Starka flöden lyfter Latinamerika
Efter nio år av besvikelser satsar investerare i USA åter stort på att Mexiko och Brasilien snabbt kommer att bli industriländer. Men de tvära svängningarna har inte upphört.
De senaste tre åren har Latinamerikafonderna i snitt stigit 252 procent, vilket motsvarar ett snitt på 52 procent per år. Bara Rysslandsfonderna har klättrat lite snabbare.
Förra gången Latinamerikafonderna var lika heta var i början av 1994. Då hade förbättrad ekonomisk politik gjort att aktiebörserna i främst Brasilien och Mexiko lockat till sig gigantiska investeringar från utländska investerare, främst från USA men även Europa och Japan. På bara sex år hade MSCI Latinamerikaindex stigit från 100 till över 1000.
Men sedan följde nio år av besvikelser. Först kom pesokrisen i slutet av 1994, då högre räntor i USA gjorde att valuta lämnade Mexiko och den mexikanska peson föll handlöst. Nästa återhämtning bröts när Asienkrisen hösten 1997 och Rysslandskrisen sommaren 1998 smittade av sig på övriga tillväxtmarknader. IT-bubblan gav viss draghjälp, men börsraset 2002 slog hårt mot Latinamerika, särskilt när Argentinas ekonomi kollapsade och investerarna fruktade att Brasilien skulle smittas.
Låga räntor, snabb tillväxt
Nu verkar alla besvikelser vara glömda. Låga räntor i USA och höjda räntor i Brasilien och Mexiko för att bekämpa inflationen där har säkert bidragit. Den mexikanska styrräntan höjdes från 4,25 procent i början av år 2004 till 9,75 procent drygt ett år senare. Brasilien höjde från 16 procent sommaren 2004 till 19,5 procent ett år senare. USA har också höjt, men från en startpunkt på 1 procent, så det har fortsatt att vara frestande för utländska investerare att satsa på att tillväxten i Latinamerika håller i sig. Starka flöden av dollar, euro och yen har därför lyft värdet på de flesta tillgångar.
Resultatet är även att flera valutakurser i Latinamerika har stigit mot dollarn. Dollarn steg 20 procent mot svenska kronan förra året, men den brasilianska realen steg ännu mer, hela 38 procent. Fortfarande är dock valutorna klart svagare än de var för fem år sedan, vilket är rimligt med tanke på att inflationen varit högre.
Förhoppningarna när det gäller länderna i Latinamerika är ungefär desamma som gäller Asien och Östeuropa – att den ekonomiska tillväxten kommer att vara fortsatt snabb. Knappast alla länder, men det räcker gott om de två största länderna snart räknas som stabila industriländer. Mexiko och Brasilien står för mer än 80 procent av det samlade börsvärdet, så det är dessa länder som måste lyckas för att Latinamerikafonderna ska fortsätta klättra uppåt.
Problemet kvar, dålig tidpunkt
Problemen finns dock kvar. Brasilien har en enorm statsskuld och en historia med återkommande hyperinflation. Mexiko är beroende av frihandeln med USA och tappar samtidigt många välutbildade som flyr över gränsen i norr. Båda länderna brottas med extrema inkomstskillnader och risk att de rika flyttar utomlands om demokratiska reformer hotar överklassens makt. För att öka stabiliteten behöver medelklassen växa och det är en process som tar lång tid.
Min slutsats är att det nu är en dålig tidpunkt att investera i Latinamerika. För tre år sedan argumenterade jag för en investering (se ”Köp finans och Latinamerika”, länk ovan till höger). Men jag tror inte att de tvära svängningarna har upphört. Efter en ovanligt lång uppgång är det därmed ökad risk att nästa kraftiga rörelse på börserna i Latinamerika blir nedåt.
Förra gången Latinamerikafonderna var lika heta var i början av 1994. Då hade förbättrad ekonomisk politik gjort att aktiebörserna i främst Brasilien och Mexiko lockat till sig gigantiska investeringar från utländska investerare, främst från USA men även Europa och Japan. På bara sex år hade MSCI Latinamerikaindex stigit från 100 till över 1000.
Men sedan följde nio år av besvikelser. Först kom pesokrisen i slutet av 1994, då högre räntor i USA gjorde att valuta lämnade Mexiko och den mexikanska peson föll handlöst. Nästa återhämtning bröts när Asienkrisen hösten 1997 och Rysslandskrisen sommaren 1998 smittade av sig på övriga tillväxtmarknader. IT-bubblan gav viss draghjälp, men börsraset 2002 slog hårt mot Latinamerika, särskilt när Argentinas ekonomi kollapsade och investerarna fruktade att Brasilien skulle smittas.
Låga räntor, snabb tillväxt
Nu verkar alla besvikelser vara glömda. Låga räntor i USA och höjda räntor i Brasilien och Mexiko för att bekämpa inflationen där har säkert bidragit. Den mexikanska styrräntan höjdes från 4,25 procent i början av år 2004 till 9,75 procent drygt ett år senare. Brasilien höjde från 16 procent sommaren 2004 till 19,5 procent ett år senare. USA har också höjt, men från en startpunkt på 1 procent, så det har fortsatt att vara frestande för utländska investerare att satsa på att tillväxten i Latinamerika håller i sig. Starka flöden av dollar, euro och yen har därför lyft värdet på de flesta tillgångar.
Resultatet är även att flera valutakurser i Latinamerika har stigit mot dollarn. Dollarn steg 20 procent mot svenska kronan förra året, men den brasilianska realen steg ännu mer, hela 38 procent. Fortfarande är dock valutorna klart svagare än de var för fem år sedan, vilket är rimligt med tanke på att inflationen varit högre.
Förhoppningarna när det gäller länderna i Latinamerika är ungefär desamma som gäller Asien och Östeuropa – att den ekonomiska tillväxten kommer att vara fortsatt snabb. Knappast alla länder, men det räcker gott om de två största länderna snart räknas som stabila industriländer. Mexiko och Brasilien står för mer än 80 procent av det samlade börsvärdet, så det är dessa länder som måste lyckas för att Latinamerikafonderna ska fortsätta klättra uppåt.
Problemet kvar, dålig tidpunkt
Problemen finns dock kvar. Brasilien har en enorm statsskuld och en historia med återkommande hyperinflation. Mexiko är beroende av frihandeln med USA och tappar samtidigt många välutbildade som flyr över gränsen i norr. Båda länderna brottas med extrema inkomstskillnader och risk att de rika flyttar utomlands om demokratiska reformer hotar överklassens makt. För att öka stabiliteten behöver medelklassen växa och det är en process som tar lång tid.
Min slutsats är att det nu är en dålig tidpunkt att investera i Latinamerika. För tre år sedan argumenterade jag för en investering (se ”Köp finans och Latinamerika”, länk ovan till höger). Men jag tror inte att de tvära svängningarna har upphört. Efter en ovanligt lång uppgång är det därmed ökad risk att nästa kraftiga rörelse på börserna i Latinamerika blir nedåt.
