljningen av Handelsbanken motsvaras av investeringen i Nordea som vi bedömer som mer intressant inom denna sektor”. Mycket riktigt är fondens femte största köp förra året aktier i Nordea för 111 miljoner kronor. Det är dock bara 74 procent av intäkten från SHB-försäljningen som har spenderats på Nordea, så påståendet ”motsvaras” känns lite tveksamt. Men Nordea hade nästan lika bra kursutveckling som SHB förra året, så bytet var ingen större nackdel.
Även andra slirar på sanningen, fastän de lätt kunde ha nöjt sig med att framhäva sin övervikt i SHB. Till exempel skriver Nordbanken Sverige ”Vi behöll våra stora innehav i Handelsbanken, Nordea och Skandia" fastän sanningen är att de minskade antalet SHB-aktier i fonden med 13 procent.
Sex av åtta har sålt
Och trots att de flesta fonder alltså har anledning att vara nöjda, eftersom de hade övervikt i SHB, så har sex av åtta fonder minskat antalet aktier i SHB under år 2000. Nettoförsäljningarna är dock ofta ganska små (vilket förklarar att de inte är med i ändringstabellerna). Den enda fondförvaltare som borde känna sig riktigt nöjd är Robur, som var den enda av de åtta som ökade antalet aktier i SHB relativt antalet fondandelar (Folksam köpte också fler SHB-aktier, men inte så många som motsvarar inflödet av pengar i fonden).
En jämförelse mellan beskrivningarna av innehaven i vinnaren SHB och förloraren Hennes & Mauritz visar att lika många, fyra stycken av de åtta fonderna, nämner vardera aktien i texterna i årsrapporten. En jämförelse mellan affärerna som fonderna gjort under året visar att bara en fond – Skandia Sverige – minskade antalet aktier i förloraren Hennes & Mauritz. Och bara två fonder ökade alltså antalet aktier i vinnaren SHB.
Unna fondspararna mer glädje
Min slutsats är, trots den sistnämnda kritiken, att fondbolagen gott kunde skryta lite mer om sina bra placeringar, det skulle pigga upp. Jag tror att andelsägarna skulle känna sig lite gladare om de bland alla dystra besked om värdeminskning fick en berättelse om de placeringar som gått riktigt bra. Människor som själva sparar direkt i aktier vill i alla fall ofta berätta om sina bra placeringar, så varför inte unna fondspararna motsvarande glädje?
Samtidigt visar genomgången ovan samma problem som förra veckan: Fondbolagen är dåliga på att berätta om sina köp och försäljningar. En viktig förklaring tror jag är brist på utrymme i årsrapporterna (därför att fondföretagen vill spara pengar). Men jag tror också, som sagt, att fondförvaltarna tycker att det är bekvämt att slippa berätta exakt vad de har gjort under året, och varför.
